Intensiv träningshelg!

Jakten denna helg fick stå tillbaka för stökk/apport-kurs på Hundens gård, samt avslutning av lydnadsgruppen dagen efter. Förra helgens jakt kan man säga var en skön träningsrunda för hundarna i skogen. Blir lite förundrad över Zindra som tidigare visat med all tydlighet att detta med djupsnö är inget för en fin dam, men hon stretar på som aldrig förr i det tunga föret. Undrar om hon månne ska visa att gammal är äldst? Blaise det lilla yrvädret verkar inte fatta att det är tungt att springa i djupsnö, hon jobbar mkt bra för sin ålder de korta släpptider hon får. Sedan är det mkt träning att kunna "gå bakk" utan att ställa till med alltför mkt oväsen. Några fåglar gick inte att finna denna helg.

Vid ett tidigare inlägg skrev jag att störningen skulle bli större på "Stanna", samt att apporten skulle påbörjas. Denna helg har vi ägnat oss åt bägge sakerna. Man kan säga att framstegen som gjordes på lördagen med att hålla och bära apportbocken var mer än vad jag hade förväntat mig. Det gick även bra att hålla, fast det flög duvor. Låt vara på 4:e eller 5:e försöket, men ändå....

Söndagens avslutning gick väl så där med störning av duva, till slut blev det väl alltför roligt med flaxande vingar så vi bara var tvungen att springa efter. Bara att lägga band på sig och hem och träna med större störning, grannens katt osv. Får ta mig en funderare på hur jag ska göra om jag ska använda Stanna(sitt) eller Ligg i fågel. Stanna ligger bättre i min mun och det finns ju andra som får till det, så varför inte jag??

Till helgen stundar det förhoppningsvis jakt, om det inte blir alltför kallt! Sista helgen att jaga skogsfågel på, sedan är det bara att vänta igen....

//Per

Kallt!

Efter två veckor med i princip ofrivillig husarrest pga kylan så är det äntligen dags igen för en ny jakttur imorgon. Givetvis så företas den tillsammans med Kari och hans två gordonsettrar, Zimon och Zico.

Den sista turen för två veckor sedan, som jag levt på i två veckor, bjöd på en härlig dag med ett nytt medlemsskap i "halvmåneklubben", samt två fågelsituationer med två fina tjädertuppar. Den ena petade lilla odjuret upp, om hon sprang in i den eller om hon stod för den är svårt att avgöra. Fågelkontakt blev det i vilket fall som helst. Den andra gjorde Zindra ett mkt fint jobb på och lyckades trycka fast. Resning på signal och ut kom tuppen med en j-a fart, lågt och snabbt utan att ngn riktigt hann med. Den fick i varje fall ett salutskott, men flög oskadd vidare.

Hur som haver en riktigt härlig dag!!

//Per

Bokslut

Så här års är det ju populärt att göra ngn slags förteckning över årets synder som begåtts, i mitt fall är det inte få det rör sig om. Man kan med fog påstå att året som gått har varit minst sagt hektiskt med valpar, massor med fotbollsträningar både som tränare i Åzö och sjukgymnast i Frösö damlag, samt allt annat tok man har haft för sig med ett genomfört Vasalopp som grädden på moset. Frågan i såna här fall är ju givetvis, vems fel det är. För att utröna detta så får vi backa tiden nästan 2 år till min 40-årsdag. Den givna presenten från min syster var en start i Vasaloppet, konsekvenserna av denna present fick jag lida för hela detta år. Det är ju så här att ger man en sådan present till en med en begynnande 40-årskris, är en person med en stark tävlingsinstinkt som inte kan spela Fia med knuff utan att vinna till varje pris, samt har ett pannben som 3 cm tjockt så blir det så här. Under uppbyggnadsträningen inför detta evenemang har jag aldrig mått så bra, sovit så lite och tyckt att ingenting var omöjligt. Endorfinerna som jag fick pga mitt idoga tränande sprutade ur öronen och i detta endorfinrus som jag levde i under ett antal månader kanske man fattade ett antal ogenomtänkta beslut. I mitt fall ganska många, men som sagt, inget var ju omöjligt! Så kort och gott! Det är min systers fel alltihopa! Vems annars??

Pga av allt ovan så blev det lite si och så det här med träning av hundar under sommaren och resultatet lät ju inte vänta på sig under premiärveckan med en hund som jagade för sig själv och inte med mig. Det vi hade lagt energi på, lugn i fågel, fungerade, resten lämnar mkt i övrigt att önska. Jakten under denna höst har varit konstig på många sätt, lägga energi på att träna hund under brinnande jakt, tidig och ganska mkt snö i oktober. När det väl gick att jaga igen så kom det ett löp emellan, när löpet var över blev det kallt som skam. Ja, så där har det hållit på hela tiden. Alltid något som kommit i vägen. Hade tänkt gå ngt skogsprov, men la ner det efter premiärveckan. Bara att ta nya tag!

Zindra bringades sedermera tillbaka till ordningen med några smärre återfall. Blaise utvecklas enligt planerna, har en bra motor och är hyfsat lydig, åtminstone tillsammans med mig. I hennes fall är det dags att snäppa upp kravnivån lite ytterligare ffa på stoppet. Ligg skall också tränas in så att det sitter. Räknar också med att hinna förbereda för apportträningen under våren. I Zindras fall blir det fortsatt träning i linförighet, samt att vi skall fräscha upp apporten.

Några direkta nyårslöften har jag inte avgett mer än att lägga energi på det jag inte lade ngn energi på i år. Tro mig, den listan är lång!

Det nya året har börjat mkt bra, bl a har jag fått mig ett riktigt gott skratt. Återkommer inom en snar framtid varför jag just nu ser ljust på framtiden. Bilden högst upp är tagen den 2:a januari på Storsjöns is, när jag kom till bilen var -23 grader.

//Per

Tiden går!

Ibland undrar man verkligen var tiden tar vägen. Två veckor sedan föregående uppdatering är verkligen inte acceptabelt. Förmildrande omständigheter finns dock i detta fallet. Hade en vecka som ensamstående pappa med allt vad det innebär. I och för sig endast 2 av husets 3 barn hemma, men det kräver sin tribut ändå. Efter den veckan har jag all respekt och förståelse för alla ensamstående mammor och pappor, det förstnämnda torde vara i majoritet. Några jaktturer har det inte blivit sedan sist pga att Zindra varit i löp. Glad att det kom nu, för följer hon vana kommer nästa löp i juli vilket betyder att hela nästa höst är räddad ur jaktlig synvinkel. Återstår ju sedan att inte göra om samma misstag som hände under sommaren med bristande träning.

Träning är vad jag har ägnat mig åt under den här perioden, ffa med Blaise. Dressyrkursen är igång och vi tränar sök i skogen. Sökturerna ligger på 1-2 min innan hon kommer in till mig, vilket just nu är perfekt. Har dock inga större förhoppningar om att det kommer att ligga kvar på det tidsintervallet. Systematiken lämnar väl en del i övrigt att önska, men det kommer väl med tiden det också.

Dagen idag har ägnats åt den traditionella julgranshämtningen tillsammans med barnen. Efter mkt om och men med åsikter hit och dit kom vi hem med en gran som jag tror föll alla på läppen. Passade på att hälsa på släktingar i samma veva, samt överlämna lite julklappar som tack för granen. I morgon bär det av till skogs för lite fågeljakt på gamla välkända marker och förhoppningsvis har vi en jultjäder med hem.

Bilden högst upp visar våran "skadeskjutna järv" under en av våra träningsturer.

//Per

Vad händer?

Svaret på den frågan är ju att det händer massor, men här har det ju inte hänt speciellt mkt de senaste veckorna. Ska man nu hålla en blogg levande så ska den ju uppdateras lite oftare än denna, men samtidigt ska man ju ha ngt att berätta.

När det gäller jakt så har det inte så mkt de sista två veckorna, mest beroende på att Zindra började löpa efter sista jakten. Den sista jakten var faktiskt en alldeles underbar tur, hundar som jobbade bra, förare på gott humör och tyst att gå i skogen då snön hade försvunnit. Sen att två vuxna karlar ramlar på i skogen med fyra hundar gör att ju chanserna till skott på fågel krymps högst avsevärt. Tror nog att de minskar med kvadraten på antalet hundar man har med sig. Hur som haver så har vi förbaskat trevligt ändå!!

Blaise fick begå "jaktpremiär" med markeringsband och gps-pejl, frågan är om de görs med mindre halsband. Det var bra fart och intensitet i söket de hundra meter hon sprang ifrån oss, men stilen liknar mest en skadskjuten järv... Har därefter varit ute på två små träningsturer bara för att träna söket och lite enklare dirigering. Har låtit Zindra söka av området först för att garantera nästan fågeltomhet innan jag släppt Blaise, släppen har varit 5-10 min och dirigeringen har varit att gå i den riktningen jag vill att hon skall söka. Har försökt hålla mig till motvind för att underlätta så gott det går. Hur det gått? Jodå, med lite träning ska det väl bli bra det där oxå med tiden...

I tidigare inlägg så lät det som det här med valpar mest var pest, men riktigt så var det ju inte. Desto roligare är det nu när det börjar trilla in lite resultat från utställningsringen. Det är Chip som blev snyggastpåsnyggtävlingenvalp (BIS-valp) i Umeå. Stort grattis till Chip och Anna-Lena!! Dristar mig till att lägga in snygg huvudbild på honom här bredvid. Nu är det bara att invänta jaktprovsresultaten....

//Per

Ytterligare några gråa hår

Fredag och en lugn dag på jobbet, kortdag dessutom. Just inkommen på rummet, efter att för en gångs skull kunnat utnyttja den stipulerade friskvårdstimmen, så ringer mobilen. En smått upprörd sambo i andra änden deklarerar att Blaise är borta, hon kommer vare sig när man ropar eller blåser i pipan. Brukar hon det eller...? Efter att ha fått klarhet i att hon varit borta i en halvtimme så fattar jag ett snabbt beslut att styra kosan hemåt för att leta efter henne. Tusen tankar far genom huvudet om vad hon tagit sig till med den här gången. Jag väljer att ta Åsvägen hem och inte E14, kör sakta för att hinna  se om det ligger en överkörd hund i diket. Mina värsta farhågor var att hon tagit efter rådjur och far omkring på E14, den lindrigare tanken var att hon tagit sig över åkern och driver runt fåren hos bonden.

Väl hemkommen så står en nöjd sambo på bron, det var väl kanske ändå att ta i, och meddelar att hon kommit tillrätta. Givetvis så infinner sig funderingar över var hon varit!? Det visar sig då att det lilla svarta odjuret sprungit till granngården och funnit en sopsäck på bron som hon genast började kalasa på. Grannarna funderar ju givetvis vad som står på och när de öppnar dörrren ser de en blöt och mager hund som de genast tar in och ger mat och vatten. Upplysningsvis kan jag ju säga att hundar blir blöta i snöblandat regn och settrar är inte tjocka, dessutom får hon mat hemma!! Jag har hört att pointrar och vorsthrar kan drabbas av Prader Willies syndrom(googla på det ni), men inte Gordonsettrar. Slutet gott, allting gott! Efter detta har jag full förståelse för de som inte hittar sin hund efter att den har försvunnit under jakt, sprungit bort eller på ngt annat sätt kommit bort. Inga roliga 45 minuter i mitt liv!!

//Per

Vad månde bliva?

Vid ett svagt tillfälle lovade jag att återkomma med rapport från valpkursen! Kan härmed meddela att vi nu har tagit våran första lydnadsetta, nää långt därifrån... Kursen har varit mkt bra, men det känns som om att det först var vid sjätte tillfället som jag och Blaise var i fas med varandra. Eller vi kanske blev det för det var då vi gick igenom avslappning och praktiserade detsamma, man kan ju fundera vem det hade störst effekt på?? Det är nyttigt att få en påminnelse om dressyrbiten nu när man har en liten en, kan ju inte direkt påstå att man är proffs efter en hund... Tror aldrig att man blir fullärd på detta med dressyr, bara mer

eller mindre kunnig. Snart börjar lydnadskursen och då dras snaran åt lite grann för både mig och Blaise. Skrev förut att jag koncentrerade mig på att gå fot utan koppel, nej, hit och stanna. Fokus har inte ändrats bara att jag ställer lite högre krav på henne med störningar på ffa Stanna-kommandot. Gjorde ett helt ovetenskapligt test idag, som den kliniska forskare jag är mellan varven, och jämförde kontakten med Blaise då hon gick fot med och utan koppel. I mitt tycke så var kontakten mkt bättre utan koppel. Kan nog mest sannolikt bero på att man anstränger sig själv på ett annat sätt då man inte har koppel, sedan tror jag att timingen mellan beröm och Nej blir mer precis av detta. Fortsätter nog att träna utan koppel ett tag till.

Dagens glädjeämne och helt oväntade händelse inträffade under dagens skogspromenad. Zindra går bakom mig och Blaise är lös, plötsligt försvinner hon in i skogen och stramar upp sig i ett klockrent stånd fem meter ifrån mig, vänster framtass upp och svansen rakt bakåt. Står intresserat och tittar vad som skall hända härnäst då fågeln tar till vingarna, mest sannolikt en järpe. Blaise står kvar och tittar efter den och springer sedan fram och luktar intresserat i legan, gör en liten tur för att se vad den tog vägen och tillbaka på plats. Hade sinnesnärvaro att vara tyst i den situationen för att slippa backa i träningen. Kanske lite tidigt, men inte planerat på ngt vis. Kul att se var det i varje fall!! Känns som att det är ett ämne för att framkalla gråa hår på huvudet. Nu får det vara nog med den typen av övningar ett tag framöver, åtminstone på det här sättet....


//Per