Tiden går!

Ibland undrar man verkligen var tiden tar vägen. Två veckor sedan föregående uppdatering är verkligen inte acceptabelt. Förmildrande omständigheter finns dock i detta fallet. Hade en vecka som ensamstående pappa med allt vad det innebär. I och för sig endast 2 av husets 3 barn hemma, men det kräver sin tribut ändå. Efter den veckan har jag all respekt och förståelse för alla ensamstående mammor och pappor, det förstnämnda torde vara i majoritet. Några jaktturer har det inte blivit sedan sist pga att Zindra varit i löp. Glad att det kom nu, för följer hon vana kommer nästa löp i juli vilket betyder att hela nästa höst är räddad ur jaktlig synvinkel. Återstår ju sedan att inte göra om samma misstag som hände under sommaren med bristande träning.

Träning är vad jag har ägnat mig åt under den här perioden, ffa med Blaise. Dressyrkursen är igång och vi tränar sök i skogen. Sökturerna ligger på 1-2 min innan hon kommer in till mig, vilket just nu är perfekt. Har dock inga större förhoppningar om att det kommer att ligga kvar på det tidsintervallet. Systematiken lämnar väl en del i övrigt att önska, men det kommer väl med tiden det också.

Dagen idag har ägnats åt den traditionella julgranshämtningen tillsammans med barnen. Efter mkt om och men med åsikter hit och dit kom vi hem med en gran som jag tror föll alla på läppen. Passade på att hälsa på släktingar i samma veva, samt överlämna lite julklappar som tack för granen. I morgon bär det av till skogs för lite fågeljakt på gamla välkända marker och förhoppningsvis har vi en jultjäder med hem.

Bilden högst upp visar våran "skadeskjutna järv" under en av våra träningsturer.

//Per

Proppskåpet som brann!

Efter närmare ett halvårs väntan så var det då äntligen för årets fågelpremiär, som för tredje året i rad begås i skogen. Efter ca en timmes väntan så dök gode jaktkamraten Kari upp, väckarklockan hade inte ringt, mobilen låg i bilen och gud vet vilka bortförklaringar man fick höra. Efter morgonens lilla debacle så bar det äntligen iväg till skogs. 

Rent allmännt kan man säga att årets fågeltillgång är bättre än fjolårets och vi har haft en del fågelsituationer, men vi är ju för tuffliga på att skjuta och ibland slappnar man av alldeles för tidigt. Under andra dagens jakt börjar jag misstänka att ngt inte står rätt till med Zindra, det känns inte som vi jagar tillsammans och söket är inte vad det en gång var. Till saken hör att hon brukar sällan vara längre bort än att jag hör hennes bjällra, men nu var hon borta alldeles för länge och kom inte tillbaka där jag förväntade mig att hon skulle komma. Karis nya Garmin Astro kom väl till pass vid detta tillfälle, även om den avslöjar obehagliga sanningar. Det visar sig då att hela proppskåpet har brunnit hos Zindra. Visst har väl en och annan säkring gått hos henne, men det här. Vid ett tillfälle så var hon nästan 700 meter bort och jagade på egen hand, eller vad det nu var hon gjorde. Man kanske skulle kunna kalla det ngn form av "Joy-run", för det var vad hon gjorde. Man kan knappast kalla det för jakt! 

Bara att sätta sig ner och fundera på vad det var för fel. Det dök upp en hel del möjliga och omöjliga förklaringar, men tyvärr är det nog bara så att felet är helt och hållet mitt eget. Jämfört med tidigare år så har somrarna till stor del ägnats åt träning, och då ffa apportträning i alla dess former på land och vatten. Jag misstänker att detta har ökat på kontakten ganska bra så därför har det sällan varit några problem under jakten med just den biten. I år så har det varit si och så med den biten och då blir resultatet därefter. Känns lite trist att börja med den biten under brinnande jaktsäsong, men lika bra att få det gjort. Jag hoppas att min plan fungerar!! Med anledning av detta så har jag ställt in höstens jaktprov, till förmån för att försöka få till det jaktmässigt. 

Skall man lyfta fram ngt positivt så fungerar stanna-kommandot alldeles utmärkt i fågelsituationer, sen så var det ju det där med skyttet då. Lyckades i varje fall att skjuta en tjäderhöna, som var påskjuten, i en tät tallplantering. Bara att glömma första veckans jakt och blicka framåt. Glädjer mig dock åt Karis hundar som går alldeles utmärkt i skogen och är en fröjd att se "in action". Återkommer med ett nytt inlägg för att se om planen fungerade, samt om förarutbildning med Blaise.

//Per

Sprucken målsättning

Målsättningen att uppdatera bloggen en gång om dan har spruckit för länge sedan, annat var ju inte att vänta. En målsättning som jag hoppas inte kommer att spricka är att inte vara alltför långt efter systersönerna i mål i Mora. De gjorde imponerande insatser i Skinnarloppet som är ett seedningslopp till Vasaloppet och sträcker sig över 45 km. Stort Grattis till Er! Jonatan med en tid på 2.44 och Jakob på 2.58, vilket är imponerande med tanke på att de bor i en snöfattig del av landet. Tankar på sabotage av skidor smyger sig på....

Zindra mår fortsatt bra och har nu kommit in i sin vanliga lunk, möjligen att hon är ngt mer kärvänlig än tidigare. Det är fortsatta promenader med koppelrastning som gäller ngn dag till. Har ändå inga planer på att åka till fjälls eller skogen då kung Bore fortfarande håller oss i ett fast grepp. Glädjande nog kunde man läsa i tidningen imorse att det verkar bli aktuellt med länskort för fjälljakten, men kan inte säkert säga att jag kommer att åka dit ngt mer för det. Bra för övriga länsbor är det hur som haver! Har man en gång blivit biten av skogsfågeljakt med stående hund är det svårt att ta sig ur det ffa om man har en god jaktkamrat med duktiga hundar. Nåväl, Zindra brukar sköta sig med den äran hon oxå!!

Imorgon stundar ännu en träningsrunda om inte kylan sätter stopp. Den 2 mars och framåt tänker jag inte ta ett stavtag.....

Återkommer om en inte alltför avlägsen framtid!

Per