Tiden går!

Ibland undrar man verkligen var tiden tar vägen. Två veckor sedan föregående uppdatering är verkligen inte acceptabelt. Förmildrande omständigheter finns dock i detta fallet. Hade en vecka som ensamstående pappa med allt vad det innebär. I och för sig endast 2 av husets 3 barn hemma, men det kräver sin tribut ändå. Efter den veckan har jag all respekt och förståelse för alla ensamstående mammor och pappor, det förstnämnda torde vara i majoritet. Några jaktturer har det inte blivit sedan sist pga att Zindra varit i löp. Glad att det kom nu, för följer hon vana kommer nästa löp i juli vilket betyder att hela nästa höst är räddad ur jaktlig synvinkel. Återstår ju sedan att inte göra om samma misstag som hände under sommaren med bristande träning.

Träning är vad jag har ägnat mig åt under den här perioden, ffa med Blaise. Dressyrkursen är igång och vi tränar sök i skogen. Sökturerna ligger på 1-2 min innan hon kommer in till mig, vilket just nu är perfekt. Har dock inga större förhoppningar om att det kommer att ligga kvar på det tidsintervallet. Systematiken lämnar väl en del i övrigt att önska, men det kommer väl med tiden det också.

Dagen idag har ägnats åt den traditionella julgranshämtningen tillsammans med barnen. Efter mkt om och men med åsikter hit och dit kom vi hem med en gran som jag tror föll alla på läppen. Passade på att hälsa på släktingar i samma veva, samt överlämna lite julklappar som tack för granen. I morgon bär det av till skogs för lite fågeljakt på gamla välkända marker och förhoppningsvis har vi en jultjäder med hem.

Bilden högst upp visar våran "skadeskjutna järv" under en av våra träningsturer.

//Per

NNFK-kvällar

Oftast när jaktsäsongen börjar har man en rätt hyfsad lydnad på sin hund, som i de allra flesta fall grundlagts under sommaren med diverse träning. Så brukar även fallet vara för mig, men inte i år av olika anledningar. För oss som inte har möjlighet att leva med våra hundar i den omfattningen som vi skulle vilja pga av olika konkurrerande stimuli så som barn, fotboll etc kan ibland träningen bli lidande. Vill dock inte påstå att dessa andra stimuli är dåliga på ngt vis bara det att dom på ett mycket effektivt sätt stjäl tid från träningen av hundarna. Själv har jag märkt att lydnaden verkar avta i takt med att jaktsäsongen sakta, men obarmhärtigt närmar sig sitt slut. Ofta sitter man, åtminstone jag, där i mars med en komplett olydig hund och undrar hur i hela friden det här gick till. Förbannar sig själv för att man inte lagt lika stor vikt vid lydnadsträningen under jaktsäsongen som innan. 

Äntligen har det uppenbarat sig några tillfällen för oss som kan behöva en välriktad spark i akterpartiet för att göra ngt åt saken. NNFK har under tre tisdagskvällar träning på Rödöns skola dit man kan komma med hunden/hundarna. Jag hade bägge med mig sist och bytte i halvtid. Träningen är helt prestigelös och man tränar det man känner att man behöver träna på, gick alldeles utmärkt att enas om det tillsammans. Det var fler som bytte i halvtid och det gick alldeles utmärkt, bara att ändra kravnivån lite grann. Följdaktligen en trevlig kväll med andra människor som har samma intresse. Sista gången kommer det förhoppningsvis att bli filmvisning efter genomfört träningspass. Ett mkt bra initiativ av NNFK:s styrelse tycker jag!

//Per