Helgens bravader

Lördagen bjöd på ett alldeles underbart väder. In med barn och hundar i bilen och iväg till fjälls. Väl framme uppdagas det att ett av liftkorten var kvarglömt hemma. Nåväl, det hela löstes med mkt servicevillig personal och vi fick ett dagkort utan x-tra kostnad. På med turskidorna och upp på fjället med fika och ryggsäck medan barnen lämnades åt sitt öde i backen. Vädret var underbart med klarblå himmel, -6 grader och tyvärr en snålblåst. Efter en lättare stigning så tyckte jag det var dags för en fika. Vad är det för mening att vara till fjälls om man inte ger sig tid att njuta av tillvaron?? Snön låg fortfarande djup i björkskogen, men uppe på platten var det "lite" lättare före, men bara lite. Zindra fick börja att springa och sin vana trogen i lite tyngre före så går hon i trav, kommer sig ut bra fast hon inte galopperar. Söker i varje fall målmedvetet av terrängen som hon har framför sig. Så där högt upp hade jag inga större förhoppningar att finna fågel och såg det som relativt riskfritt att släppa det svarta lilla odjuret. Inga större tveksamheter om vad som skulle göras där inte, full fart från första början. Söket i sig var inte mkt att skryta om, ungdomligt och lite planlöst, samt lite rotande i några enstaka löpor. Inga större problem med att dirigera henne via skidåkningen så att hon följde mig. Såg detta som ett litet test av vad som finns där bakom hennes ibland så oskyldiga uppsyn och gladde mig åt vad jag såg. Bra att veta vad som behöver tränas på inför framtiden. Mycket riktigt så fanns det inte mkt fågel där uppe.

Söndagen började med ett Vasalopp i TV-soffan, full koll på systersönerna via datorn hade jag också. Såg rätt härligt ut i skidspåret och nästa år blir det nog Öppet spår. Vädret var inte lika härligt den här dagen, men vi gav oss ut på sjön för att träna lite dirigering. Zindra förstår ju att där ute finns det banne mig ingen fågel, Blaise där emot har inte riktigt fattat det och kommer säkert aldrig att göra det heller. Tur det annars kan man ju inte träna dirigering;o) Gick riktigt bra, men det märks att tröttar ut en liten hund att hålla koll på vad husse tar sig för med och vart han åker någonstans. Zindra fick jobba lite med sin kondition och dra i selen, det mår hon riktigt bra av och tycker dessutom att det är kul.

Väl i land så avslutades dagen med en riktig pulshöjare och många funderingar som väcktes i min lilla hjärna om vad det innebär att ha hund och hundhållning i stort. Mer om det nästa gång!! Förutom detta så var helgen riktig lyckad, dvs vara till fjälls med sina hundar och barn och må gott i stort.

Får också passa på att gratulera systersönerna J och J till alldeles strålande tider på Vasaloppet där de förbättrade sina tider med en halvtimme jämfört med i fjol. Fatta varför jag väljer att åka Öppet spår!!!

//Per

-23 grader

Sista jakthelgen för skogsfågel verkar frysa inne och det rejält också. Fått göra lite nytta istället såsom att vara vallasupport till vallachefen, dvs min syster som just nu befinner sig i Moena i Italien. Kolla vädret ingår också i uppgifterna. Mina antagonister, systersönerna, från förra årets Vasalopp skall imorgon åka Marcia Longa. Önskar dem all lycka till!!!

Själv nöjer jag mig med att för första gången på flera år gå på en hockeymatch, tyvärr inte Brynäs. Detta gamla anrika lag som ångar på som en ångvält i Elitserien. Skall vi få uppleva ett nytt SM-guld i år tro??!!

//Per

Bokslut

Så här års är det ju populärt att göra ngn slags förteckning över årets synder som begåtts, i mitt fall är det inte få det rör sig om. Man kan med fog påstå att året som gått har varit minst sagt hektiskt med valpar, massor med fotbollsträningar både som tränare i Åzö och sjukgymnast i Frösö damlag, samt allt annat tok man har haft för sig med ett genomfört Vasalopp som grädden på moset. Frågan i såna här fall är ju givetvis, vems fel det är. För att utröna detta så får vi backa tiden nästan 2 år till min 40-årsdag. Den givna presenten från min syster var en start i Vasaloppet, konsekvenserna av denna present fick jag lida för hela detta år. Det är ju så här att ger man en sådan present till en med en begynnande 40-årskris, är en person med en stark tävlingsinstinkt som inte kan spela Fia med knuff utan att vinna till varje pris, samt har ett pannben som 3 cm tjockt så blir det så här. Under uppbyggnadsträningen inför detta evenemang har jag aldrig mått så bra, sovit så lite och tyckt att ingenting var omöjligt. Endorfinerna som jag fick pga mitt idoga tränande sprutade ur öronen och i detta endorfinrus som jag levde i under ett antal månader kanske man fattade ett antal ogenomtänkta beslut. I mitt fall ganska många, men som sagt, inget var ju omöjligt! Så kort och gott! Det är min systers fel alltihopa! Vems annars??

Pga av allt ovan så blev det lite si och så det här med träning av hundar under sommaren och resultatet lät ju inte vänta på sig under premiärveckan med en hund som jagade för sig själv och inte med mig. Det vi hade lagt energi på, lugn i fågel, fungerade, resten lämnar mkt i övrigt att önska. Jakten under denna höst har varit konstig på många sätt, lägga energi på att träna hund under brinnande jakt, tidig och ganska mkt snö i oktober. När det väl gick att jaga igen så kom det ett löp emellan, när löpet var över blev det kallt som skam. Ja, så där har det hållit på hela tiden. Alltid något som kommit i vägen. Hade tänkt gå ngt skogsprov, men la ner det efter premiärveckan. Bara att ta nya tag!

Zindra bringades sedermera tillbaka till ordningen med några smärre återfall. Blaise utvecklas enligt planerna, har en bra motor och är hyfsat lydig, åtminstone tillsammans med mig. I hennes fall är det dags att snäppa upp kravnivån lite ytterligare ffa på stoppet. Ligg skall också tränas in så att det sitter. Räknar också med att hinna förbereda för apportträningen under våren. I Zindras fall blir det fortsatt träning i linförighet, samt att vi skall fräscha upp apporten.

Några direkta nyårslöften har jag inte avgett mer än att lägga energi på det jag inte lade ngn energi på i år. Tro mig, den listan är lång!

Det nya året har börjat mkt bra, bl a har jag fått mig ett riktigt gott skratt. Återkommer inom en snar framtid varför jag just nu ser ljust på framtiden. Bilden högst upp är tagen den 2:a januari på Storsjöns is, när jag kom till bilen var -23 grader.

//Per

Länge sen!

När jag började blogga, mer eller mindra mot min vilja, nu är det ganska kul, så tänkte jag att försöka tänka på detta med språket jag använder. Det skrivna ordet kan så lätt missuppfattas jmf med om möts ansikte mot ansikte. Efter föregående inlägg så ringde min gode kamrat och sa att han tog åt sig av vad jag hade skrivit om gnällspikar. Typiskt! Där ser man vad lätt det är att missuppfattas! Får tänka ännu mer på språket!!

Att hålla en blogg uppdaterad är ngt som kräver mer tid än man tror. Skall den vara levande så skall man uppdatera den 4 ggr/dag, vem hinner det....

Imorgon är det 2 veckor sedan första parning och man letar febrilt efter tecken på att Zindra är dräktig. Det enda man kan misstänka det på är att hon mkt lugnare än i vanliga fall, och eftersom hon är rätt cool innan så kan ni ju tänka er hur det är! Det andra man märker det på är att hon är alldeles otroligt tillgiven och kärvänlig. Kanske, kanske inte det finns ngt där, eller så är man bara lite nojig. Vi får se!

Vasaloppet närmar sig med stormsteg och det halsonda har letat sig ner i bröstet och upp i näsan! Typiskt!! Måhända att jag kommer att bli kallad fegis, men jag kommer inte att riskera livhanken för att åka 9 mil på skidor. Då får det bli en ny start nästa år istället! Det var ju ändå ganska skönt att få åka så här mkt skidor som jag gjort. Håller tummarna för mig själv!!

Allt för denna gång!

Per

Sprucken målsättning

Målsättningen att uppdatera bloggen en gång om dan har spruckit för länge sedan, annat var ju inte att vänta. En målsättning som jag hoppas inte kommer att spricka är att inte vara alltför långt efter systersönerna i mål i Mora. De gjorde imponerande insatser i Skinnarloppet som är ett seedningslopp till Vasaloppet och sträcker sig över 45 km. Stort Grattis till Er! Jonatan med en tid på 2.44 och Jakob på 2.58, vilket är imponerande med tanke på att de bor i en snöfattig del av landet. Tankar på sabotage av skidor smyger sig på....

Zindra mår fortsatt bra och har nu kommit in i sin vanliga lunk, möjligen att hon är ngt mer kärvänlig än tidigare. Det är fortsatta promenader med koppelrastning som gäller ngn dag till. Har ändå inga planer på att åka till fjälls eller skogen då kung Bore fortfarande håller oss i ett fast grepp. Glädjande nog kunde man läsa i tidningen imorse att det verkar bli aktuellt med länskort för fjälljakten, men kan inte säkert säga att jag kommer att åka dit ngt mer för det. Bra för övriga länsbor är det hur som haver! Har man en gång blivit biten av skogsfågeljakt med stående hund är det svårt att ta sig ur det ffa om man har en god jaktkamrat med duktiga hundar. Nåväl, Zindra brukar sköta sig med den äran hon oxå!!

Imorgon stundar ännu en träningsrunda om inte kylan sätter stopp. Den 2 mars och framåt tänker jag inte ta ett stavtag.....

Återkommer om en inte alltför avlägsen framtid!

Per

Fram och tillbaka!

Dagen idag har för det mesta tillbringats i bil med att skjutsa, hämta och lämna barn. Vädret har varit toppen hela dagen, som gjort för att vara till fjälls. Zindra får vila några dagar nu och hon ligger åter på plats i soffan i hallen. Det enda som företagits för hennes del är långpromenad med matte under tiden jag beskådade halva Jämtland genom bilrutan.

Fokus just nu ligger på Vasaloppsstarten om två veckor, min fyrtioårspresent från syster med familj, därför kändes det lite kymigt att mitt långpass inte blev av idag. Hann med femton kilometer i det sista dagsljuset, så lite nöjd får man vara. Känns onekligen lite spännande och se om man orkar med nio mil på skidor, som tur är har jag sällskap av en av mina bättre vänner så det kommer säkert att gå bra. Han har oxå fyllt fyrtio, sen kan ni nog räkna ut resten...(frun) Systersönerna kommer oxå att åka i år, så vi får se vem som är först i Mora. Ung och stark eller gammal och smart?

Lite längre fram kommer det att komma en närmare förklaring till varför det blev Gordon setter, men behöver mer tid då det kan bli en ganska lång historia.

Allt för idag!

Per

PS Är det ng som vet ngn som är en hejare på att fixa kanonskidor DS