Det gamla och det nya!

Mor och dotter

Så här i början på det nya året så är det dags att göra bokslut på det gamla. Man kan ju fundera över var man skall börja någonstans! Det är lätt att glömma vad som varit och att den sista månaden får sätta prägel på hela året. Hade det varit så vore det ju lätt att sammanfatta då det hade räckt med ett ord:
SK-T!
Trött och hängig, för mkt jobb, parasiter i vattnet, förkyld över jul, inte svarat på mejl... Listan kan göras lång över eländet, men nu går det mot ljusare tider.

Allt går ju som sagt inte som planerat här i livet, och det gör det inte för mig heller. Hade en klar plan för hur hösten skulle bli, men den fick revideras pga en hälta hos Blaise, numer återhämtad sedan lång tid tillbaka. Jakten kom ändå i kläm då man också måste vårda nära och kära och givetvis så måste man ju hänga med på döttrarnas idrottande. Det jag ändå hann se av hennes framfart i skogen ffa så kan jag inte annat än känna mig nöjd med henne. Bra reviering och kontakt, näsan har börjat komma ikapp farten osv. Sen att det inte blev startat på några jaktprov eller blev jagat så mkt som jag hade tänkt får man ta med ro. Zindra har fått tagit ett större ansvar då jag bara haft en jaktbar hund och hon har skött sig bra tycker jag, för det mesta... Hon har en bra viltfinnarförmåga och hittar för det mesta fågel när vi är ute, sen att skyttet kunde vara bättre är ju en annan femma! Kort sagt så ser jag fram emot nya turer det nya året och förhoppningsvis så blir de flera än det gångna året!

En annan sak som jag har att se fram emot nu under våren är att mina planer på självförverkligande verkar gå i lås, men det såg lite mörkt ut ett tag. Skall vid mogen ålder sätta mig på skolbänken igen! Hmm... Tre veckor under våren kommer jag att åka iväg till Luleå och utbilda mig i Ortopedisk manuell terapi för hund. Luleå tekniska universitet är kursanordnare och just nu den enda utbildningen i sitt slag i Sverige där man får högskolepoäng för dessa studier. Sen om det finns kundunderlag för detta är ju en annan sak, det kommer säkert att visa sig vad det lider. Anledningen till dessa studier är flera, men ffa så kände jag mig frustrerad i höstas, sjukgymnast som man är och kan inte ens rehabilitera sin egen hund då den är halt. Tyckte att medicin och koppelvila lät som ett alltför enkelt omhändertagande, men till nästa gång finns det en plan för detta också! Hur som haver så ska det bli spännande och det är precis vad jag väntat på! Rapport kommer under våren!!

Kommer även detta år att fortsätta som sjukgymnast i Frösö damer, efter det fantastiska året som var så är det svårt att låta bli ett år till! Ett annorlunda och roligt sätt att umgås med sina döttrar=)

Får på detta sätt önska alla En god fortsättning på det nya året!!

//Per

Äntligen tillbaka!

Det hinner flyta mycket vatten under broarna mellan inläggen här på bloggen. Inte direkt så man kvalar in på Sveriges 10 populäraste bloggar. Man är nog alltför tråkig för att kvala in på den listan och skriver alldeles för lite skit om andra. Nåja, bara för att det inte händer någonting här så betyder det ju inte att livet går alldeles obemärkt förbi. Snarare så har det hänt massor!

Äldsta dottern har blivit myndig så där har ju föräldrakontrollen rykt all världens väg, hon fixade körkortet på första försöket en vecka efter. Vi har även hunnit med att fira henne genom att gå på den engelska versionen av Mamma Mia i Stockholm, även om jag aldrig var ngn stor fan av Abba så var det en fantastisk upplevelse att gå på den. Har även hunnit med en tur till Gävle och SM-slutspel i fotboll för F16 med mellersta dottern och Frösö IF, som renderade i en hedrande 3:e plats. Passade även att gå på hockey med syster, och tänk, just precis som vi var där så passade vårt kära Brynäs på att spela ut Luleå. Dom fick en lång väg hem. Det verkar som BIF saknar vår support för sen har de bara förlorat=(

Vän av ordning förstår ju att det inte har blivit mycket jakt här inte, men igår fick vi oss en liten eftermiddagstur tillsammans med gode vännen Kari och hans två juveler. Fåglarna lyste med sin frånvaro, eller lättade säkert på flera hundra meters håll då det frasade rätt ordentligt i snön när man gick. Tar med det positiva att B:s hälta verkar vara helt utläkt. Bägge sprang i rena glädjeyran efter att ha varit inaktiva med jakt ett längre tag, lite mer jakt på bägge så att vi kommer i fas igen så ska det nog gå till sig med både sök och kontakt=)

Lärde mig för övrigt ett nytt uttryck idag på den interna bloggen på landstingets hemsida, "Cliff-hanger". Märkligt förresten att folk har tid att sitta och blogga på arbetstid, men å andra sidan när man tittar vilka det är som gör det så är det inte direkt vårdpersonalen. Bland titlarna så märks personalchef, jämställdhetsstrateg, mångfaldsstrateg, processägare för ditten och datten etc etc Eller det kanske bara är jag som tycker det är konstigt?! "Cliff-hanger" ja, här kommer den. Det sägs att när barnen blir stora så ska man förverkliga sig själv. Om allt går i lås så tänker jag göra det under våren, får återkomma om det senare. Det var en sk "Cliff-hanger", konstigare än så var det inte än att locka läsare/tittare att fortsätta följa en serie/blogg etc. Återkommer förhoppningsvis inom en snar framtid!

//Per

Fantastiska 2 veckor

Trots 31 dagars semester så verkar dagarna ändå inte räcka till för det man vill göra. Påsklov, utlandsvecka, sommarsemester, hundträningsdagar, jakt och jaktprov. När man summerar allt man vill göra så skulle den totala arbetstiden bli ca 20 v mot stipulerade 40, som är normalt för en heltidsarbetare. Nåväl, jag vet att det finns de som har mycket mindre semester än mig på ett år, all respekt för dessa, men ändå.... Årets sommarsemester bestod av 2 v, varav den ena skulle fyllas med Gothia cup. Den andra tillbringades på familjens "smultronställe" Almö Lindö.

Trots att alla odds verkade vara emot mig och jag såg framför mig att komma tillbaka till jobbet ej utvilad så blev detta den bästa semestern på många år. Första veckan på Almö Lindö bjöd på ett fantastiskt sommarväder med sol varje dag och 24 grader i Mälarens vatten. Hundarna simtränade varje dag och vi njöt i fulla drag av det underbara vädret. Hade gärna varit några dagar till där, men en mellanlandning hos svärfar och klädtvätt väntade obarmhärtigt. Söndagen styrde vi kosan vidare mot Göteborg, hundarna lämnades in på vila och sommarkollo hos gamla mamma som klarade det galant med mycket god hjälp av systerdottern.

När vi åkte till Göteborg kände jag att detta hade jag klarat mig utan, bo i ett klassrum med 16 fotbollstjejer i åldrarna 15-18 år. Så här i efterhand ångrar jag mig inte en minut, som bilden ovan förtäljer så gick veckan helt i Frösö IF:s tecken. Fotbollen de presterade under veckan var helt makalös, inte en gång var vi orolig för att förlora 7 av de 8 matcherna vi spelade. Med sin starka fysik och fina passningsspel så bar det hela vägen till semifinal där vi ställdes mot AIK FF:s duktiga spelare. Med 4-5 landslagstjejer i 93 och 94-landslaget samt 3 startspelare ur deras allsvenska trupp så tog resan slut där med en hedersam förlust med 3-0. Det hela blev lite väl övermäktigt när vi knappt fick låna bollen. AIK vann sedan finalen mot ett kinesiskt lag på straffar. Att sedan få gå in på Gamla Ullevi och ta emot tredjepriset var en häftig upplevelse och det fälldes nog en del tårar bland medföljande föräldrar på läktaren. Tyvärr är nog detta något man bara får uppleva en gång under sin livstid, men minnet är bevarat!!

Tilläggas ska att jag aldrig har sett så målinriktade och fokuserade tjejer i fotbollsammanhang som under den här veckan. De skötte mat, vila, vätska och sömn på ett alldeles förträffligt sätt. Det största bekymret vi hade var att få tyst på islänningarna som bodde i samma korridor som oss, när våra tjejer låg och sov 22.40 på kvällarna=)

Summa summarum så är jag nu inne på min andra arbetsvecka och arbetet går alldeles utmärkt efter en sådan här semester. Ser nu fram emot hösten och jakten. Återkommer snart med mer info.

//Per

Hemma igen!

En alldeles underbar vecka måste ju tyvärr ta slut den också ngn gång. Menar träningslägret i Turkiet tillsammans med Frösö damlag. Om man inte hamnar på landslagsnivå så tror jag att det här får man vara med om en gång i sin livstid med ett fotbollslag på klubbnivå. Allting har fungerat perfekt, allt ifrån resan ner till boendet och maten. Boendet var femstjärnigt och maten var inte långt efter. Vi tränade sju pass på en vecka, vilket i den där nere tilltagande värmen var ganska mastigt. Kvaliteten på träningarna var hög, även för de som var skadade. De skadade var ju min uppgift att se till att de körde rehab-träning allt utifrån sina skador och inte bara gick och "slog dank". Tyvärr så blev det en del skador där nere, men de är nu tillbaka i träning. De flesta trodde att jag var knäpp när jag hade tagit med mig kryckor, man har ju varit med förr.... Tyvärr så kom de till användning vid två tillfällen, ibland hatar jag när jag har rätt!!

Ett roligt inslag där nere var när vi skulle möta Alanyas P 14-lag, kommentaren när tjejerna fick se sina motståndare var att de hade väldigt mkt skägg för att var 14 år;o) Det visade sig att det var byns lokala hjältar och höll nog svensk div 2 el 3 klass. Det blev nu en väldigt bra match av det hela för de la det på en väldigt bra nivå och domaren höll också bra klass. Bara att tacka Fritidsresor för deras engagemang och hjälpvillighet! Som parentes kan nämnas att en sjukgymnast kan man ha till mycket, i den här matchen fick han agera målvakt pga skada och förkylning hos de ordinarie. Resultatet av denna insats var en sträckning på baksidan av låret samt stukat långfinger, men kul var det ffa att få spela i samma lag som en av döttrarna;o)

Det är nu snart två veckor sen vi kom hem och solbrännan börjar flagna. Min ork att sitta framför datorn har inte varit den största, därav den sena uppdateringen. I skrivande stund har Frösön spelat två seriematcher och har vunnit bägge dessa utan att egentligen övertyga, men så är de också ganska nertränade så det kan bara bli bättre!! I det närmaste väntar derby på fredag hemma mot K/D. Finns så mkt mer man skulle kunna säga egentligen, men det jag måste framhålla är att alla deltagare har skött sig exemplariskt där nere och inte en enda har fallit ur ramarna. Helt fantastiskt med 30 spelare i åldrarna 15-30 år. En stor eloge till alla deltagare!!!!

//Per

Uppdatering

Har ju som blivit lite halvklent med uppdateringarna på sistone och har inget annat än att skylla på ren slöhet. Sorgligt, men sant... Vad har hänt de sista veckorna då? Jo, en himla massa tycker jag. Fjällsemester tillsammans med familjen som var helt fantastisk, fyra dagar härligt väder på en vecka är det inte så vanligt man får upp leva i den jämtländska fjällvärlden. Hundarna har fått jobba i dragselen, Zindra hela tiden och Blaise i korta pass. Verkar inte vara ngt som avskräcker henne i varje fall.

Hade en fantastisk dag till fjälls med Kari och Thomas på Hundens gård. Blaise kom i kontakt med sina första ripor. Av spåren i snön att döma så kom hon i fel vind, hon lär sig nog det också. Det positiva är att hon har viljan(jaktlusten) att jobba hela tiden. Zindra tokade sig och gick hejdlöst efter fågel, kan inte förneka detta då det finns dokumenterat med 49 bilder som är tagna av mästerfotografen Kari. Ska nog bringa henne till rätta innan hösten. Vi var anmälda till jaktprov i Sundsvall, men det blev inställt pga för mkt snö. Så här i backspegeln så kanske det var tur det;o) Får ta revansch i utställningsringen istället, även om det inte är lika kul.

Blaise har tagit steget in i en vuxnare värld, och har snart löpt färdigt för första gången. Vi har även påbörjat stökk-kurs på Hundens gård och första tillfället var igår. Skall bli riktigt spännande med mkt provokation på Blaises Stannakommando.

De sista förberedelserna inför 1 vecka i Turkiet är gjorda och imorgon bär det av i 1 vecka tillsammans med Frösö damlag. 38 st inklusive ledare blir det som åker, snacka om cirkussällskap! Hur som haver ska det bli otroligt kul!!! Får då gott om tid att HANDSKRIVA om Blaises första år! Det enda som känns lite ledsamt är att vara utan hundar i 1 vecka, men jag vet att de kommer att ha det bra hos Thomas och Tina på Hundens gård. Tack snälla ni för att ni tar hand om odjuren mina!! De kommer att få vara hundar på riktigt och finna sig i att vara i en annan flock, och det mår de inte dåligt av!!

Hörs om en dryg vecka!!

//Per

Våren på väg och en tankeställare...

Ännu en helg har förflutit och äntligen lite mildare väder. Tyckte mig under lunchen kunna skönja lite takdropp och ett ev takras, men det var nog en synvilla. Att våren är på väg vittnar Frösö damlags första träningsmatch i lördags om, lite bakvänt känns det nog allt med fotboll i slutet av februari. Seger med 4-0 mot seriekollegan Remsle och Frösön såg mkt starka ut både i passningsspel och fysiskt sett. Kan bli en rolig säsong detta!! Hann med en tur i skidspåret med hundarna också under lördagen, Zindra i selen och Blaise lös bredvid.

Söndagen innebar en tur till fjälls. Barnen lämnas i backen och frun och jag går på tur, de har ännu inte kommit på tjusningen med att göra det. Eller inte blivit tillräckligt gamla, vad vet jag... Just nu är det alldeles för mkt snö i terrängen för att det ska vara kul för hundarna. Kommer de vid sidan av leden så är det 65 cm lössnö och man ska ha tur om man ser huvudet på dom när de sjunker ner i snön. Skall det bli träningsbart för hundarna så måste det nog till ett töväder snart. Kanske ser det annorlunda ut på andra ställen, men rapporterna vittnar om samma förhållanden överallt. Alltid lite stök med att hålla reda på två hundar när man är ute, vare sig det är på fjället eller promenader hemma på byn. Onekligen kan det ju komma en del kraftuttryck som inte lämpar sig i skrift. Drar mig till minnes sista träningsdagen för två år sedan då vännen Kari och jag var till fjälls, en alldeles underbar dag med massor med fågel. Det var fler ekipage ute, men det var ett det lät alldeles förfärligt mkt om, och jag vill minnas att vi tyckte det lät för illa ifrån dom.

Under söndagens tur så sa frun(vi är inte gifta, men det låter bättre i skrift):

-"Lyssna"!

Jag hörde som vanligt ingenting och undrade vad hon dillade om!

-"Hör du hur tyst det är?"

Hon hade alldeles rätt, när jag blev tyst så blev det alldeles tyst runt omkring oss. Fick mig en liten tankeställare där att inte låta så illa ibland. Vad har jag för rätt att störa andra som söker lite tystnad med mitt bråk på hundarna, även om det inte är alltför mkt. Kommande veckor blir det silver-tape över kakhålet när vi tränar förutom när jag måste öppna munnen. Bort med allt onödigt prat så kanske andra får det lite lugnare till fjälls i framtiden;o)

Bilden ovan är tagen vid ett annat tillfälle, med den skillnaden att det är mer snö nu!!

//Per

Jag, en "snorsportare!

Helgens intensiva träningshelg avslutades med ett pass på ett av stadens gym, tillsammans med Frösö damlag. Denna gång var det jag som skulle få mig en duvning efter 10 månaders dekadens. Jobbigt var det! Vek jag ner mig?? Icke!!! Ensam kille, dessutom överårig och överviktig, bland 25 damfotbollsspelare då viker man inte ner sig. Ansiktsfärgen avslöjade mig ganska rejält kan jag säga att det var jobbigt, men jag vek inte ner mig!!

Efter att nästan haft fobi för att ställa mig på skidor igen så var det äntligen dags att bryta ner det sista lilla psykologiska motstånd jag hade mot skidåkning. Sagt och gjort, med nyvallade skidor bar det iväg till skidspåren för en 12- kilometersrunda. Upptäcker till min stora glädje att det tar emot på samma ställen som förra säsongen, jag måste flämta på samma ställen som tidigare. Kort sagt verkar allt vara sig likt, ända tills jag tittar mig omkring och upptäcker att det går inte lika fort som tidigare. Nåja, det är långt till jakten börjar igen och då ska vi vara i toppform.

I rena yran över två genomförda träningspass så släpade jag ut gammeltanten i skidspåret med selen på, det är inte frun jag pratar om nu, för en 5-kilometersrunda. Inte bara husse som behöver skärpa till konditionen;o)

I morgon är det en ny dag och nya träningsmöjligheter!!

Bokslut

Så här års är det ju populärt att göra ngn slags förteckning över årets synder som begåtts, i mitt fall är det inte få det rör sig om. Man kan med fog påstå att året som gått har varit minst sagt hektiskt med valpar, massor med fotbollsträningar både som tränare i Åzö och sjukgymnast i Frösö damlag, samt allt annat tok man har haft för sig med ett genomfört Vasalopp som grädden på moset. Frågan i såna här fall är ju givetvis, vems fel det är. För att utröna detta så får vi backa tiden nästan 2 år till min 40-årsdag. Den givna presenten från min syster var en start i Vasaloppet, konsekvenserna av denna present fick jag lida för hela detta år. Det är ju så här att ger man en sådan present till en med en begynnande 40-årskris, är en person med en stark tävlingsinstinkt som inte kan spela Fia med knuff utan att vinna till varje pris, samt har ett pannben som 3 cm tjockt så blir det så här. Under uppbyggnadsträningen inför detta evenemang har jag aldrig mått så bra, sovit så lite och tyckt att ingenting var omöjligt. Endorfinerna som jag fick pga mitt idoga tränande sprutade ur öronen och i detta endorfinrus som jag levde i under ett antal månader kanske man fattade ett antal ogenomtänkta beslut. I mitt fall ganska många, men som sagt, inget var ju omöjligt! Så kort och gott! Det är min systers fel alltihopa! Vems annars??

Pga av allt ovan så blev det lite si och så det här med träning av hundar under sommaren och resultatet lät ju inte vänta på sig under premiärveckan med en hund som jagade för sig själv och inte med mig. Det vi hade lagt energi på, lugn i fågel, fungerade, resten lämnar mkt i övrigt att önska. Jakten under denna höst har varit konstig på många sätt, lägga energi på att träna hund under brinnande jakt, tidig och ganska mkt snö i oktober. När det väl gick att jaga igen så kom det ett löp emellan, när löpet var över blev det kallt som skam. Ja, så där har det hållit på hela tiden. Alltid något som kommit i vägen. Hade tänkt gå ngt skogsprov, men la ner det efter premiärveckan. Bara att ta nya tag!

Zindra bringades sedermera tillbaka till ordningen med några smärre återfall. Blaise utvecklas enligt planerna, har en bra motor och är hyfsat lydig, åtminstone tillsammans med mig. I hennes fall är det dags att snäppa upp kravnivån lite ytterligare ffa på stoppet. Ligg skall också tränas in så att det sitter. Räknar också med att hinna förbereda för apportträningen under våren. I Zindras fall blir det fortsatt träning i linförighet, samt att vi skall fräscha upp apporten.

Några direkta nyårslöften har jag inte avgett mer än att lägga energi på det jag inte lade ngn energi på i år. Tro mig, den listan är lång!

Det nya året har börjat mkt bra, bl a har jag fått mig ett riktigt gott skratt. Återkommer inom en snar framtid varför jag just nu ser ljust på framtiden. Bilden högst upp är tagen den 2:a januari på Storsjöns is, när jag kom till bilen var -23 grader.

//Per

Nu är det slut, eller....?

Hovängens gröna gräsmattor 1/10-09

En dryg vecka efter sista seriematchen med Åzö:s U-lag börjar jag fundera på hur det kommer att vara att stå på andra sidan nästa säsong. Hur kommer det att kännas när det börjar bli vår och gräsmattorna gröna? Hur kommer det att kännas att svänga in på vägen mot Sportfältet under Storsjöcupsveckan och inte vara tränare för ett eget lag, känna den välbekanta känslan i magtrakten som brukar infinna sig inför match och tävling? Förmodligen ganska konstigt! Fattade beslutet ganska tidigt under säsongen att det fick vara den sista, en välbekant fras som jag sagt de senaste fyra åren;o) Säsongen som gått har samtidigt varit den roligaste på många år och det kanske är då man ska kliva av. Tillsammans med galne Kenth så har vi haft otroligt kul, både under träningar och på matcher. Samtidigt har jag varit sjukgymnast i Frösö damlag, vilket har varit en ganska lugn resa den gångna säsongen, hade förväntat mig lite mer skador. Å andra sidan har ju ingen varit gladare än jag att de varit skadefria!!

Som tur är kan ju beslut alltid omprövas!!

//Per

Undrens tid!

Äntligen en fungerande dator med tillhörande internet. Tack vare en vänlig granne med en bildskärm för mkt samt en ny router från Telia så verkar det fungera så då passar jag på att uppdatera denna sida.

Sen sist har det hänt hur mkt som helst i valplådan och två pallkragar räcker inte för de små förslagna gynnarna. Två av den klättrar efter lite möda ur lådan och tycker liver är toppen där ute. De har även varit ut och bekantat sig med omgivningarna i huset. De ser för fullt och verkar höra alldeles utmärkt. Idag har det varit två trauman i deras 3½ veckor långa liv, kloklippning samt sista dosen avmaskningsmedel. De uppskattar inte det allt för mkt kan jag ju säga... De har även börjat på att smaka köttfärs, kan lova att det uppskattades! Det har även börjat komma små tänder, så nu börjar det nog bli lite vasst åt Zindra när hon ska dia dom. Kan inte bli annat än fascinerad över hur vis naturen är ibland och hur mkt som bara finns där hos en tik. Ibland verkar det som om dom inte gjort annat än fött upp valpar... Tog några bilder idag med dotterns nya mobil, var ju tvungen att leka lite. Hoppas ev läsare har överseende med att de hamnar lite hipp som happ här på sidan.

Annars rullar livet på som vanligt i en familj med tre barn som spelar fotboll. I damfotbollsvärlden så verkar länets stolthet ÖDFF ånga på med siktet inställt på div 1 med ytterligare en seger i helgen. Laget från skönön, Frösö IF, "vårat" lag tog 3 välförtjänta poäng i lördags. Kändes bra efter 6-1 förlusten mot tidigare nämnda ÖDFF i premiären.

Allt för denna gång!

Per

Nog verkar det som om dom har det ganska skönt när dom sover!

En sån dag!

Ibland har man såna där riktigt härliga dagar som kommer att minnas länge. Idag var en sådan dag! Var till skogen för att träna hund med gode kamraten Kari och hans två Gordon settrar, Zimon och Zico, i dagligt tal ZZ-topbröderna. Hade inga större förväntningar på dagen med en klart misstänkt dräktig tik, men den blev bättre än jag kunde ana. Zindra gjorde ett mycket gott arbete på tre tjäderhönor som hon fattade stånd för på långt håll i nästan ingen vind alls. Avance i etapper fram till den första som lättar utan att hon noterar det, stillas på pipa. Ny avance fram till nästa som lättar under en gran, stillas igen på kommando, men smiter fram till legan där hon blir kvar. Nöjd med situationen vänder vi tillbaka då Kari blåser och kommenderar ligg, tydligen fanns det en till som vi inte noterade. Senare på dagen fattar hon stånd i kanten på en talltätning, avancerar igen i etapper. Efter några avancer lättar en tjädertupp. Jag tror den lättar ur ett träd, men skall låta deta vara osvuret! Zimon får strax efter ett mkt fint arbete på ytterligare en tupp som han sköter mkt bra. Gråsjövalens Zimon, denne kämpe, tycker jag förtjänar ett hedersomnämnande! Han jobbar oförtrutet hela jaktdagar, vilket före det än är, med att finna fågel. Finner fågel gör han oxå för det mesta om det finns några. Vädret var bästa tänkbara med en värmande vårsol och kall snö, dock så är det mkt av den varan!
Dagen fortsätter lika positivt. Väl hemma så kollar jag mejlen och har fått ett mejl av Keanos matte, Anna Lena, där hon skriver att Keano gått till första pris i öppen klass på prov i Norge där han och Peter har varit. Därmed kan Keano titulera sig SUCH! Stort grattis från oss!!
Helgen för övrigt har även den varit mkt bra! Olivia har gjort comeback i pingishagen och Frösö IF dam vann DM-kvartsfinalen med 10-0 mot Myssjö-Oviken. Kan inte bli bättre!!

Allt för denna gång från en trött och nöjd hundägare!

Per