Hundgöra x 2

Tänk vad olika innehåll helger kan ha! Förra helgen renoverade jag och min syster 2 rum i gamla mammas lägenhet. Hade vi vetat vilket slit det var hade vi nog lagt ner projektet innan vi började, men har man lovat så har man. Innan vi kom till finliret så hade vi ett digert arbete med att ta bort 5 lager gamla tapeter från tidigare lägenhetsinnehavare, ända ner till ursprungstapeten... Nåväl, nu är det gjort och snyggt blev det om vi får säga det själva!! Några fler renoveringar lär det inte bli på de närmaste åren i varje fall!!!

Helgens hundgöra var betydligt roligare i form av den årliga utställningen på Travet som specialhundklubbarna anordnar. Som ni ser av bilden ovan så är hundarna inte lika roade av att vara på utställning som sin husse utan avvaktar tryggt som bakom "lill-matte". Hade mina farhågor vad gäller Blaise och domarens bedömning då hon inte är riktigt lika snygg som sin mamma. Nu visade det sig att de var obefogade och hon fick en "slät" 1:a och kom 3 i konkurrensklass av 3 hundar. Tycker att domarkritiken var bra och korrekt, så jag kan inte vara annat än nöjd. Zindra har ju tidigare visat att hon är ganska snygg, frågan var om den här domaren skulle tycka detsamma. Det gjorde hon! Vi gick hela vägen till att tävla om BIR, men där blev det kompakta norska motståndet för stort i form av en norsk hund, norsk förare och en norsk domare=) Inget fel i det utan det är bara att lyfta på hatten och gratulera. Själv är jag jättenöjd med att ha inkasserat första certet och ett BIM.

Fick även den stora äran att vara handler åt vännen Karis "lill-hund". Tydligen så skötte vi oss bra jag och Zico då vi lyckades få 1:a med Ck, samt kom tvåa i konkurrensklass. Även Zimon fick 1:a med Ck och hamnade strax bakom brorsan på en hedrande tredjeplats. Ett bra sätt att avrunda utställningskarriären tyckte Kari. Om jag inte har helt fel så fick ingen av Gråsjövalens hundar sämre än 1:a på den här utställningen. Kul för Tomas och Tina som ligger bakom kennelnamnet!! Får också passa på att tacka för alla gratulationer, glada tillrop samt tips om hur man skall göra i ringen!!

En stolt husse och hans snygga hund!

Allt för denna gång!

//Per

Kallt!

Efter två veckor med i princip ofrivillig husarrest pga kylan så är det äntligen dags igen för en ny jakttur imorgon. Givetvis så företas den tillsammans med Kari och hans två gordonsettrar, Zimon och Zico.

Den sista turen för två veckor sedan, som jag levt på i två veckor, bjöd på en härlig dag med ett nytt medlemsskap i "halvmåneklubben", samt två fågelsituationer med två fina tjädertuppar. Den ena petade lilla odjuret upp, om hon sprang in i den eller om hon stod för den är svårt att avgöra. Fågelkontakt blev det i vilket fall som helst. Den andra gjorde Zindra ett mkt fint jobb på och lyckades trycka fast. Resning på signal och ut kom tuppen med en j-a fart, lågt och snabbt utan att ngn riktigt hann med. Den fick i varje fall ett salutskott, men flög oskadd vidare.

Hur som haver en riktigt härlig dag!!

//Per

Ytterligare några gråa hår

Fredag och en lugn dag på jobbet, kortdag dessutom. Just inkommen på rummet, efter att för en gångs skull kunnat utnyttja den stipulerade friskvårdstimmen, så ringer mobilen. En smått upprörd sambo i andra änden deklarerar att Blaise är borta, hon kommer vare sig när man ropar eller blåser i pipan. Brukar hon det eller...? Efter att ha fått klarhet i att hon varit borta i en halvtimme så fattar jag ett snabbt beslut att styra kosan hemåt för att leta efter henne. Tusen tankar far genom huvudet om vad hon tagit sig till med den här gången. Jag väljer att ta Åsvägen hem och inte E14, kör sakta för att hinna  se om det ligger en överkörd hund i diket. Mina värsta farhågor var att hon tagit efter rådjur och far omkring på E14, den lindrigare tanken var att hon tagit sig över åkern och driver runt fåren hos bonden.

Väl hemkommen så står en nöjd sambo på bron, det var väl kanske ändå att ta i, och meddelar att hon kommit tillrätta. Givetvis så infinner sig funderingar över var hon varit!? Det visar sig då att det lilla svarta odjuret sprungit till granngården och funnit en sopsäck på bron som hon genast började kalasa på. Grannarna funderar ju givetvis vad som står på och när de öppnar dörrren ser de en blöt och mager hund som de genast tar in och ger mat och vatten. Upplysningsvis kan jag ju säga att hundar blir blöta i snöblandat regn och settrar är inte tjocka, dessutom får hon mat hemma!! Jag har hört att pointrar och vorsthrar kan drabbas av Prader Willies syndrom(googla på det ni), men inte Gordonsettrar. Slutet gott, allting gott! Efter detta har jag full förståelse för de som inte hittar sin hund efter att den har försvunnit under jakt, sprungit bort eller på ngt annat sätt kommit bort. Inga roliga 45 minuter i mitt liv!!

//Per

Fågelträning hos Anders Landin den 14-16/8

Med skräckblandad förtjusning tog jag mig 70 mil enkel väg till Hagen strax utanför Trollhättan och Anders Landins hem för en helg med fågelträning. Vissa närstående jaktkamrater mer eller mindre idiotförklarade mig och undrade surt vad det var för fel på jämtländska tjädertuppar. Ett sådant här beslut kanske tarvar en lite närmare förklaring än att det var en impulshandling. Som tämligen ny i fågelhundsbranschen, som jag fortfarande betraktar mig som, så söker man ju ständigt efter ny information och nya impulser till att kunna träna sin hund mer. Som av en händelse för några år sen så hamnade jag på hans hemsida och har därefter följt vad som skrivits där, samt sett hans träningstips på Dvd och läst boken han skrivit. Hans sätt att träna hund skiljer sig inte på ngt vis det jag upplevt och läst om tidigare, men ändå så tilltalar det en på ngt konstigt vis som är svårt att förklara. Kanske hans enkla sätt att förklara saker och ting på är det som tilltalar mig, som av naturen är lite trögfattad.

Efter att ha försökt kommit med tidigare och misslyckats så tänkte jag att nu ska jag vara ute i god tid. Sagt och gjort så anmälde jag mig på nyårsdagen till den här kursen, bra att få mkt fågelsituationer inför jakten. 2 dagar senare var alla kurser fulltecknade. Den tänkta träningen av Zindra under sommaren kom på skam, dock ej helt utebliven, så det var ju ett litet osäkert kort man åker iväg med. Fredagskvällen startade med en presentation av upplägget för helgen, samt en presentation av markerna och kaninhägnet. Kaninhägnet fick man prova för att se om Stannakommandot fungerade, behöver jag tillägga att vi avstod. Risken att få äta kaninragu hela helgen kändes alltför överhängande, Stannakommandot fungerade dock alldeles utmärkt under en apportövning. Efter det kändes det genast lite lugnare inför lördagens övningar.

Träningen på fåglar var inte speciellt komplicerad utan mer som att vara på vanlig jakt. Zindra var under hela lördagen misstänksam och ganska "smygig" av sig, det beteendet känner jag igen från träning på duvor. Fåglarna var ngt svårbemästrade och kutade utav bara den på backen, tilläggas kan göras att det var ganska varmt och ingen speciell vind att tala om. Det blev ganska många stötar, glädjande nog så stannade hon på kommando. Det var det många andra som inte gjorde! Till en början så stannade de flesta när fågel gick, men ju mer fågelkontakter det blev så brann säkringarna en efter en och eftergångarna kom. Nåväl, Z höll sig hyfsat kall under hela lördagen. Söndagen blev bättre, söket fungerade bra och hon lärde sig så småningom att behärska fåglarna någorlunda. Fick avsluta helgen med ett fint arbete på en fasan innan vi var tvungna att bryta för att starta hemfärden med förhoppningen att allt kommer att fungera under jakten.

Varför gjorde jag nu det här istället för att åka till fjälls eller skogen. Fjällen kändes inte som ngt bra alternativ med tanke på den skrala tillgången på ripa, det hade jag i och för sig ingen aning om på nyårsdagen. Snarare så var det nog så att jag ville prova ngt helt nytt jmf med tidigare år, och så här i efterhand så ångrar jag inte att jag åkte iväg. Även om bilresan med en åldrande rygg inte är ngn höjdare, många pauser blev det... Fick vi ut ngt av det? Ja, det tycker jag att vi fick. Vad som kanske är den största skillnaden jmf med fjäll och skog är mängden fågelsituationer man får, sedan så var det ju skönt att se att Z:s säkringar höll. Att hela proppskåpet brann under jaktveckan är en annan historia som det finns all anledning att återkomma till.

Sammanfattningsvis kan man säga att det var en trevlig helg med glada och positiva människor, mkt fåglar samt god mat, väl värt att prova faktiskt. Kan nämna att Anders var en trevlig person att möta och inte alls så farlig som jag hade föreställt mig, undrar hur det hade varit om Z inte skött sig...

Vi fångades även på bild jag och Z där vi visar upp vår mer fördelaktiga sida! Ni får leta efter oss på den här länken: http://landins-hund-katt.se/

Återkommer snart med första jaktveckan och dess fåglar, samt proppskåpet som brann!

Per

Resumé.....

Zindra och hennes valpar

…eller mitt liv som hunduppfödare. Synnerligen dags att uppdatera bloggen, mest sannolikt är det väl så att ev läsare flytt sin kos för länge sedan. Anledningen till dröjsmålet är väl som så att en ynka valpkull på 6 st valpar har sugit en hel del energi från alla inblandade i familjen. Spär man sedan på detta med 1½ fotbollslag så får man som resultat en urvriden disktrasa. Professorn i psykologi som jag hade när jag läste Beteendemedicin sa att det finns inget som heter ”positiv” stress, all stress är skadlig. Jag trodde honom inte då, men börjar nu överväga om det inte ligger ngt i vad han sa. Tanken var ju att detta skulle bli ngn form av samlade erfarenheter och reflektioner över hunduppfödning, men jag hamnade direkt på ett sidospår. Åter till ämnet!

Parningstankar

Då jaktprovspremien var bärgad för Zindra så dök ju detta med parning upp i huvudet. Tanken med parningen var att få till den där sista lilla ”knorren”, eller hur man nu ska säga, på valparna. Zindras jaktlust är det definitivt inget fel på, men lite extra skadar ju inte. Sagt och gjort efter en del detektivarbete så föll valet slutligen på Mortenfjellets Keano, numer SUCH och uppflyttad i segrarklass. Hög jaktlust, en liten turbomotor samt ej överanvänd i tidigare avel var några kriterier, förutom de som rekommenderas från SGSK. Således blev detta Keanos första kull.

Valptiden

Födseln gick utan större problem, som back-up har vi ju en barnmorska i huset. Förundras fortfarande hur vist naturen är ordnad. Tyvärr så var en valp dödfödd, trots upplivningsförsök så fick vi till slut dödförklara henne. 1 tik och 5 hanar blev födda. Kan fortfarande känna lite ångest över den tiken, men livet måste ju gå vidare. Problemet med denna könsfördelning var att de intresserade potentiella valpköparna ville ha tikar. Redan här börjar en olustig maggropskänsla infinna sig hos mig. Nåväl, bara att ta tjuren vid hornen och ringa runt. Nu visar det sig att några har ställt sig på kö hos flera uppfödare och redan köpt valp, förutom en som ändrar sig och tar en hanvalp istället. Då var det 4 otingade valpar kvar. Annonserar, pratar med mkt människor men valpförsäljningen går trögt. Vid 4 veckor så är det fortfarande 4 valpar kvar och nu börjar paniken så smått infinna sig hos mig, men som genom ett trollslag runt Kristi himmelfärdshelgen så lossnar det helt plötsligt. Plötsligt så är det bara 2 valpar kvar och 2 potentiella valpköpare finnes. För att göra en lång historia kort så har alla valparna tingats och det slutar med att vi står där med en återbudslista på just hanvalpar. När det gäller försäljningen får jag nog även tacka Peter, Keanos ägare, som var till stor hjälp med sitt breda kontaktnät inom Gordonsettervärlden. Speciellt roligt känns det att en valp gick till Norge och en till Finland, så det blev en viss geografisk spridning på dem. Som en parentes kan jag nämna att annonseringen i lokaltidningen resulterade i en ”fyllskalle” som ringde en lördag kväll bara för att prata, samt två som jag nekade att köpa valp.

Leverans

Hade mkt funderingar hur det skulle gå att lämna bort valparna, då jag anser mig själv som en ganska blödig människa, men det var faktiskt inga större problem då samtliga valpar har hamnat i goda hem och jägarfamiljer. De kommer att få göra det dom är avlade till att göra. Ett litet plus i kanten är ju att flera, precis som jag, prioriterar jakten på skogsfågel. Den som skulle till Finland hade vi kvar 1½ vecka längre än de andra och det kändes lite extra att lämna honom, men då man såg hur kärleken var ömsesidig mellan valpen och hans nya familj så kändes det bra.

Karaktärsklubben

Många av oss har väl vaknat på morgonen efter en blöt kväll i glada vänners lag och tänkt: ”Aaalldriiiig meeeer!”
Som vanligt tenderar ju sådana morgnar ha en tendens att blekna i minnet ända till nästa gång, det gör oss till medlemmar i karaktärsklubben. Lite grann så känns det just nu med det här med hunduppfödning, framtiden får utvisa om jag kvalar in i karaktärsklubben när det gäller det och inte bara gällande rushaltiga drycker.

Summa summarum

Många funderingar blev det, men har det då bara varit nattsvart med valpar?? Svar Nej! Mitt i allt så har det varit otroligt positivt med alla kontakter med valpköparna samt alla som på ngt sätt varit inblandade i detta, ingen nämnd ingen glömd. Ett speciellt tack måste jag rikta till min älskade sambo för att hon står ut med mig, samt hjälpt till på alla sätt och vis med valpar som hon inte ville ha egentligen. Jag har även gjort en massa nyttiga erfarenheter som jag kan använda nästa gång…..

Återkommer inom snart med första tiden med Blaise!

Per

Det går framåt!

Mycket hinner hända på lite över en vecka i en valps liv. Tycker man märker nya saker varenda dag! De börjar så sakteliga utvecklas till individer, det börjas med dominans valparna emellan etc. De utvecklas som de ska allihopa enligt mitt sätt att se det med motorik osv. Intag av riktig mat är oxå i full gång, ser riktigt smaskigt ut när man kört uppblött hundfoder i matmixern:o)
Det har även hunnits med besök av valpköpare, spekulanter samt framtida besök av ev valpköpare har oxå planerats in. Det som kommer att kännas mest konstigt den dagen då valparna flyttat till sina nya hem är att man slipper kryssa mellan blöta fläckar på hallgolvet.
Medan allt detta rullar på så rullar även fotbollssäsongen på. Åzö U-lag, med mellersta dottern, spelade ikväll oavgjort i sin första seriematch, yngsta dottern förlorade sin första seriematch på hemmaplan och Frösön, med äldsta vann planenligt i helgen. Ibland när det känns som mest med denna fotboll så får man tänka på vad alternativet hade varit i form av barn som dräller ute på stan, spelar dataspel osv. Då är det en ganska liten uppoffring man gör under en begränsad tid i deras liv, som dom kanske kommer ihåg den dagen man blir gammal..... En liten uppdatering av nuläget är bättre än ingen alls!

Allt för denna gång

Per