Den lokala sporten i Östersund

Har just nu hamnat helt och hållet utanför ämnet med jakt och hundar, men det är min blogg så jag skriver vad jag vill i den.

Hade i lördags det tveksamma nöjet att besöka en hockeymatch med stadens stolthet ÖHC. Hemmamatch mot norrbottningarna från Piteå. Hade jag varit själv på matchen så hade jag gått efter första perioden! Maken till bedrövligt spel har jag inte sett sedan jag sist var på en hockeymatch för ca 20 år sedan, under studietiden i Umeå, och såg Björklöven.

Viljelöst, massor med felpassningar och ingen som helst vilja från hemmalagets sida, dessutom underläge med 3-1. Uppenbarligen så fick dom sig en utskällning i periodvilan, det hade dom fått av mig, för andra perioden inleds med tre snabba mål och jag tänkte att nu blir det kul. Icke!!

Inför sista perioden står det 4-4. Den tredje perioden kännetecknas mest av juniorhockey dvs allt framåt och inget bakåt. Matchen slutar 4-4, och till sist efter förlängning och straffar förlust med 5-6.

Stadens andra stolthet inom herrbasketen gör inte speciellt mkt bättre ifrån sig och kommer med all sannolikhet att missa slutspelet. Bedrövligt är bara förnamnet!!

Vadan allt detta dravel om idrott? Jo, innan matchen välkomnar morgondagens stjärnor, modell yngst i föreningen, spelarna välkomna in på isen under pompa och ståt. Mellan periodpausen så är det prisutdelning för en cup som spelats under dagen, modell lite äldre på dessa spelare. Trevligt kan tyckas, men vid närmare eftertanke så är det i mångt och mycket deras arbetsinsatser som kommer de sk "stjärnorna" till godo. Dessa spelare som de flesta beundrar på ett eller annat sätt, men som inte ens kan leverera en godtagbar nivå på spelet. Beklämmande tycker jag!!!

Stadens basketlag la inför denna säsong ner sitt damlag med den förklaringen att det inte fanns pengar i föreningen. Damlaget höll sin budget och levererade dvs tog sig till slutspel förra året. Det gjorde inte herrarna! Inte ens nu med alla dessa pengar som man sparat in på damlaget förmår man att ta sig till slutspel. Nåja, grundserien är inte slut än och bollen är som bekant rund. F-n trot´.

Reagerar som jag gör, eftersom jag själv är pappa till tre flickor som fått varit med och sponsrat "stjärnorna" i A-laget samt för det mesta fått stå tillbaka pga att de inte haft "rätt" kön. Kan rada upp en hel räcka med exempel på detta. I mina ögon är de i varje fall världens bästa och skulle säkert ta en plats i Brynäs A-lag;o)

//En arg Per

-23 grader

Sista jakthelgen för skogsfågel verkar frysa inne och det rejält också. Fått göra lite nytta istället såsom att vara vallasupport till vallachefen, dvs min syster som just nu befinner sig i Moena i Italien. Kolla vädret ingår också i uppgifterna. Mina antagonister, systersönerna, från förra årets Vasalopp skall imorgon åka Marcia Longa. Önskar dem all lycka till!!!

Själv nöjer jag mig med att för första gången på flera år gå på en hockeymatch, tyvärr inte Brynäs. Detta gamla anrika lag som ångar på som en ångvält i Elitserien. Skall vi få uppleva ett nytt SM-guld i år tro??!!

//Per

Jag, en "snorsportare!

Helgens intensiva träningshelg avslutades med ett pass på ett av stadens gym, tillsammans med Frösö damlag. Denna gång var det jag som skulle få mig en duvning efter 10 månaders dekadens. Jobbigt var det! Vek jag ner mig?? Icke!!! Ensam kille, dessutom överårig och överviktig, bland 25 damfotbollsspelare då viker man inte ner sig. Ansiktsfärgen avslöjade mig ganska rejält kan jag säga att det var jobbigt, men jag vek inte ner mig!!

Efter att nästan haft fobi för att ställa mig på skidor igen så var det äntligen dags att bryta ner det sista lilla psykologiska motstånd jag hade mot skidåkning. Sagt och gjort, med nyvallade skidor bar det iväg till skidspåren för en 12- kilometersrunda. Upptäcker till min stora glädje att det tar emot på samma ställen som förra säsongen, jag måste flämta på samma ställen som tidigare. Kort sagt verkar allt vara sig likt, ända tills jag tittar mig omkring och upptäcker att det går inte lika fort som tidigare. Nåja, det är långt till jakten börjar igen och då ska vi vara i toppform.

I rena yran över två genomförda träningspass så släpade jag ut gammeltanten i skidspåret med selen på, det är inte frun jag pratar om nu, för en 5-kilometersrunda. Inte bara husse som behöver skärpa till konditionen;o)

I morgon är det en ny dag och nya träningsmöjligheter!!

Intensiv träningshelg!

Jakten denna helg fick stå tillbaka för stökk/apport-kurs på Hundens gård, samt avslutning av lydnadsgruppen dagen efter. Förra helgens jakt kan man säga var en skön träningsrunda för hundarna i skogen. Blir lite förundrad över Zindra som tidigare visat med all tydlighet att detta med djupsnö är inget för en fin dam, men hon stretar på som aldrig förr i det tunga föret. Undrar om hon månne ska visa att gammal är äldst? Blaise det lilla yrvädret verkar inte fatta att det är tungt att springa i djupsnö, hon jobbar mkt bra för sin ålder de korta släpptider hon får. Sedan är det mkt träning att kunna "gå bakk" utan att ställa till med alltför mkt oväsen. Några fåglar gick inte att finna denna helg.

Vid ett tidigare inlägg skrev jag att störningen skulle bli större på "Stanna", samt att apporten skulle påbörjas. Denna helg har vi ägnat oss åt bägge sakerna. Man kan säga att framstegen som gjordes på lördagen med att hålla och bära apportbocken var mer än vad jag hade förväntat mig. Det gick även bra att hålla, fast det flög duvor. Låt vara på 4:e eller 5:e försöket, men ändå....

Söndagens avslutning gick väl så där med störning av duva, till slut blev det väl alltför roligt med flaxande vingar så vi bara var tvungen att springa efter. Bara att lägga band på sig och hem och träna med större störning, grannens katt osv. Får ta mig en funderare på hur jag ska göra om jag ska använda Stanna(sitt) eller Ligg i fågel. Stanna ligger bättre i min mun och det finns ju andra som får till det, så varför inte jag??

Till helgen stundar det förhoppningsvis jakt, om det inte blir alltför kallt! Sista helgen att jaga skogsfågel på, sedan är det bara att vänta igen....

//Per

Kallt!

Efter två veckor med i princip ofrivillig husarrest pga kylan så är det äntligen dags igen för en ny jakttur imorgon. Givetvis så företas den tillsammans med Kari och hans två gordonsettrar, Zimon och Zico.

Den sista turen för två veckor sedan, som jag levt på i två veckor, bjöd på en härlig dag med ett nytt medlemsskap i "halvmåneklubben", samt två fågelsituationer med två fina tjädertuppar. Den ena petade lilla odjuret upp, om hon sprang in i den eller om hon stod för den är svårt att avgöra. Fågelkontakt blev det i vilket fall som helst. Den andra gjorde Zindra ett mkt fint jobb på och lyckades trycka fast. Resning på signal och ut kom tuppen med en j-a fart, lågt och snabbt utan att ngn riktigt hann med. Den fick i varje fall ett salutskott, men flög oskadd vidare.

Hur som haver en riktigt härlig dag!!

//Per

Bokslut

Så här års är det ju populärt att göra ngn slags förteckning över årets synder som begåtts, i mitt fall är det inte få det rör sig om. Man kan med fog påstå att året som gått har varit minst sagt hektiskt med valpar, massor med fotbollsträningar både som tränare i Åzö och sjukgymnast i Frösö damlag, samt allt annat tok man har haft för sig med ett genomfört Vasalopp som grädden på moset. Frågan i såna här fall är ju givetvis, vems fel det är. För att utröna detta så får vi backa tiden nästan 2 år till min 40-årsdag. Den givna presenten från min syster var en start i Vasaloppet, konsekvenserna av denna present fick jag lida för hela detta år. Det är ju så här att ger man en sådan present till en med en begynnande 40-årskris, är en person med en stark tävlingsinstinkt som inte kan spela Fia med knuff utan att vinna till varje pris, samt har ett pannben som 3 cm tjockt så blir det så här. Under uppbyggnadsträningen inför detta evenemang har jag aldrig mått så bra, sovit så lite och tyckt att ingenting var omöjligt. Endorfinerna som jag fick pga mitt idoga tränande sprutade ur öronen och i detta endorfinrus som jag levde i under ett antal månader kanske man fattade ett antal ogenomtänkta beslut. I mitt fall ganska många, men som sagt, inget var ju omöjligt! Så kort och gott! Det är min systers fel alltihopa! Vems annars??

Pga av allt ovan så blev det lite si och så det här med träning av hundar under sommaren och resultatet lät ju inte vänta på sig under premiärveckan med en hund som jagade för sig själv och inte med mig. Det vi hade lagt energi på, lugn i fågel, fungerade, resten lämnar mkt i övrigt att önska. Jakten under denna höst har varit konstig på många sätt, lägga energi på att träna hund under brinnande jakt, tidig och ganska mkt snö i oktober. När det väl gick att jaga igen så kom det ett löp emellan, när löpet var över blev det kallt som skam. Ja, så där har det hållit på hela tiden. Alltid något som kommit i vägen. Hade tänkt gå ngt skogsprov, men la ner det efter premiärveckan. Bara att ta nya tag!

Zindra bringades sedermera tillbaka till ordningen med några smärre återfall. Blaise utvecklas enligt planerna, har en bra motor och är hyfsat lydig, åtminstone tillsammans med mig. I hennes fall är det dags att snäppa upp kravnivån lite ytterligare ffa på stoppet. Ligg skall också tränas in så att det sitter. Räknar också med att hinna förbereda för apportträningen under våren. I Zindras fall blir det fortsatt träning i linförighet, samt att vi skall fräscha upp apporten.

Några direkta nyårslöften har jag inte avgett mer än att lägga energi på det jag inte lade ngn energi på i år. Tro mig, den listan är lång!

Det nya året har börjat mkt bra, bl a har jag fått mig ett riktigt gott skratt. Återkommer inom en snar framtid varför jag just nu ser ljust på framtiden. Bilden högst upp är tagen den 2:a januari på Storsjöns is, när jag kom till bilen var -23 grader.

//Per

Tiden går!

Ibland undrar man verkligen var tiden tar vägen. Två veckor sedan föregående uppdatering är verkligen inte acceptabelt. Förmildrande omständigheter finns dock i detta fallet. Hade en vecka som ensamstående pappa med allt vad det innebär. I och för sig endast 2 av husets 3 barn hemma, men det kräver sin tribut ändå. Efter den veckan har jag all respekt och förståelse för alla ensamstående mammor och pappor, det förstnämnda torde vara i majoritet. Några jaktturer har det inte blivit sedan sist pga att Zindra varit i löp. Glad att det kom nu, för följer hon vana kommer nästa löp i juli vilket betyder att hela nästa höst är räddad ur jaktlig synvinkel. Återstår ju sedan att inte göra om samma misstag som hände under sommaren med bristande träning.

Träning är vad jag har ägnat mig åt under den här perioden, ffa med Blaise. Dressyrkursen är igång och vi tränar sök i skogen. Sökturerna ligger på 1-2 min innan hon kommer in till mig, vilket just nu är perfekt. Har dock inga större förhoppningar om att det kommer att ligga kvar på det tidsintervallet. Systematiken lämnar väl en del i övrigt att önska, men det kommer väl med tiden det också.

Dagen idag har ägnats åt den traditionella julgranshämtningen tillsammans med barnen. Efter mkt om och men med åsikter hit och dit kom vi hem med en gran som jag tror föll alla på läppen. Passade på att hälsa på släktingar i samma veva, samt överlämna lite julklappar som tack för granen. I morgon bär det av till skogs för lite fågeljakt på gamla välkända marker och förhoppningsvis har vi en jultjäder med hem.

Bilden högst upp visar våran "skadeskjutna järv" under en av våra träningsturer.

//Per