Propparna bytta!

Efter en helgs jaktuppehåll så begav vi oss förra helgen till skogen igen. Givetvis så var min förhoppning att se om planen fungerade. Det vi jobbat med under tiden har varit linförighet och inkallning. Tanken var att försöka hålla Zindra inom jaktbart avstånd med hjälp av pipan, samt bättre kontakt i och med linförighetsövningarna. Om det var rätt medicin, vet jag inte! Släpper henne i kanten av en myr, efter en minut hör jag hur fågel lättar och Zindra är i närheten. Stannar på kommando och skickas på i nytt sök igen. Efter ca 30 sekunder hör jag hur hon gnäller till, hon kommer in till mig och haltar. Undersöker henne, men visar inga tecken på ömhet. Vilar en stund och undersöker sedan hur hon springer och ingen hälta syns. Jagar ett tag till, men det går inget vidare så vi avbryter jakten. Provar lite senare, men hon kommer sig inte ut i sök riktigt så vi avbryter. 

Ny helg och nya förutsättningar, veckan som varit har hon fått vila från mig och träning. Lördagens jakt bedrevs med en Garmin Astro runt halsen och till min glädje så visade hon upp ett fullt jaktbart sök. Ngn enstaka gång tar hon ut svängarna lite grann, men hur man vill ha det är ju individuellt. Själv föredrar jag att ha henne i min närhet, men hade jag gått jaktprov så hade det kanske varit ett bra sök och att hon tar för sig rejält i markerna. Majoriteten av släpptiden så höll hon sig inom ca 150 m, och som längst var hon 400 m bort vid ngt enstaka tillfälle. Använde vinden på ett klokt sätt gjorde hon också. Hittade hon ngn fågel då? Visst gjorde hon det, men vem var det som klantade sig? Skott i den situationen var ej möjlig pga en tät slyridå. 

Man kan tycka vad man vill om elektronik under jakt, men i det här fallet så har det varit otroligt värdefullt. Hoppas att trenden håller i sig så att jag kan börja använda bjällran igen. Planen är att försöka klara mig utan även den i tron om att jag själv blir bättre på att läsa hunden. Får även tacka Kari för att han låtit mig låna hans nya pejl, den har varit jättebra att använda just nu!

Återkommer om Blaises äventyr, just nu är jag glad att jag har fått tillbaka min jaktkompis!

//Per

Proppskåpet som brann!

Efter närmare ett halvårs väntan så var det då äntligen för årets fågelpremiär, som för tredje året i rad begås i skogen. Efter ca en timmes väntan så dök gode jaktkamraten Kari upp, väckarklockan hade inte ringt, mobilen låg i bilen och gud vet vilka bortförklaringar man fick höra. Efter morgonens lilla debacle så bar det äntligen iväg till skogs. 

Rent allmännt kan man säga att årets fågeltillgång är bättre än fjolårets och vi har haft en del fågelsituationer, men vi är ju för tuffliga på att skjuta och ibland slappnar man av alldeles för tidigt. Under andra dagens jakt börjar jag misstänka att ngt inte står rätt till med Zindra, det känns inte som vi jagar tillsammans och söket är inte vad det en gång var. Till saken hör att hon brukar sällan vara längre bort än att jag hör hennes bjällra, men nu var hon borta alldeles för länge och kom inte tillbaka där jag förväntade mig att hon skulle komma. Karis nya Garmin Astro kom väl till pass vid detta tillfälle, även om den avslöjar obehagliga sanningar. Det visar sig då att hela proppskåpet har brunnit hos Zindra. Visst har väl en och annan säkring gått hos henne, men det här. Vid ett tillfälle så var hon nästan 700 meter bort och jagade på egen hand, eller vad det nu var hon gjorde. Man kanske skulle kunna kalla det ngn form av "Joy-run", för det var vad hon gjorde. Man kan knappast kalla det för jakt! 

Bara att sätta sig ner och fundera på vad det var för fel. Det dök upp en hel del möjliga och omöjliga förklaringar, men tyvärr är det nog bara så att felet är helt och hållet mitt eget. Jämfört med tidigare år så har somrarna till stor del ägnats åt träning, och då ffa apportträning i alla dess former på land och vatten. Jag misstänker att detta har ökat på kontakten ganska bra så därför har det sällan varit några problem under jakten med just den biten. I år så har det varit si och så med den biten och då blir resultatet därefter. Känns lite trist att börja med den biten under brinnande jaktsäsong, men lika bra att få det gjort. Jag hoppas att min plan fungerar!! Med anledning av detta så har jag ställt in höstens jaktprov, till förmån för att försöka få till det jaktmässigt. 

Skall man lyfta fram ngt positivt så fungerar stanna-kommandot alldeles utmärkt i fågelsituationer, sen så var det ju det där med skyttet då. Lyckades i varje fall att skjuta en tjäderhöna, som var påskjuten, i en tät tallplantering. Bara att glömma första veckans jakt och blicka framåt. Glädjer mig dock åt Karis hundar som går alldeles utmärkt i skogen och är en fröjd att se "in action". Återkommer med ett nytt inlägg för att se om planen fungerade, samt om förarutbildning med Blaise.

//Per

Fågelträning hos Anders Landin den 14-16/8

Med skräckblandad förtjusning tog jag mig 70 mil enkel väg till Hagen strax utanför Trollhättan och Anders Landins hem för en helg med fågelträning. Vissa närstående jaktkamrater mer eller mindre idiotförklarade mig och undrade surt vad det var för fel på jämtländska tjädertuppar. Ett sådant här beslut kanske tarvar en lite närmare förklaring än att det var en impulshandling. Som tämligen ny i fågelhundsbranschen, som jag fortfarande betraktar mig som, så söker man ju ständigt efter ny information och nya impulser till att kunna träna sin hund mer. Som av en händelse för några år sen så hamnade jag på hans hemsida och har därefter följt vad som skrivits där, samt sett hans träningstips på Dvd och läst boken han skrivit. Hans sätt att träna hund skiljer sig inte på ngt vis det jag upplevt och läst om tidigare, men ändå så tilltalar det en på ngt konstigt vis som är svårt att förklara. Kanske hans enkla sätt att förklara saker och ting på är det som tilltalar mig, som av naturen är lite trögfattad.

Efter att ha försökt kommit med tidigare och misslyckats så tänkte jag att nu ska jag vara ute i god tid. Sagt och gjort så anmälde jag mig på nyårsdagen till den här kursen, bra att få mkt fågelsituationer inför jakten. 2 dagar senare var alla kurser fulltecknade. Den tänkta träningen av Zindra under sommaren kom på skam, dock ej helt utebliven, så det var ju ett litet osäkert kort man åker iväg med. Fredagskvällen startade med en presentation av upplägget för helgen, samt en presentation av markerna och kaninhägnet. Kaninhägnet fick man prova för att se om Stannakommandot fungerade, behöver jag tillägga att vi avstod. Risken att få äta kaninragu hela helgen kändes alltför överhängande, Stannakommandot fungerade dock alldeles utmärkt under en apportövning. Efter det kändes det genast lite lugnare inför lördagens övningar.

Träningen på fåglar var inte speciellt komplicerad utan mer som att vara på vanlig jakt. Zindra var under hela lördagen misstänksam och ganska "smygig" av sig, det beteendet känner jag igen från träning på duvor. Fåglarna var ngt svårbemästrade och kutade utav bara den på backen, tilläggas kan göras att det var ganska varmt och ingen speciell vind att tala om. Det blev ganska många stötar, glädjande nog så stannade hon på kommando. Det var det många andra som inte gjorde! Till en början så stannade de flesta när fågel gick, men ju mer fågelkontakter det blev så brann säkringarna en efter en och eftergångarna kom. Nåväl, Z höll sig hyfsat kall under hela lördagen. Söndagen blev bättre, söket fungerade bra och hon lärde sig så småningom att behärska fåglarna någorlunda. Fick avsluta helgen med ett fint arbete på en fasan innan vi var tvungna att bryta för att starta hemfärden med förhoppningen att allt kommer att fungera under jakten.

Varför gjorde jag nu det här istället för att åka till fjälls eller skogen. Fjällen kändes inte som ngt bra alternativ med tanke på den skrala tillgången på ripa, det hade jag i och för sig ingen aning om på nyårsdagen. Snarare så var det nog så att jag ville prova ngt helt nytt jmf med tidigare år, och så här i efterhand så ångrar jag inte att jag åkte iväg. Även om bilresan med en åldrande rygg inte är ngn höjdare, många pauser blev det... Fick vi ut ngt av det? Ja, det tycker jag att vi fick. Vad som kanske är den största skillnaden jmf med fjäll och skog är mängden fågelsituationer man får, sedan så var det ju skönt att se att Z:s säkringar höll. Att hela proppskåpet brann under jaktveckan är en annan historia som det finns all anledning att återkomma till.

Sammanfattningsvis kan man säga att det var en trevlig helg med glada och positiva människor, mkt fåglar samt god mat, väl värt att prova faktiskt. Kan nämna att Anders var en trevlig person att möta och inte alls så farlig som jag hade föreställt mig, undrar hur det hade varit om Z inte skött sig...

Vi fångades även på bild jag och Z där vi visar upp vår mer fördelaktiga sida! Ni får leta efter oss på den här länken: http://landins-hund-katt.se/

Återkommer snart med första jaktveckan och dess fåglar, samt proppskåpet som brann!

Per

Första tiden med Blaise

Rast och vila på första fjällturen!

Efter att alla valpar lämnat huset så sänkte sig lugnet över hemmet, förutom att det bara var att påbörja sanering modell mindre efter valparna. Vissa har sagt att det är så mkt mer jobb med två hundar jmf med en, men om man går från sju till två så märks det ju knappt! Eller.... Den första tiden var det ju valpbestyr med att ut och kissa tidigt på morgonen, säga Nej etthundratusen gånger om dagen osv. De goda föresatser jag hade med att träna mkt kom ganska snart på skam, självklart har vi tränat en del, men inte lika mkt som önskvärt. Så är det ju iofs alltid med vad man än gör, skjutning, egenträning samt jakt etc. Det finns bara en sak man gör för mkt av! Jobbar!! Den träning som vi har bedrivit har tonvikten legat på Nej-kommandot, Hit och Stanna, samt gå Fot utan koppel. Några försök med spontanapportering har gjorts, men det är nog lite tidigt ännu. Skam den som ger sig!! Kommandona har fungerat med lagoma störningar och jag tycker att kravnivån har varit rimlig.

Blaise är en rolig valp att jobba med samt är otroligt lättlärd, i varje fall i mitt tycke, det finns ju en del som tycker annat. Lägg därtill att hon har bra kontakt när man jobbar med henne så blir det ännu bättre. Några allvarligare incidenter har det inte varit utan det har fungerat fram till häromkvällen då hon struntade fullständigt i vad jag sa. Ingen lydnad på vare sig Nej eller Hit. Det var så dags för att ha ett första utvecklingssamtal hon och jag och vad det verkar hittills så har hon förhoppningsvis lärt sig vem som bestämmer. Alternativet hade varit att hon lärt sig att den där Husse kan man ju strunta i när man vill, bara man är tillräckligt snabb och långt borta. Som parentes kan nämnas att här "bankar" vi inga hundar utan det går att lösa ändå.

Den sociala träningen har gått bra och hon finner sig till rätta i de flesta miljöer (läs fotbollsplaner och matcher). Koppelträningen har gått bra och hon går fint utan att dra i koppel. Hon skiljer sig i mångt och mkt från sin mamma i vissa saker, men otroligt lik i vissa. Matsituationen ska vi inte prata om, man funderar nästan på om man fått in en pointer eller labrador i huset. Ett ständigt sökande efter mat är det, finns det inget i sophinken så går det ju lika bra med pappersinsamlingen. Så var inte hennes mamma!!

Nåväl det hela fortskrider och en skön ledighet stundar till veckan med fågeljakt på schemat, lite hundträning hinns nog oxå med!

//Per

Resumé.....

Zindra och hennes valpar

…eller mitt liv som hunduppfödare. Synnerligen dags att uppdatera bloggen, mest sannolikt är det väl så att ev läsare flytt sin kos för länge sedan. Anledningen till dröjsmålet är väl som så att en ynka valpkull på 6 st valpar har sugit en hel del energi från alla inblandade i familjen. Spär man sedan på detta med 1½ fotbollslag så får man som resultat en urvriden disktrasa. Professorn i psykologi som jag hade när jag läste Beteendemedicin sa att det finns inget som heter ”positiv” stress, all stress är skadlig. Jag trodde honom inte då, men börjar nu överväga om det inte ligger ngt i vad han sa. Tanken var ju att detta skulle bli ngn form av samlade erfarenheter och reflektioner över hunduppfödning, men jag hamnade direkt på ett sidospår. Åter till ämnet!

Parningstankar

Då jaktprovspremien var bärgad för Zindra så dök ju detta med parning upp i huvudet. Tanken med parningen var att få till den där sista lilla ”knorren”, eller hur man nu ska säga, på valparna. Zindras jaktlust är det definitivt inget fel på, men lite extra skadar ju inte. Sagt och gjort efter en del detektivarbete så föll valet slutligen på Mortenfjellets Keano, numer SUCH och uppflyttad i segrarklass. Hög jaktlust, en liten turbomotor samt ej överanvänd i tidigare avel var några kriterier, förutom de som rekommenderas från SGSK. Således blev detta Keanos första kull.

Valptiden

Födseln gick utan större problem, som back-up har vi ju en barnmorska i huset. Förundras fortfarande hur vist naturen är ordnad. Tyvärr så var en valp dödfödd, trots upplivningsförsök så fick vi till slut dödförklara henne. 1 tik och 5 hanar blev födda. Kan fortfarande känna lite ångest över den tiken, men livet måste ju gå vidare. Problemet med denna könsfördelning var att de intresserade potentiella valpköparna ville ha tikar. Redan här börjar en olustig maggropskänsla infinna sig hos mig. Nåväl, bara att ta tjuren vid hornen och ringa runt. Nu visar det sig att några har ställt sig på kö hos flera uppfödare och redan köpt valp, förutom en som ändrar sig och tar en hanvalp istället. Då var det 4 otingade valpar kvar. Annonserar, pratar med mkt människor men valpförsäljningen går trögt. Vid 4 veckor så är det fortfarande 4 valpar kvar och nu börjar paniken så smått infinna sig hos mig, men som genom ett trollslag runt Kristi himmelfärdshelgen så lossnar det helt plötsligt. Plötsligt så är det bara 2 valpar kvar och 2 potentiella valpköpare finnes. För att göra en lång historia kort så har alla valparna tingats och det slutar med att vi står där med en återbudslista på just hanvalpar. När det gäller försäljningen får jag nog även tacka Peter, Keanos ägare, som var till stor hjälp med sitt breda kontaktnät inom Gordonsettervärlden. Speciellt roligt känns det att en valp gick till Norge och en till Finland, så det blev en viss geografisk spridning på dem. Som en parentes kan jag nämna att annonseringen i lokaltidningen resulterade i en ”fyllskalle” som ringde en lördag kväll bara för att prata, samt två som jag nekade att köpa valp.

Leverans

Hade mkt funderingar hur det skulle gå att lämna bort valparna, då jag anser mig själv som en ganska blödig människa, men det var faktiskt inga större problem då samtliga valpar har hamnat i goda hem och jägarfamiljer. De kommer att få göra det dom är avlade till att göra. Ett litet plus i kanten är ju att flera, precis som jag, prioriterar jakten på skogsfågel. Den som skulle till Finland hade vi kvar 1½ vecka längre än de andra och det kändes lite extra att lämna honom, men då man såg hur kärleken var ömsesidig mellan valpen och hans nya familj så kändes det bra.

Karaktärsklubben

Många av oss har väl vaknat på morgonen efter en blöt kväll i glada vänners lag och tänkt: ”Aaalldriiiig meeeer!”
Som vanligt tenderar ju sådana morgnar ha en tendens att blekna i minnet ända till nästa gång, det gör oss till medlemmar i karaktärsklubben. Lite grann så känns det just nu med det här med hunduppfödning, framtiden får utvisa om jag kvalar in i karaktärsklubben när det gäller det och inte bara gällande rushaltiga drycker.

Summa summarum

Många funderingar blev det, men har det då bara varit nattsvart med valpar?? Svar Nej! Mitt i allt så har det varit otroligt positivt med alla kontakter med valpköparna samt alla som på ngt sätt varit inblandade i detta, ingen nämnd ingen glömd. Ett speciellt tack måste jag rikta till min älskade sambo för att hon står ut med mig, samt hjälpt till på alla sätt och vis med valpar som hon inte ville ha egentligen. Jag har även gjort en massa nyttiga erfarenheter som jag kan använda nästa gång…..

Återkommer inom snart med första tiden med Blaise!

Per

Det går framåt!

Mycket hinner hända på lite över en vecka i en valps liv. Tycker man märker nya saker varenda dag! De börjar så sakteliga utvecklas till individer, det börjas med dominans valparna emellan etc. De utvecklas som de ska allihopa enligt mitt sätt att se det med motorik osv. Intag av riktig mat är oxå i full gång, ser riktigt smaskigt ut när man kört uppblött hundfoder i matmixern:o)
Det har även hunnits med besök av valpköpare, spekulanter samt framtida besök av ev valpköpare har oxå planerats in. Det som kommer att kännas mest konstigt den dagen då valparna flyttat till sina nya hem är att man slipper kryssa mellan blöta fläckar på hallgolvet.
Medan allt detta rullar på så rullar även fotbollssäsongen på. Åzö U-lag, med mellersta dottern, spelade ikväll oavgjort i sin första seriematch, yngsta dottern förlorade sin första seriematch på hemmaplan och Frösön, med äldsta vann planenligt i helgen. Ibland när det känns som mest med denna fotboll så får man tänka på vad alternativet hade varit i form av barn som dräller ute på stan, spelar dataspel osv. Då är det en ganska liten uppoffring man gör under en begränsad tid i deras liv, som dom kanske kommer ihåg den dagen man blir gammal..... En liten uppdatering av nuläget är bättre än ingen alls!

Allt för denna gång

Per

Undrens tid!

Äntligen en fungerande dator med tillhörande internet. Tack vare en vänlig granne med en bildskärm för mkt samt en ny router från Telia så verkar det fungera så då passar jag på att uppdatera denna sida.

Sen sist har det hänt hur mkt som helst i valplådan och två pallkragar räcker inte för de små förslagna gynnarna. Två av den klättrar efter lite möda ur lådan och tycker liver är toppen där ute. De har även varit ut och bekantat sig med omgivningarna i huset. De ser för fullt och verkar höra alldeles utmärkt. Idag har det varit två trauman i deras 3½ veckor långa liv, kloklippning samt sista dosen avmaskningsmedel. De uppskattar inte det allt för mkt kan jag ju säga... De har även börjat på att smaka köttfärs, kan lova att det uppskattades! Det har även börjat komma små tänder, så nu börjar det nog bli lite vasst åt Zindra när hon ska dia dom. Kan inte bli annat än fascinerad över hur vis naturen är ibland och hur mkt som bara finns där hos en tik. Ibland verkar det som om dom inte gjort annat än fött upp valpar... Tog några bilder idag med dotterns nya mobil, var ju tvungen att leka lite. Hoppas ev läsare har överseende med att de hamnar lite hipp som happ här på sidan.

Annars rullar livet på som vanligt i en familj med tre barn som spelar fotboll. I damfotbollsvärlden så verkar länets stolthet ÖDFF ånga på med siktet inställt på div 1 med ytterligare en seger i helgen. Laget från skönön, Frösö IF, "vårat" lag tog 3 välförtjänta poäng i lördags. Kändes bra efter 6-1 förlusten mot tidigare nämnda ÖDFF i premiären.

Allt för denna gång!

Per

Nog verkar det som om dom har det ganska skönt när dom sover!