Hundgöra x 2

Tänk vad olika innehåll helger kan ha! Förra helgen renoverade jag och min syster 2 rum i gamla mammas lägenhet. Hade vi vetat vilket slit det var hade vi nog lagt ner projektet innan vi började, men har man lovat så har man. Innan vi kom till finliret så hade vi ett digert arbete med att ta bort 5 lager gamla tapeter från tidigare lägenhetsinnehavare, ända ner till ursprungstapeten... Nåväl, nu är det gjort och snyggt blev det om vi får säga det själva!! Några fler renoveringar lär det inte bli på de närmaste åren i varje fall!!!

Helgens hundgöra var betydligt roligare i form av den årliga utställningen på Travet som specialhundklubbarna anordnar. Som ni ser av bilden ovan så är hundarna inte lika roade av att vara på utställning som sin husse utan avvaktar tryggt som bakom "lill-matte". Hade mina farhågor vad gäller Blaise och domarens bedömning då hon inte är riktigt lika snygg som sin mamma. Nu visade det sig att de var obefogade och hon fick en "slät" 1:a och kom 3 i konkurrensklass av 3 hundar. Tycker att domarkritiken var bra och korrekt, så jag kan inte vara annat än nöjd. Zindra har ju tidigare visat att hon är ganska snygg, frågan var om den här domaren skulle tycka detsamma. Det gjorde hon! Vi gick hela vägen till att tävla om BIR, men där blev det kompakta norska motståndet för stort i form av en norsk hund, norsk förare och en norsk domare=) Inget fel i det utan det är bara att lyfta på hatten och gratulera. Själv är jag jättenöjd med att ha inkasserat första certet och ett BIM.

Fick även den stora äran att vara handler åt vännen Karis "lill-hund". Tydligen så skötte vi oss bra jag och Zico då vi lyckades få 1:a med Ck, samt kom tvåa i konkurrensklass. Även Zimon fick 1:a med Ck och hamnade strax bakom brorsan på en hedrande tredjeplats. Ett bra sätt att avrunda utställningskarriären tyckte Kari. Om jag inte har helt fel så fick ingen av Gråsjövalens hundar sämre än 1:a på den här utställningen. Kul för Tomas och Tina som ligger bakom kennelnamnet!! Får också passa på att tacka för alla gratulationer, glada tillrop samt tips om hur man skall göra i ringen!!

En stolt husse och hans snygga hund!

Allt för denna gång!

//Per

Hemma igen!

En alldeles underbar vecka måste ju tyvärr ta slut den också ngn gång. Menar träningslägret i Turkiet tillsammans med Frösö damlag. Om man inte hamnar på landslagsnivå så tror jag att det här får man vara med om en gång i sin livstid med ett fotbollslag på klubbnivå. Allting har fungerat perfekt, allt ifrån resan ner till boendet och maten. Boendet var femstjärnigt och maten var inte långt efter. Vi tränade sju pass på en vecka, vilket i den där nere tilltagande värmen var ganska mastigt. Kvaliteten på träningarna var hög, även för de som var skadade. De skadade var ju min uppgift att se till att de körde rehab-träning allt utifrån sina skador och inte bara gick och "slog dank". Tyvärr så blev det en del skador där nere, men de är nu tillbaka i träning. De flesta trodde att jag var knäpp när jag hade tagit med mig kryckor, man har ju varit med förr.... Tyvärr så kom de till användning vid två tillfällen, ibland hatar jag när jag har rätt!!

Ett roligt inslag där nere var när vi skulle möta Alanyas P 14-lag, kommentaren när tjejerna fick se sina motståndare var att de hade väldigt mkt skägg för att var 14 år;o) Det visade sig att det var byns lokala hjältar och höll nog svensk div 2 el 3 klass. Det blev nu en väldigt bra match av det hela för de la det på en väldigt bra nivå och domaren höll också bra klass. Bara att tacka Fritidsresor för deras engagemang och hjälpvillighet! Som parentes kan nämnas att en sjukgymnast kan man ha till mycket, i den här matchen fick han agera målvakt pga skada och förkylning hos de ordinarie. Resultatet av denna insats var en sträckning på baksidan av låret samt stukat långfinger, men kul var det ffa att få spela i samma lag som en av döttrarna;o)

Det är nu snart två veckor sen vi kom hem och solbrännan börjar flagna. Min ork att sitta framför datorn har inte varit den största, därav den sena uppdateringen. I skrivande stund har Frösön spelat två seriematcher och har vunnit bägge dessa utan att egentligen övertyga, men så är de också ganska nertränade så det kan bara bli bättre!! I det närmaste väntar derby på fredag hemma mot K/D. Finns så mkt mer man skulle kunna säga egentligen, men det jag måste framhålla är att alla deltagare har skött sig exemplariskt där nere och inte en enda har fallit ur ramarna. Helt fantastiskt med 30 spelare i åldrarna 15-30 år. En stor eloge till alla deltagare!!!!

//Per

Uppdatering

Har ju som blivit lite halvklent med uppdateringarna på sistone och har inget annat än att skylla på ren slöhet. Sorgligt, men sant... Vad har hänt de sista veckorna då? Jo, en himla massa tycker jag. Fjällsemester tillsammans med familjen som var helt fantastisk, fyra dagar härligt väder på en vecka är det inte så vanligt man får upp leva i den jämtländska fjällvärlden. Hundarna har fått jobba i dragselen, Zindra hela tiden och Blaise i korta pass. Verkar inte vara ngt som avskräcker henne i varje fall.

Hade en fantastisk dag till fjälls med Kari och Thomas på Hundens gård. Blaise kom i kontakt med sina första ripor. Av spåren i snön att döma så kom hon i fel vind, hon lär sig nog det också. Det positiva är att hon har viljan(jaktlusten) att jobba hela tiden. Zindra tokade sig och gick hejdlöst efter fågel, kan inte förneka detta då det finns dokumenterat med 49 bilder som är tagna av mästerfotografen Kari. Ska nog bringa henne till rätta innan hösten. Vi var anmälda till jaktprov i Sundsvall, men det blev inställt pga för mkt snö. Så här i backspegeln så kanske det var tur det;o) Får ta revansch i utställningsringen istället, även om det inte är lika kul.

Blaise har tagit steget in i en vuxnare värld, och har snart löpt färdigt för första gången. Vi har även påbörjat stökk-kurs på Hundens gård och första tillfället var igår. Skall bli riktigt spännande med mkt provokation på Blaises Stannakommando.

De sista förberedelserna inför 1 vecka i Turkiet är gjorda och imorgon bär det av i 1 vecka tillsammans med Frösö damlag. 38 st inklusive ledare blir det som åker, snacka om cirkussällskap! Hur som haver ska det bli otroligt kul!!! Får då gott om tid att HANDSKRIVA om Blaises första år! Det enda som känns lite ledsamt är att vara utan hundar i 1 vecka, men jag vet att de kommer att ha det bra hos Thomas och Tina på Hundens gård. Tack snälla ni för att ni tar hand om odjuren mina!! De kommer att få vara hundar på riktigt och finna sig i att vara i en annan flock, och det mår de inte dåligt av!!

Hörs om en dryg vecka!!

//Per

Hipp, Hipp, Hurra!!!!

Valplådan för 1 år sedan

Får önska alla valpar i A-kullen ett stort grattis på 1-årsdagen!!

Återkommer snart med en resumé om Blaise´s 1:a år!

Per

Har inte tid, hinner inte....

....är fraser som man ofta hör i dagens samhälle. Är det något som man säger för att slippa engagera sig i olika sammanhang eller är det för att man inte vill??? I ärlighetens namn så har ju denna fras även sluppit över mina läppar, men för det mesta så har det varit ngn form av överlevnadsstrategi då mkt av min fritid upptas av det som spelas i bakgrunden av foten. Sedan ska vi ju inte glömma bort hundarna, frun, arbete osv. Sanningen att säga så är jag ju precis likadan som alla andra som säger dessa fraser, eller hur? Egentligen så handlar det om prioriteringar här i livet, hur man väljer att leva sitt liv. Alla känner vi ju till professorns föreläsning för studenterna där kontentan av hela texten, som jag inte kommer att skriva här, är att det finns alltid plats för en öl med goda vänner. Det gäller alltså att prioritera rätt. Kommande vecka kommer jag att prioritera familj och hundar under en vecka till fjälls som vi alla är väldigt välförtjänta av!!

Träningen av hundarna framskrider, men den yngste börjar komma in i slyngelåldern och tycker att lyda husse ska man göra när det passar mig och inte honom. Just nu så tränas det apport med bägge hundar, givetvis på olika nivåer. För Z handlar det om att bära tyngre och obekväma saker. För B:s del har vi backat lite till att hålla fast då hon började slarva med greppet, men hon fattar ganska snabbt vad det handlar om så planen är att börja med "Sök apport".

Hade tänkt att starta på jaktprov den gångna helgen, men skrinlade dessa planer pga att fjällträningen har blivit bortprioriterad. Ingen av oss är hjälpt av att hon springer efter fågel på fjället innan lydnaden sitter där den ska så långt det nu går. Få se vad kommande vecka har att erbjuda.....

Disträ! Vem? Jag???

Bovarna i ganska många sammanhang, men inte den här gången!

Ibland när mobilen ringer på arbetet och "Hem" lyser i displayen så har jag som regel fyra alternativ att välja på vad samtalet rör sig om. Är det äldsta dottern så handlar det som regel om jag kan skjutsa till fotbollsträningen på kvällen, mellersta dottern brukar fråga vilken hylla mjölkförpackningen står på eftersom hon inte ser den när hon öppnar dörren till kylskåpet. Yngsta dottern brukar ringa och fråga var mamma är någonstans. Ringer frun så handlar det i nio fall av tio om något som jag eller mina hundar gjort eller inte gjort, med andra ord pur och skär olydnad av folk och fä.

Sist den ringde så var de tre första alternativen uteslutna eftersom frun var ledig och fanns således till hands för att besvara diverse spörsmål, alltså var det det sistnämnda som gällde! Frun frågar med uppfordrande stämma varför det ligger en fågel tillsammans med salladshuvudet. Det uteblivna svaret från den andra änden av telefonledningen gör att frågan kommer i en ännu mer uppfordrande ton. Här är det bäst att svara tänker jag: "Vilken fågel"??svarar jag dröjande, febrilt letande i minnet efter vad hon kan tänkas mena för fågel.

Plötsligt dyker det upp från de bakre regionerna i min hjärna, sannolikt från hjärnans långtidsminne där kunskapen legat och samlat damm i nästan ett helt dygn.

- "F-n, min apportripa" utbrister jag.

I ett anfall av temporär sinnesförvirring kvällen innan har jag tagit fel på dörrarna till kylen och frysen då jag skulle stoppa tillbaka ripan i frysen efter avslutad apportträning, och stoppat tillbaka den i motsvarande låda i kylskåpet istället tillsammans med ovan nämnda salladshuvud. Frun tillhör nu det tåliga släktet, van som hon är med att jag är något disträ mellan varven, och stoppar snällt tillbaka den i frysen. Det här får jag inte göra om tänker jag.

Dagen efter då jag sitter på bussen hem kommer jag plötsligt att tänka på om jag stoppade tillbaka fågeln i frysen eller om den ligger kvar i ryggsäcken från föregående kvälls träning. Börjar genast på att tänka ut hur jag skall förklara den unkna doften i tvättstugan från en fågel som är på väg in i förruttnelseprocessen. Innanför dörren så kastar jag mig in i tvättstugan för att leta efter fågeln. Puuh, ingen fågel kvar i ryggsäcken!! In i frysen för att förvissa mig om att den ligger tryggt på sin plats där. Ingen fågel!!! Säg inte....

Öppnar lådan längst ner i kylskåpet försiktigt, och se där ligger den på samma plats som föregående dag. Tackar min lyckliga stjärna att ingen annan än jag har upptäckt fadäsen och smugglar den tillbaka till frysen och tryggt förvar på sin plats.

Kan skriva detta i full förvissning om att frun inte kommer att få reda på mitt andra misstag då hennes kunskaper om datorer är lika obefintliga som mitt minne;o)

Från en klar och redig

Per

Vad är det för mening??

Efter avslutad skidtur i söndags satte jag mig ner på liggunderlaget och ägnade mig åt lite klovård. Zindra sitter lös framför mig och Blaise ligger på rygg framför mig. Det hörs några röster från parkeringen, men jag ägnar dem ingen större uppmärksamhet fullt koncentrerad på kloklippningen som jag är. Plötsligt hör jag en röst höjas:

-"Molly! Gud vad stark hon är!", hör jag en kvinna ropa till en annan, bägge 65+.

Känner mig nödgad att titta upp och ser en kvinna med en lös labrador runt fötterna. Min blick söker sig åt vänster och där får jag syn på den andra kvinnan, hållandes en Pitbullterrier i vad som verkar vara ngn typ av presentsnöre. Genast blir jag lite mer alert och vaken på vad som händer runt omkring mig. De bägge kvinnorna står sedan och pratar med en tredje person, den ena håller Pitbullen lite nonchalant i snöret med ryggen emot oss. Hunden däremot står med spetsade öron och fullt fokus på Zindra som sitter framför mig. Genast är alla sinnen på helspänn, då jag vet att den här hunden redan har anfallit två hundar uppe på byn, och jag funderar på hur fort jag kan komma på fötter, få tag i mina hundar samt leverera en Crispi turkänga i den eventuellt anfallande hunden. Som tur är inträffar aldrig detta utan jag följer skådespelet med byte av hund, ett virrvarr av koppel och vad det verkar som ingen ordning alls på hundarna.

Ser dom senare gåendes ute på isen med labradoren lös och Pitbullen i koppel. Genast infinner sig min fundering över varför man skaffar en hund av den här typen? Hur kul kan det vara som hund att vara dömd till ett liv i koppel?? Varför har ingen gjort anmälan tidigare då den bevisligen redan har bitit två hundar?? Vad är det för husse och matte som har så dålig lydnad på sin lilla telning som gör att den kan springa från gården och bita andra hundar???
Jag har inte världens bästa lydnad på mina hundar, men de kommer på inkallning, de följer mig lösa då vi åker skidor samt respekterar både mitt Nej och Stanna. Egentligen behövs det ju inte mer än så!! Ngn funderar säkert om det lilla odjuret stannar när hon är på väg mot en annan hund, jodå vi har testat och det fungerar!!

Sensmoralen blir väl på ngt vis att skaffa hund efter person, träna dina hundar så att de kan få springa lösa och lyckliga utan att bita andra hundar! Ju mer lydnad, desto mer frihet!!!

I funderingstagen

Per