Första tiden med Blaise

Rast och vila på första fjällturen!

Efter att alla valpar lämnat huset så sänkte sig lugnet över hemmet, förutom att det bara var att påbörja sanering modell mindre efter valparna. Vissa har sagt att det är så mkt mer jobb med två hundar jmf med en, men om man går från sju till två så märks det ju knappt! Eller.... Den första tiden var det ju valpbestyr med att ut och kissa tidigt på morgonen, säga Nej etthundratusen gånger om dagen osv. De goda föresatser jag hade med att träna mkt kom ganska snart på skam, självklart har vi tränat en del, men inte lika mkt som önskvärt. Så är det ju iofs alltid med vad man än gör, skjutning, egenträning samt jakt etc. Det finns bara en sak man gör för mkt av! Jobbar!! Den träning som vi har bedrivit har tonvikten legat på Nej-kommandot, Hit och Stanna, samt gå Fot utan koppel. Några försök med spontanapportering har gjorts, men det är nog lite tidigt ännu. Skam den som ger sig!! Kommandona har fungerat med lagoma störningar och jag tycker att kravnivån har varit rimlig.

Blaise är en rolig valp att jobba med samt är otroligt lättlärd, i varje fall i mitt tycke, det finns ju en del som tycker annat. Lägg därtill att hon har bra kontakt när man jobbar med henne så blir det ännu bättre. Några allvarligare incidenter har det inte varit utan det har fungerat fram till häromkvällen då hon struntade fullständigt i vad jag sa. Ingen lydnad på vare sig Nej eller Hit. Det var så dags för att ha ett första utvecklingssamtal hon och jag och vad det verkar hittills så har hon förhoppningsvis lärt sig vem som bestämmer. Alternativet hade varit att hon lärt sig att den där Husse kan man ju strunta i när man vill, bara man är tillräckligt snabb och långt borta. Som parentes kan nämnas att här "bankar" vi inga hundar utan det går att lösa ändå.

Den sociala träningen har gått bra och hon finner sig till rätta i de flesta miljöer (läs fotbollsplaner och matcher). Koppelträningen har gått bra och hon går fint utan att dra i koppel. Hon skiljer sig i mångt och mkt från sin mamma i vissa saker, men otroligt lik i vissa. Matsituationen ska vi inte prata om, man funderar nästan på om man fått in en pointer eller labrador i huset. Ett ständigt sökande efter mat är det, finns det inget i sophinken så går det ju lika bra med pappersinsamlingen. Så var inte hennes mamma!!

Nåväl det hela fortskrider och en skön ledighet stundar till veckan med fågeljakt på schemat, lite hundträning hinns nog oxå med!

//Per

Resumé.....

Zindra och hennes valpar

…eller mitt liv som hunduppfödare. Synnerligen dags att uppdatera bloggen, mest sannolikt är det väl så att ev läsare flytt sin kos för länge sedan. Anledningen till dröjsmålet är väl som så att en ynka valpkull på 6 st valpar har sugit en hel del energi från alla inblandade i familjen. Spär man sedan på detta med 1½ fotbollslag så får man som resultat en urvriden disktrasa. Professorn i psykologi som jag hade när jag läste Beteendemedicin sa att det finns inget som heter ”positiv” stress, all stress är skadlig. Jag trodde honom inte då, men börjar nu överväga om det inte ligger ngt i vad han sa. Tanken var ju att detta skulle bli ngn form av samlade erfarenheter och reflektioner över hunduppfödning, men jag hamnade direkt på ett sidospår. Åter till ämnet!

Parningstankar

Då jaktprovspremien var bärgad för Zindra så dök ju detta med parning upp i huvudet. Tanken med parningen var att få till den där sista lilla ”knorren”, eller hur man nu ska säga, på valparna. Zindras jaktlust är det definitivt inget fel på, men lite extra skadar ju inte. Sagt och gjort efter en del detektivarbete så föll valet slutligen på Mortenfjellets Keano, numer SUCH och uppflyttad i segrarklass. Hög jaktlust, en liten turbomotor samt ej överanvänd i tidigare avel var några kriterier, förutom de som rekommenderas från SGSK. Således blev detta Keanos första kull.

Valptiden

Födseln gick utan större problem, som back-up har vi ju en barnmorska i huset. Förundras fortfarande hur vist naturen är ordnad. Tyvärr så var en valp dödfödd, trots upplivningsförsök så fick vi till slut dödförklara henne. 1 tik och 5 hanar blev födda. Kan fortfarande känna lite ångest över den tiken, men livet måste ju gå vidare. Problemet med denna könsfördelning var att de intresserade potentiella valpköparna ville ha tikar. Redan här börjar en olustig maggropskänsla infinna sig hos mig. Nåväl, bara att ta tjuren vid hornen och ringa runt. Nu visar det sig att några har ställt sig på kö hos flera uppfödare och redan köpt valp, förutom en som ändrar sig och tar en hanvalp istället. Då var det 4 otingade valpar kvar. Annonserar, pratar med mkt människor men valpförsäljningen går trögt. Vid 4 veckor så är det fortfarande 4 valpar kvar och nu börjar paniken så smått infinna sig hos mig, men som genom ett trollslag runt Kristi himmelfärdshelgen så lossnar det helt plötsligt. Plötsligt så är det bara 2 valpar kvar och 2 potentiella valpköpare finnes. För att göra en lång historia kort så har alla valparna tingats och det slutar med att vi står där med en återbudslista på just hanvalpar. När det gäller försäljningen får jag nog även tacka Peter, Keanos ägare, som var till stor hjälp med sitt breda kontaktnät inom Gordonsettervärlden. Speciellt roligt känns det att en valp gick till Norge och en till Finland, så det blev en viss geografisk spridning på dem. Som en parentes kan jag nämna att annonseringen i lokaltidningen resulterade i en ”fyllskalle” som ringde en lördag kväll bara för att prata, samt två som jag nekade att köpa valp.

Leverans

Hade mkt funderingar hur det skulle gå att lämna bort valparna, då jag anser mig själv som en ganska blödig människa, men det var faktiskt inga större problem då samtliga valpar har hamnat i goda hem och jägarfamiljer. De kommer att få göra det dom är avlade till att göra. Ett litet plus i kanten är ju att flera, precis som jag, prioriterar jakten på skogsfågel. Den som skulle till Finland hade vi kvar 1½ vecka längre än de andra och det kändes lite extra att lämna honom, men då man såg hur kärleken var ömsesidig mellan valpen och hans nya familj så kändes det bra.

Karaktärsklubben

Många av oss har väl vaknat på morgonen efter en blöt kväll i glada vänners lag och tänkt: ”Aaalldriiiig meeeer!”
Som vanligt tenderar ju sådana morgnar ha en tendens att blekna i minnet ända till nästa gång, det gör oss till medlemmar i karaktärsklubben. Lite grann så känns det just nu med det här med hunduppfödning, framtiden får utvisa om jag kvalar in i karaktärsklubben när det gäller det och inte bara gällande rushaltiga drycker.

Summa summarum

Många funderingar blev det, men har det då bara varit nattsvart med valpar?? Svar Nej! Mitt i allt så har det varit otroligt positivt med alla kontakter med valpköparna samt alla som på ngt sätt varit inblandade i detta, ingen nämnd ingen glömd. Ett speciellt tack måste jag rikta till min älskade sambo för att hon står ut med mig, samt hjälpt till på alla sätt och vis med valpar som hon inte ville ha egentligen. Jag har även gjort en massa nyttiga erfarenheter som jag kan använda nästa gång…..

Återkommer inom snart med första tiden med Blaise!

Per

Det går framåt!

Mycket hinner hända på lite över en vecka i en valps liv. Tycker man märker nya saker varenda dag! De börjar så sakteliga utvecklas till individer, det börjas med dominans valparna emellan etc. De utvecklas som de ska allihopa enligt mitt sätt att se det med motorik osv. Intag av riktig mat är oxå i full gång, ser riktigt smaskigt ut när man kört uppblött hundfoder i matmixern:o)
Det har även hunnits med besök av valpköpare, spekulanter samt framtida besök av ev valpköpare har oxå planerats in. Det som kommer att kännas mest konstigt den dagen då valparna flyttat till sina nya hem är att man slipper kryssa mellan blöta fläckar på hallgolvet.
Medan allt detta rullar på så rullar även fotbollssäsongen på. Åzö U-lag, med mellersta dottern, spelade ikväll oavgjort i sin första seriematch, yngsta dottern förlorade sin första seriematch på hemmaplan och Frösön, med äldsta vann planenligt i helgen. Ibland när det känns som mest med denna fotboll så får man tänka på vad alternativet hade varit i form av barn som dräller ute på stan, spelar dataspel osv. Då är det en ganska liten uppoffring man gör under en begränsad tid i deras liv, som dom kanske kommer ihåg den dagen man blir gammal..... En liten uppdatering av nuläget är bättre än ingen alls!

Allt för denna gång

Per

Undrens tid!

Äntligen en fungerande dator med tillhörande internet. Tack vare en vänlig granne med en bildskärm för mkt samt en ny router från Telia så verkar det fungera så då passar jag på att uppdatera denna sida.

Sen sist har det hänt hur mkt som helst i valplådan och två pallkragar räcker inte för de små förslagna gynnarna. Två av den klättrar efter lite möda ur lådan och tycker liver är toppen där ute. De har även varit ut och bekantat sig med omgivningarna i huset. De ser för fullt och verkar höra alldeles utmärkt. Idag har det varit två trauman i deras 3½ veckor långa liv, kloklippning samt sista dosen avmaskningsmedel. De uppskattar inte det allt för mkt kan jag ju säga... De har även börjat på att smaka köttfärs, kan lova att det uppskattades! Det har även börjat komma små tänder, så nu börjar det nog bli lite vasst åt Zindra när hon ska dia dom. Kan inte bli annat än fascinerad över hur vis naturen är ibland och hur mkt som bara finns där hos en tik. Ibland verkar det som om dom inte gjort annat än fött upp valpar... Tog några bilder idag med dotterns nya mobil, var ju tvungen att leka lite. Hoppas ev läsare har överseende med att de hamnar lite hipp som happ här på sidan.

Annars rullar livet på som vanligt i en familj med tre barn som spelar fotboll. I damfotbollsvärlden så verkar länets stolthet ÖDFF ånga på med siktet inställt på div 1 med ytterligare en seger i helgen. Laget från skönön, Frösö IF, "vårat" lag tog 3 välförtjänta poäng i lördags. Kändes bra efter 6-1 förlusten mot tidigare nämnda ÖDFF i premiären.

Allt för denna gång!

Per

Nog verkar det som om dom har det ganska skönt när dom sover!

Wilmer X har fel!

Man kan inte alls lita på "Teknikens under". Efter mkt om och men och ett antal samtal till Telia så fick jag till slut ett ngt fungerande bredband. Då kommer nästa elände som ett e-mail i datorn, då gav bildskärmen upp en sista suck. Tur att gamla mamma kom på besök med sin bärbara.....

Det som hänt sedan sist är att valparna har börjat öppna ögonen, alla utom en ... Dock på god väg att göra det. De växer som de ska och utvecklas mer och mer. De verkar ha det ganska härligt där i sin valplåda. Zindra klarar mammarollen alldeles utmärkt, men ibland

verkar hon ganska less på dem.

Vi (jag och barnen...)har bestämt oss för att behålla tiken hos oss. Skall bli spännande att börja om på nytt igen!! Ett annat problem som vi haft är vad dom ska heta, men bestämt oss för att börja på A, de blir utan kennelnamn. Det är i varje fall inte det dom jagar med.

Som gammal serietidningsfantast så kommer temat att bli detta. Helt givet kommer detta att bli Agent X9-kullen. Två har sina namn klara, tiken och den minsta hanen, det är såklart radarparet Modesty Blaise och Willie Garvin som de fått sina namn efter. Vad de andra kommer att heta får deras personligheter visa. Den störste i kullen som klättrar över de andra för att få mat ligger farligt nära att få heta Garth. Lägger ut några bilder på valparna, eller de gnyende storråttorna....

Äntligen!

Rubriken kan tolkas på två sätt, det ena är att vi har ett någorlunda fungerande Internet samt att Zindras valpar äntligen har kommit. De kom på onsdagen under dagen, tack och lov ingen vaknatt. Hon födde 1 tik och 5 hanar utan några komplikationer, och alla är pigga och krya. Tyvärr var den sista valpen som kom fram 1 dödfödd tik som vi försökte liva upp efter konstens alla regler, även Zindra, men vi fick tyvärr ge upp. De kvarvarande mår i allafall bra och Zindra har tagit sig an mammarollen till 110%. Kontrollvägning av valparna visar oxå att de har gått upp sedan födseln så det finns mjölk åt dom alla.

Jag tror mkt på parningen som vi har gjort mellan Keano och Zindra och min starka förhoppning(tro) är att få hundar med hög jaktlust och bra mentalitet. Detta är väl förvisso varje uppfödares förhoppning, men förutsättningarna för att detta skall bli bra finns där. Keano har gått från klarhet till klarhet denna vår och är nu uppe i segrarklass, vi hoppas att det går bra till helgen för honom. Zindra kommer under hösten att startas igen och då får vi hoppas att det går bra för oss på proven. Vet ju att hon kan prestera bra situationer. Ett mkt trevligt prov är VBFK:s prov i Varpsjö som jag varmt kan rekommendera.

Innan valpningen hade jag några lediga dagar, vilket kändes som en nödvändighet då det har varit ganska hektiskt på jobb och fritid ett längre tag. Har också fått sådant gjort som borde gjorts för länge sedan, men som skjutits på framtiden. Har framöver även lediga dagar hemma med valparna så det ska bli mkt spännande att se hur dessa utvecklas.

Återkommer med bilder förhoppningsvis snart bara Internet förtsätter att fungera!

//Per

Valp sparkar i magen.

Min gode vän Per har tyvärr problem i datorernas mystiska värld och kommer dessvärre inte ut i cybervärlden.......defekt nätverkskort eller något sådant på hans PC. Jag tror bestämt att Pers tankar börjar snurra kring Apples Mac datorer vilket kommer att minska hans problem.

I Zindras mage känns det nu sparkar av valpar....hm spännande. Jag är säker på att dessa små juveler kommer att bli mycket goda jakthundar. Zindra känner jag sedan förut och hon har visat att hon är en mycket bra jakthund i skogen under våra jakter och träningar. Pappan till valparna har jag ej träffat men meritlistan ser bra ut. 

Det kommer att bli mycket spännande att följa valparnas öden och äventyr i framtiden.

Hade inte jag haft 2 Gordonsettrar så skulle jag bokat ett par valpar på en gång.

Med friska vårhälsningar/ Gäst Bloggare Kari Lautamäki