Vad kan gå fel?

Givetvis kan ju en massa saker gå fel, men...

Just nu så är toppkonditionen hos hundarna på väg att infinna sig, lydnaden är så god som den någonsin kan bli, jag sätter personligt rekord på trap-banan samt att min kondition är så nära på topp som den aldrig varit! Ja det sista åkte väl bara med i farten och är ej riktigt med sanningen överensstämmande, men så usel är den i varje fall inte.

Jämfört med förra året så känns årets upplägg på sommarträning helt rätt, problemet då var att det saknades ett upplägg överhuvudtaget. Hoppas slippa samma elände som förra höstens jakt med en hund som jagade för sig själv. Ser fram emot en helgs träning på rapphöns med Blaise samt efterföljande träningsvecka till skogs och förhoppningsvis någon dag till fjälls med bägge hundarna. Det gäller att påverka det man kan påverka och det man inte kan påverka får man lämna där hän. Återkommer med en rapport från nästa helg om inget man inte kan påverka händer=)

//Per

Fantastiska 2 veckor

Trots 31 dagars semester så verkar dagarna ändå inte räcka till för det man vill göra. Påsklov, utlandsvecka, sommarsemester, hundträningsdagar, jakt och jaktprov. När man summerar allt man vill göra så skulle den totala arbetstiden bli ca 20 v mot stipulerade 40, som är normalt för en heltidsarbetare. Nåväl, jag vet att det finns de som har mycket mindre semester än mig på ett år, all respekt för dessa, men ändå.... Årets sommarsemester bestod av 2 v, varav den ena skulle fyllas med Gothia cup. Den andra tillbringades på familjens "smultronställe" Almö Lindö.

Trots att alla odds verkade vara emot mig och jag såg framför mig att komma tillbaka till jobbet ej utvilad så blev detta den bästa semestern på många år. Första veckan på Almö Lindö bjöd på ett fantastiskt sommarväder med sol varje dag och 24 grader i Mälarens vatten. Hundarna simtränade varje dag och vi njöt i fulla drag av det underbara vädret. Hade gärna varit några dagar till där, men en mellanlandning hos svärfar och klädtvätt väntade obarmhärtigt. Söndagen styrde vi kosan vidare mot Göteborg, hundarna lämnades in på vila och sommarkollo hos gamla mamma som klarade det galant med mycket god hjälp av systerdottern.

När vi åkte till Göteborg kände jag att detta hade jag klarat mig utan, bo i ett klassrum med 16 fotbollstjejer i åldrarna 15-18 år. Så här i efterhand ångrar jag mig inte en minut, som bilden ovan förtäljer så gick veckan helt i Frösö IF:s tecken. Fotbollen de presterade under veckan var helt makalös, inte en gång var vi orolig för att förlora 7 av de 8 matcherna vi spelade. Med sin starka fysik och fina passningsspel så bar det hela vägen till semifinal där vi ställdes mot AIK FF:s duktiga spelare. Med 4-5 landslagstjejer i 93 och 94-landslaget samt 3 startspelare ur deras allsvenska trupp så tog resan slut där med en hedersam förlust med 3-0. Det hela blev lite väl övermäktigt när vi knappt fick låna bollen. AIK vann sedan finalen mot ett kinesiskt lag på straffar. Att sedan få gå in på Gamla Ullevi och ta emot tredjepriset var en häftig upplevelse och det fälldes nog en del tårar bland medföljande föräldrar på läktaren. Tyvärr är nog detta något man bara får uppleva en gång under sin livstid, men minnet är bevarat!!

Tilläggas ska att jag aldrig har sett så målinriktade och fokuserade tjejer i fotbollsammanhang som under den här veckan. De skötte mat, vila, vätska och sömn på ett alldeles förträffligt sätt. Det största bekymret vi hade var att få tyst på islänningarna som bodde i samma korridor som oss, när våra tjejer låg och sov 22.40 på kvällarna=)

Summa summarum så är jag nu inne på min andra arbetsvecka och arbetet går alldeles utmärkt efter en sådan här semester. Ser nu fram emot hösten och jakten. Återkommer snart med mer info.

//Per

Sommarledigt, sommarträning och planer

Konditionsträning, Apportering och vilopaus under Stökk-träning

Så här i sommartider med fotbollsledigt och en natur som är rena barnkammaren får man hitta andra saker att ägna sig åt. Har ett uterum att måla både ut och invändigt, ett antal lister från tidigare års renoveringar att sätta upp, klippa gräsmattor etc. Märk väl att detta är fruns önskemål, min egen åsikt i detta ämne behöver jag inte redogöra närmare för! Å andra sidan brukar hon säga att nu måste du träna hundarna för idag har dom varit för jävl... Det är bara när dom är med dig brukar jag försöka kontra med och ducka ifall ngt kommer flygande. Gissa vad man väljer?? Återigen detta med olydnad hos folk och fä!

Nåväl, efter förra årets misstag med eftersatt lydnad så är detta inte ngt som kommer att inträffa i år, hur resultatet blir återstår att se. Det som är på schemat i hundträningsväg just nu är konditionsträning i form av cykling, om ngn vecka blir det simning efter båt. Det minsta odjuret har genomgått Stökk-kurs på Hundens Gård, i mitt tycke så gick det med bravur jämfört med i vintras. Om det sedan funkar på vild fågel får vi se!? Apporten behöver alltid skärpas upp ffa Zindras förmåga att ta in tyngre och knöligare apporter. Blaise är fortfarande på en lägre nivå där, men kraven har så sakteliga börjat smygas in även där då hon trilskas med att hämta in vissa föremål ibland. Jämfört med sin mamma så är hon i apportsammanhang rena drömmen att arbeta med. Ska i sammanhanget inte förglömma hundägarens träning både vad gäller kondition och lerduveskytte. Skall man nu avlossa skott mot levande djur så ska banne mig skyttet fungera också!

Planerna inför hösten är att åka söderut och träna på rapphöns i mitten av augusti, efterföljande vecka är inplanerad för hundträning i skog. Vad som inte är helt klarlagt är var jaktpremiären kommer att ske någonstans, skog eller fjäll. Har ett kluvet förhållande till jaktprov då jag tycker att dom stjäl för mycket tid av jakten, men samtidigt har de väl något sorts värde för aveln. Har trots detta anmält Blaise till Fjällpokalen, om vi sedan får starta återstår att se, annars är jag inte främmande för att jaga istället. Om det blir ytterligare prov tål att fundera på.

Så här en dag efter får jag passa på att önska min trogne jaktkamrat Zindra på hennes 6-årsdag och hoppas att vi får ha många roliga stunder tillsammans i fortsättningen.

//Per

GLAD MIDSOMMAR!

Möten

Det brukar ju gå en hel del tid mellan uppdateringarna, men ibland måste man ju fundera över vad man skall skriva om. Som alla märker blir det en hel del funderande....

Sista tiden har jag funderat över vad som är roligt här i livet med arbete, fritid osv. Inte meningen med livet, det har jag inget svar på, utan vad som är roligt. Det enda jag kan komma fram till är alla möten. Inte möten där man sitter på ändan, dom har jag inte mkt till övers för, utan möten med människor av alla olika de slag. Att försöka komma underfund med vad den andre är för slags människa. Ibland blir det bra möten och ibland mindre bra möten, för att lära mig ngt av det så brukar jag alltid fundera över vad det som gick bra eller mindre bra. Allt som oftast lär man sig ngt av det, men ibland fattar man ingenting. Vissa människor kommer man inte alls överens med och då får man ju fundera över vad det var som inte gick vägen just den gången. Vad är det som gör att just den här personen "triggar" igång ngt hos mig som får mig att bara vilja gå därifrån? Inte vet jag, men det brukar löna sig att fundera över det ibland.

Efter arton år i samma yrke kan man fundera över vad det är som håller en kvar och svaret på den frågan får nog bli alla dessa möten med olika människor som gör arbetet så pass berikande, även om det ibland inte finns mkt energi kvar när man kommer hem till att exempelvis uppdatera en blogg=)

I morgon är det en ny dag med nya spännande möten, få se hur pigg man är då jag nu är på väg till Själevad med Frösö dam och serifinal i div 2 södra Norrland. Uppdatering kommer ikväll på väg hem i bussen!

//Per

Hundgöra x 2

Tänk vad olika innehåll helger kan ha! Förra helgen renoverade jag och min syster 2 rum i gamla mammas lägenhet. Hade vi vetat vilket slit det var hade vi nog lagt ner projektet innan vi började, men har man lovat så har man. Innan vi kom till finliret så hade vi ett digert arbete med att ta bort 5 lager gamla tapeter från tidigare lägenhetsinnehavare, ända ner till ursprungstapeten... Nåväl, nu är det gjort och snyggt blev det om vi får säga det själva!! Några fler renoveringar lär det inte bli på de närmaste åren i varje fall!!!

Helgens hundgöra var betydligt roligare i form av den årliga utställningen på Travet som specialhundklubbarna anordnar. Som ni ser av bilden ovan så är hundarna inte lika roade av att vara på utställning som sin husse utan avvaktar tryggt som bakom "lill-matte". Hade mina farhågor vad gäller Blaise och domarens bedömning då hon inte är riktigt lika snygg som sin mamma. Nu visade det sig att de var obefogade och hon fick en "slät" 1:a och kom 3 i konkurrensklass av 3 hundar. Tycker att domarkritiken var bra och korrekt, så jag kan inte vara annat än nöjd. Zindra har ju tidigare visat att hon är ganska snygg, frågan var om den här domaren skulle tycka detsamma. Det gjorde hon! Vi gick hela vägen till att tävla om BIR, men där blev det kompakta norska motståndet för stort i form av en norsk hund, norsk förare och en norsk domare=) Inget fel i det utan det är bara att lyfta på hatten och gratulera. Själv är jag jättenöjd med att ha inkasserat första certet och ett BIM.

Fick även den stora äran att vara handler åt vännen Karis "lill-hund". Tydligen så skötte vi oss bra jag och Zico då vi lyckades få 1:a med Ck, samt kom tvåa i konkurrensklass. Även Zimon fick 1:a med Ck och hamnade strax bakom brorsan på en hedrande tredjeplats. Ett bra sätt att avrunda utställningskarriären tyckte Kari. Om jag inte har helt fel så fick ingen av Gråsjövalens hundar sämre än 1:a på den här utställningen. Kul för Tomas och Tina som ligger bakom kennelnamnet!! Får också passa på att tacka för alla gratulationer, glada tillrop samt tips om hur man skall göra i ringen!!

En stolt husse och hans snygga hund!

Allt för denna gång!

//Per

Hemma igen!

En alldeles underbar vecka måste ju tyvärr ta slut den också ngn gång. Menar träningslägret i Turkiet tillsammans med Frösö damlag. Om man inte hamnar på landslagsnivå så tror jag att det här får man vara med om en gång i sin livstid med ett fotbollslag på klubbnivå. Allting har fungerat perfekt, allt ifrån resan ner till boendet och maten. Boendet var femstjärnigt och maten var inte långt efter. Vi tränade sju pass på en vecka, vilket i den där nere tilltagande värmen var ganska mastigt. Kvaliteten på träningarna var hög, även för de som var skadade. De skadade var ju min uppgift att se till att de körde rehab-träning allt utifrån sina skador och inte bara gick och "slog dank". Tyvärr så blev det en del skador där nere, men de är nu tillbaka i träning. De flesta trodde att jag var knäpp när jag hade tagit med mig kryckor, man har ju varit med förr.... Tyvärr så kom de till användning vid två tillfällen, ibland hatar jag när jag har rätt!!

Ett roligt inslag där nere var när vi skulle möta Alanyas P 14-lag, kommentaren när tjejerna fick se sina motståndare var att de hade väldigt mkt skägg för att var 14 år;o) Det visade sig att det var byns lokala hjältar och höll nog svensk div 2 el 3 klass. Det blev nu en väldigt bra match av det hela för de la det på en väldigt bra nivå och domaren höll också bra klass. Bara att tacka Fritidsresor för deras engagemang och hjälpvillighet! Som parentes kan nämnas att en sjukgymnast kan man ha till mycket, i den här matchen fick han agera målvakt pga skada och förkylning hos de ordinarie. Resultatet av denna insats var en sträckning på baksidan av låret samt stukat långfinger, men kul var det ffa att få spela i samma lag som en av döttrarna;o)

Det är nu snart två veckor sen vi kom hem och solbrännan börjar flagna. Min ork att sitta framför datorn har inte varit den största, därav den sena uppdateringen. I skrivande stund har Frösön spelat två seriematcher och har vunnit bägge dessa utan att egentligen övertyga, men så är de också ganska nertränade så det kan bara bli bättre!! I det närmaste väntar derby på fredag hemma mot K/D. Finns så mkt mer man skulle kunna säga egentligen, men det jag måste framhålla är att alla deltagare har skött sig exemplariskt där nere och inte en enda har fallit ur ramarna. Helt fantastiskt med 30 spelare i åldrarna 15-30 år. En stor eloge till alla deltagare!!!!

//Per