Uppdatering!

Zindra ständigt ifrånsimmad av sin något
 mer intensiva dotter

Så här inför hösten så börjar det på att bli dags att uppdatera den här sidan lite grann, som under sommaren varit ordentligt åsidosatt.

Senaste nytt, men ändå gammalt är att utbildningen i Luleå är avklarad, men ej färdig. Saknas visst lite grann i rapporten innan vi är godkända, eller som vår kursledare skrev: "Det krävs stora omarbetningar för att den skall hålla vetenskaplig standard!" Det var väl ungefär vad vi räknat med själva, men det blir lätt så när två män kommer ihop och är mer intresserad av ämnet än att skriva.... Våra resultat kan ej publiceras då inga artiklar i ämnet "Konditionsträning för den stående fågelhunden" inte gick att finna. Bara att göra en egen studie m a o!

Lite nya kunskaper har jag dock tillgodogjort mig så pass att jag ändrat upplägg på sommarträningen. Har i år provat ett helt nytt upplägg där simning fått utgöra basen i uthållighetsbiten samt styrkebiten, styrkebiten har kompletterats med kedjedrag. Cykeln har använts till intervallbiten och snabbhet. Vad jag ffa lagt stor vikt vid är att hålla vikten nere för minimera risken för överbelastning i början av säsongen. Ja, jo jag vet att en del tycker att de väger för lite och är för smala, men med tanke på hur matglada de är så ser jag inget större problem i att reglera detta. Kommer även till jakten att prova ett annat upplägg med kosten och vätskan. Vi får se om detta ger resultat i önskad omfattning när jakten väl startar!?

Vad som hänt för övrigt är att jag hade en fantastisk vecka med barnen på vår älskade ö i Mälaren, där även fotot är taget. Frösöns damlag sladdar i serien, men nu väntar några viktiga matcher framöver och jag hoppas innerligen att de orkar mobilisera all tänkbar kraft och vilja!!!! Icke att förglömma är att jag börjar nytt jobb på halvtid i morgon=)

Den tänkta "reportageserien" om valparna har fått ligga på is ett tag, eftersom jag ej kunnat förmå mig till att sitta vid datorn dessa fina sommardagar, men den är definitivt inte bortglömd. Har åtminstone material till 4 av dem, ber att få återkomma i ämnet!

//Per

Intensivt!

Befinner mig just nu i Luleå för sista studieveckan i OMT för hundar. Uppe halv två på natten till tisdag upp 06.15, och därefter skola hela dagen och gemensam middag på kvällen som var mkt trevlig. Dagen idag tillbringades med Laurie Edge Hughes, en mkt framstående hundsjukgymnast från Canada med över 20 års erfarenhet av OMT för hundar. Fascinerande att se en människa med den undersöknings- och behandlingstekniken, men ffa att se hur hon fick hundarna att vara med på allt hon gjorde. Skulle kunna ha en vecka tillsammans med bara henne och få ta del av hennes kunskaper. I morgon är en ny dag och på fredag praktisk tentamen, sedan är det slut! Få se vad som händer framöver med alla nyvunna kunskaper!?

Nej, nu väntar lite tentaplugg!

//Per

Ett sent Grattis!

Blaise får ge sina syskon ett sent Grattis på 2-årsdagen!!

Planen under våren är att försöka göra en sammanfattning av vad som blivit av de sex forna valparna med sorger, bedrövelser och givetvis glädjeämnen. Få se om jag lyckas i mitt uppsåt! Om någon dristar sig till att läsa denna blogg så får ni gärna skicka information och ev foton via mejl! Har ganska bra koll, men inte helt uppdaterad!

//Per 

Håller tummarna!

När man går hemma med en halvdålig hund så får man glädjas åt andras framgångar! Brukar för det mesta inte vara en man av stora ord, men nu är jag jätteglad. En av Zindras och Keanos avkommor har gått till final i Vinterfjällpokalen i Bruksvallarna!! Kristnad till Desmond, men lyder under tilltalsnamnet Chip. Kommer att hålla mina tummar hela dagen i morgon på jobbet.

Stort Grattis och Lycka Till Anna-Lena!!!!

//Per

Den senaste tiden....

Akupunktur: En effektiv behandlingsmetod på hundar!

...har som vanligt varit fylld med en massa roliga saker. Har hört att någon kallar det livet, och att leva livet innebär ju att man skall göra en massa roliga saker. Eller hur....

Ännu en vecka i Luleå med utbildning är avklarad. Denna gången var det mer handgripligheter som undersökning och behandling av våra fyrfota djur. Givetvis så skulle vi ju hålla lektion för varandra och detta förlöpte alldeles utmärkt. Tyvärr så var vi sista grupp sista dagen och vid det tillfället så var alla så fullmatade med nya kunskaper så man funderar ju hur mkt som gick hem hos de andra av det vi sa!? Nu är det bara att gripa sig an rapporten som skall skrivas och plugga inför den praktiska tentamen som kommer   v.20. Ämnet på rapporten är ngt som berör alla oss som har arbetande hundar: "Optimering av träning". Hur detta kommer att vinklas får vi se, intressant är det i varje fall!

Har även hunnit med en tur till fjälls med ganska blåsigt väder och inte allt för mkt fågel. B slutade att springa i slutet på dagen och jag fattade inte varför. Vid hemkomst efter att ha inmundigat en god portion mat så kom den plus en massa annat roligt upp i 2 omgångar! Frågan är vad hon satt i sig då jag inte sett?? Säkert ngt riktigt gott, dött och slemmigt! En tur till skogen har också hunnits med, men den enda som hittade fågel var vännen Karis hund Zimon. Får glädja mig åt att B fungerade normalt igen!

Hade denna helg planerat in en start på jaktprov, men det börjar bli synonymt med att anmäla sig och beställa tid hos veterinären. B hade en ordentlig hosta i veckan och lät ungefär som Robert Gustafsson när han drack klorin. Tid hos veterinären och undersökning av halsen. Diagnos: Virusinfektion och vila i 3 veckor. Hur kul är det att vara hundägare ibland på en skala 0-10???? Det blir klent med vårträning i år!!

Bara att ta nya tag!!

//Per

En ny Kalla?

Alva som jagas av kompisen Sanna

Efter att under några års tid sett de flesta fotbollsplaner runt om i Jämtland och mellersta Norrland, samt de flesta pingisarenor på ett antal udda ställen så hade jag det stora nöjet att bevista min första skidtävling sista helgen i februari. En klubbutflykt med Ås IF med drygt 30 personer inräknat alla barn och föräldrar. En mycket trevlig helg med mkt skratt och trevlig samvaro. Vädret visade sig från sin bästa sida för att vara ute vid kusten=) Passade i samma veva på att hälsa på en av valpköparna, kul att se hur de utvecklats på snart två år!

//Per

Veckan som var

-Veterinär Lasse, en utomordentlig föreläsare!

Efter att ha jobbat i en vecka och fått lite perspektiv på tillvaron så kan jag inte säga annat än att det känns rätt att börja studera igen. Sammanfattningsvis så kan jag väl säga att början på veckan var betydligt mer intressant än de två mittersta dagarna. Forskningsmetodik och bibliotekskunskap ligger inte mig speciellt varmt om hjärtat, men är det universitetsutbildning så är det... 

Veckan avslutades med dissektion. Hade mina funderingar över hur det skulle gå dagarna innan, trots allt så var det någons kära familjemedlem som vi använde. Dessutom hade det flutit mycket vatten under broarna sen jag stod där på antomiska institutionen i Umeå med humanpreparat framför mig.

Nu visade det sig att jag inte alls behövt oroa mig för detta! Lasse, på bilden ovan, skötte detta mkt bra och på ett värdigt sätt samtidigt som han guidade oss mellan hundens muskler och leder. En mkt intressant eftermiddag som avslutning på en bra vecka. 

Under veckan delades vi in i grupper och skall till nästa gång förbereda "peer-learninglektioner", fel att säga att vi skall ha lektioner för varandra!!? Nåväl, hamnade i en jätterolig grupp som tillsammans skall hålla lektion om ländrygg och bäcken. Vanliga sjukdomar, undersökning, behandling och lite till. Med andra ord så kommer det att bli mer handgripligheter nästa gång vi ses, under tiden blir det till att jobba en hel del själv här hemma. Bara att ta sig i kragen!! Ser redan fram emot nästa gång!

//Per

Två dagar avklarade!

En av dagens snälla hundar!

Två dagar på skolbänken avklarade här i Luleå. En salig blandning av människor med mer eller mindre erfarenhet av hundar, och tillika behandling av dessa. Förutom den sedvanliga kursintroduktionen så har vi haft föreläsning av en jättebra veterinär i en hel dag. Många intressanta aspekter på skador och sjukdomar hos hundar har avhandlats. Idag hade vi även en anatomi-dugga, eller ska man kalla det ett kunskapstest... Nåväl, genast var man förpassad tjugo år tillbaka i tiden och ångesten man hade inför tentorna då. Med andra ord så är allt sig likt. Hur som haver så gick det i varje fall bra och man undrar som vanligt vad man har stressat upp sig för!! Hade tre jättetrevliga hundar som vi fick visa på, tyvärr så vill inte alltid hundarna vara med på bild på det sättet jag vill....

I morgon väntar heldag på djursjukhuset med föreläsning och lite riktiga patienter. Förhoppningsvis så kanske jag får möjlighet att gå bredvid sjukgymnasten som jobbar där, tillika kursansvarig, på torsdag eftermiddag. Håll tummarna!!!

//Per

Nervöst!!

Om drygt en timme bär det av till Luleå för studier! Aningens nervöst, men samtidigt lite spännande. Få se om tid och internet finns för uppdateringar här på bloggen, annars får det bli en sammanfattning till helgen!

//Per

Det gamla och det nya!

Mor och dotter

Så här i början på det nya året så är det dags att göra bokslut på det gamla. Man kan ju fundera över var man skall börja någonstans! Det är lätt att glömma vad som varit och att den sista månaden får sätta prägel på hela året. Hade det varit så vore det ju lätt att sammanfatta då det hade räckt med ett ord:
SK-T!
Trött och hängig, för mkt jobb, parasiter i vattnet, förkyld över jul, inte svarat på mejl... Listan kan göras lång över eländet, men nu går det mot ljusare tider.

Allt går ju som sagt inte som planerat här i livet, och det gör det inte för mig heller. Hade en klar plan för hur hösten skulle bli, men den fick revideras pga en hälta hos Blaise, numer återhämtad sedan lång tid tillbaka. Jakten kom ändå i kläm då man också måste vårda nära och kära och givetvis så måste man ju hänga med på döttrarnas idrottande. Det jag ändå hann se av hennes framfart i skogen ffa så kan jag inte annat än känna mig nöjd med henne. Bra reviering och kontakt, näsan har börjat komma ikapp farten osv. Sen att det inte blev startat på några jaktprov eller blev jagat så mkt som jag hade tänkt får man ta med ro. Zindra har fått tagit ett större ansvar då jag bara haft en jaktbar hund och hon har skött sig bra tycker jag, för det mesta... Hon har en bra viltfinnarförmåga och hittar för det mesta fågel när vi är ute, sen att skyttet kunde vara bättre är ju en annan femma! Kort sagt så ser jag fram emot nya turer det nya året och förhoppningsvis så blir de flera än det gångna året!

En annan sak som jag har att se fram emot nu under våren är att mina planer på självförverkligande verkar gå i lås, men det såg lite mörkt ut ett tag. Skall vid mogen ålder sätta mig på skolbänken igen! Hmm... Tre veckor under våren kommer jag att åka iväg till Luleå och utbilda mig i Ortopedisk manuell terapi för hund. Luleå tekniska universitet är kursanordnare och just nu den enda utbildningen i sitt slag i Sverige där man får högskolepoäng för dessa studier. Sen om det finns kundunderlag för detta är ju en annan sak, det kommer säkert att visa sig vad det lider. Anledningen till dessa studier är flera, men ffa så kände jag mig frustrerad i höstas, sjukgymnast som man är och kan inte ens rehabilitera sin egen hund då den är halt. Tyckte att medicin och koppelvila lät som ett alltför enkelt omhändertagande, men till nästa gång finns det en plan för detta också! Hur som haver så ska det bli spännande och det är precis vad jag väntat på! Rapport kommer under våren!!

Kommer även detta år att fortsätta som sjukgymnast i Frösö damer, efter det fantastiska året som var så är det svårt att låta bli ett år till! Ett annorlunda och roligt sätt att umgås med sina döttrar=)

Får på detta sätt önska alla En god fortsättning på det nya året!!

//Per

Bra jakthund?

Zindra 1 år och ännu oprövad i jaktliga sammanhang

Säg den lycka som varar för evigt! Hade illusionen om att det skulle bli lite ordning på bloggandet, men se det blev det inte. Har nu äntligen tagit mig tid till att sitta ner ett tag vid tangentbordet.

Min syster som är fullständigt novis på det här med jakt, förutom det hon får sig till livs när hon frågar mig hur det går med hundarna. Kan tänka mig att hon ångrar sig bittert och tänker: "Jaha, nu går det en halvtimme igen!" I varje fall så levererade hon en fråga som sysselsatt mitt huvud av och till under 1½ år: "Är Zindra en bra jakthund?" Klart som f-n att hon är torde ju det givna svaret vara! Kommer inte ihåg exakt vad jag svarade, och det är väl i sammanhanget oviktigt.

Började däremot på att fundera hur man definierar en bra jakthund. Har för mig att jag hört/läst någon gång om att det är den hund som bringar mest vilt framför bössan åt jägaren. Sanningen att säga så är det väl så det ska vara vid jakt med hundar, annars vore det ju ganska meningslöst att hålla sig med hund. Eller hur? Sett ur det perspektivet så är hon faktiskt en bra jakthund, tror inte det är många gånger som vi åkt ifrån skogen utan att hon har hittat fågel. Ibland så har det varit lång väg att komma till med bössan och kunna skjuta, men inte alls i närheten av hur det har varit. Det man inte kan ta ifrån henne är att hon för det mesta hittar fågel och det är väl den viktigaste egenskapen. Nu är ju jakten med hund så mkt mer än att hitta och skjuta fågel, åtminstone för mig. Glädjen över en jaktdag där hundarna skött sig, glada miner från jägarna, samspelet hund och jägare och ibland några nya gråa hår på huvudet efter avslutad jaktdag. Listan kan göras lång på glädjeämnen som jakten med hund ger och ser man ur det perspektivet så är Zindra en alldeles fantastisk jakthund.

Hur andra definierar en bra jakthund vet jag inte! En del värderar jaktprovspremier väldigt högt, det gör jag också men det är inte allt. Jaktprov är som det är i nuvarande form, åtminstone på fjäll och fält, men det är det enda utvärderingsinstrumentet vi just nu har på aveln. Zindra är först och främst en jakthund, vilket kan vara ett annat sätt att säga: "Jag är för kass på att dressera min hund så därför går jag inga prov!" Man kan ju fråga vad man mäter hos de mer vuxna hundarna, är det hundens jaktförmåga eller ägarens dressyrkunskaper? Sannolikt bägge, men man undrar vad som får mest utrymme i protokollet!
Som ivrig läsare av Avances årsbok, där jag plöjer jaktprovsberättelser från pärm till pärm, tycker jag mig finna att det som bedöms är i huvudsak stil, fart och reviering. I ytterst få fall hittar jag domare som poängterar viltfinnarförmågan, men de finns. Hittar en hund med klockren reviering mer fågel än den som söker i biotopen? Jag vet inte, men skulle vara intressant att veta!!
Brukar roa mig mellan varven att läsa på olika hemsidor runt om i fågelhundssverige och har då lagt märke till en rätt rolig sak, nämligen att när sista jaktprovet på hösten är gjort så avtar uppdateringarna dramatiskt. Ibland har det faktiskt dröjt ända till att provsäsongen för vårproven inletts! Nåja, vi värdesätter ju saker och ting olika här i världen och tur är väl det!!

Summa summarum får väl bli att jaga och ha kul med din hund! Gå prov om du tycker att den är tillräckligt bra, men låt inte proven bli ett självändamål!
Kort sagt så är jag väldigt nöjd med min hund, trots att hon inte är perfekt, och väldigt glad över att jag fick köpa henne från Gråsjövalens kennel. Hon är och förblir familjens lilla Prinsessa, även om viss konkurrens har dykt upp på slutet.

//Per

Äntligen tillbaka!

Det hinner flyta mycket vatten under broarna mellan inläggen här på bloggen. Inte direkt så man kvalar in på Sveriges 10 populäraste bloggar. Man är nog alltför tråkig för att kvala in på den listan och skriver alldeles för lite skit om andra. Nåja, bara för att det inte händer någonting här så betyder det ju inte att livet går alldeles obemärkt förbi. Snarare så har det hänt massor!

Äldsta dottern har blivit myndig så där har ju föräldrakontrollen rykt all världens väg, hon fixade körkortet på första försöket en vecka efter. Vi har även hunnit med att fira henne genom att gå på den engelska versionen av Mamma Mia i Stockholm, även om jag aldrig var ngn stor fan av Abba så var det en fantastisk upplevelse att gå på den. Har även hunnit med en tur till Gävle och SM-slutspel i fotboll för F16 med mellersta dottern och Frösö IF, som renderade i en hedrande 3:e plats. Passade även att gå på hockey med syster, och tänk, just precis som vi var där så passade vårt kära Brynäs på att spela ut Luleå. Dom fick en lång väg hem. Det verkar som BIF saknar vår support för sen har de bara förlorat=(

Vän av ordning förstår ju att det inte har blivit mycket jakt här inte, men igår fick vi oss en liten eftermiddagstur tillsammans med gode vännen Kari och hans två juveler. Fåglarna lyste med sin frånvaro, eller lättade säkert på flera hundra meters håll då det frasade rätt ordentligt i snön när man gick. Tar med det positiva att B:s hälta verkar vara helt utläkt. Bägge sprang i rena glädjeyran efter att ha varit inaktiva med jakt ett längre tag, lite mer jakt på bägge så att vi kommer i fas igen så ska det nog gå till sig med både sök och kontakt=)

Lärde mig för övrigt ett nytt uttryck idag på den interna bloggen på landstingets hemsida, "Cliff-hanger". Märkligt förresten att folk har tid att sitta och blogga på arbetstid, men å andra sidan när man tittar vilka det är som gör det så är det inte direkt vårdpersonalen. Bland titlarna så märks personalchef, jämställdhetsstrateg, mångfaldsstrateg, processägare för ditten och datten etc etc Eller det kanske bara är jag som tycker det är konstigt?! "Cliff-hanger" ja, här kommer den. Det sägs att när barnen blir stora så ska man förverkliga sig själv. Om allt går i lås så tänker jag göra det under våren, får återkomma om det senare. Det var en sk "Cliff-hanger", konstigare än så var det inte än att locka läsare/tittare att fortsätta följa en serie/blogg etc. Återkommer förhoppningsvis inom en snar framtid!

//Per

Det blir inte alltid som man tänkt sig!!

Ibland så träder lagen om alltings jävlighet in och raserar planeringen som man med stor möda och noggrannhet gjort. Hade tänkt att starta i fjällpokalen, men kom inte till start. Dels pga att fåglarna var inte riktigt där Blaise var och vi fick inte till några bra situationer, men ffa så satte en hälta i höger handled(om hon varit människa) stopp. Uppträdde då vi varit ute och jagat ibland och ibland inte. Beslutade mig till sist för att uppsöka veterinär, samma dag som föregående inlägg, och det gick ungefär som förväntat. Antiinflammatorisk medicin och 2 veckors koppelvila. Därefter aktivitet i successiv upptrappning. Där rök nästa jaktprov!! 

Vilan är över och hältan verkar vara borta. Vi har provat några korta släpp i skogen och det har än så länge gått bra. Tänker inte skynda fram då hon ska jaga med mig många år till framöver, det finns ju trots allt en anledning till att man har 2 hundar.

Det finns ju trots allt några glädjeämnen att glädja sig åt. Zindra har tackat för förtroendet och på slutet jagat  riktigt bra och hittat fågel varje gång vi varit ute. Efter att ha haft turen att skjuta en orrhöna, eller hönan hade oturen att flyga in i hagelsvärmen, så har hon hållit ihop söket jättebra och det känns som om vi jagat tillsammans. Vi har gjort det förut också, men nu blev det ännu bättre. Sanningen att säga så har vi nog varit i skogen tillsammans, men jagat på skilda håll ibland.

Tyvärr så sätter en del omständigheter i livet stopp för jakt några helger framöver, men säsongen är trots allt ändå lång!!

//Per

Disträ ännu en gång!

Emellanåt läser man i tidningarna om folk som bundit fast sina hundar i dragkroken, glömt bort det och åkt iväg med det stackars djuret släpandes efter bilen. Utgången i dessa fall brukar vara mindre lycklig och personligen tycker jag det är tragiskt varje gång det händer. Jag förstår emellertid att det kan hända, även om det inte får hända. Själv är jag lyckligt lottad då jag saknar dragkrok på bilen. Det kan i och för sig ta sig andra uttryck att man glömmer bort en hund fick jag erfara härom morgonen. Efter sedvanlig morgontoalett så var det rastning av hundarna  på schemat.

Blaise kommer när man ropar, Zindra brukar ligga och dra sig lagomt till att jag rasslar med kopplet och komma släntrandes i sakta gemak. Det brukar aldrig slå fel, men just denna morgon kommer inte Zindra. Ropar på henne och förväntar mig höra tassarna mot golvet när hon hoppar ner ur soffan på övervåningen. Ingen reaktion! Ropar lite argare att nu får du ta och masa dig hit, vilket brukar funka. Händer fortfarande ingenting! Börjar gå runt i huset och leta efter henne på ställen som hon vet att hon inte får ligga på, fullt och fast övertygad om att hon tjurligger någonstans. Ingen hund någonstans!! Nu börjar paniken smyga sig så smått på mig och jag börjar fundera på vad som hänt. Kan hon ha smitit ut när frun var ut och hämtade tidningen? Knappast troligt eftersom det spöregnade ute, vilket inte är hennes favoritväder direkt. Om hon nu gjort det ändå, var är hon då?? Finner inte på någon annan råd än att ta visselpipan och gå ut och blåsa inkallningssignal runt hörnet på huset. Kort efter att jag blåst ser jag något fladdra till i vänster övonvrå, vänder på huvudet och ser en jättelycklig hund som står och viftar på svansen inne i uterummet, men som inte kan komma på inkallningssignal pga att en stor glasdörr är i vägen. Nåväl tänker jag i mitt stilla sinne att det var ju för väl att hon kom tillrätta.

På kvällen så undrar jag om frun varit i uterummet innan hon gick till jobbet, efter att jag dragit hela historien. Hon nekar till det och jag undrar om hon har öppnat balkongdörren. Fortfarande ett nekande svar. Då börjar det gå upp för mig att kvällen innan jag gick och la mig så stängde jag dörren utan att titta om det fanns en hund där ute. Blaise brukar ligga där på kvällarna, men aldrig Zindra, och när Blaise inte var där så stängde jag dörren. Zindra hade nog trots allt sovit ganska gott där ute för hon hade inte gett ett ljud ifrån sig. Till saken hör att det inte är jättekallt där ute så risken för att hon skulle frysa var ganska liten, men jag kände mig ganska dum och tyckte lite synd om henne som fått tillbringa natten där. Ska man lära sig något av den här historien så ska jag aldrig skaffa dragkrok på bilen!!

//Per

En trivsam liten varelse!

Liten och liten vore väl att ta i alltför mycket, men hon kommer alltid att vara "den lille" ända tills det kommer in något nytt i huset. 

Ända sedan det gick upp för min bättre hälft när valparna var 4 veckor att Blaise skulle bli kvar så har hon haft en ständig försvarsadvokat i sin husse som med en dåres envishet tillbakavisat allt elaksinnat prat om henne. Visst har det brunnit en och annan säkring även hos mig de gånger hon gladeligen glufsat i sig min matdosa som stått längst upp på bänken, men på det hela taget är hon en mycket trevlig bekantskap. Visst har man ibland kunnat ana att folk tänkt: "Att den där hunden kommer det inte bli någon ordning på!" Förvisso har hon ett något yvigt kroppsspråk och en ständigt viftande svans, men man skall ju som bekant inte döma hunden efter håren. Under det gångna året och lydnadsträningen så har det aldrig varit några större problem med att lära henne nya saker och få henne att utföra dem med ganska stora provokationer. Har aldrig behövt bråka speciellt mycket med henne för att få saker och ting att fungera som det är tänkt, undantaget mina matdosor. Hon har dessutom visat sig vara spontanapportör, men där får vi nu ta fram lydnaden.

Det var med spänd förväntning att efter all träning som lagts ned att få bege sig ut med bössa i skog och fjäll. Hennes stora passion här i livet är att springa, och springa har hon också gjort under de 7 dagars jakt vi skrapat ihop hittills. Söket var från början ganska ostrukturerat och präglades starkt av ungdomlighet. Det har sedermera gått upp sig och blivit mera jaktlikt. Observera att jag skriver "jaktlikt" då jag tycker det är för tidigt att kalla det ett jaktsök. 

Vad jag har observerat har hon nyttjat vinden på ett klokt sätt och lagt upp söket efter den. På fjället har hon tagit ut svängarna ordentligt, medan hon i skog har dragit ihop det och hållt bra kontakt med mig. Hon har aldrig, än så länge skall tilläggas, gått ur hand. Vi har haft en del fågelkontakter de gånger vi varit ute och från början så var det hejdlösa eftergångar, men vid sista fjälljakten och de 3 kontakter vi hade så var hennes eftergång 5 m, 0 m samt vid tredje tillfället så sätter hon sig spontant. Gissa om lyckan var fullständig!?

Om hennes mammas uppförande efter flog lämnar en del i övrigt att önska just nu, så är det precis tvärtom här. Det som är på tapeten just nu är att få henne att anpassa farten efter näsan, eller tvärtom. Har utarbetat en plan för hur detta skall gå till, samt även en plan B om plan A misslyckas.

Om jag refererar till min egen hund så har parningen medfört sig en högre dresserbarhet, hade innan inget att jämföra med. En jaktlust som inte går av för hackor och utförs i samma fart som en kompressormatad turbo med lustaggregat åstadkommer hos en bil. Det finns ju även en del oönskade beteenden, men dessa är mer föraravhängiga än att de skulle komma från föräldradjuren. 

Kort sagt så är Blaise som det står i rubriken: "En trivsam liten varelse!", som dessutom charmar de flesta. Även frun!

Ytterligare rapporter kommer!

//Per

Senaste jakterna

Hade två inplanerade semesterdagar för deltagande i Fjällpokalen, men som omeriterad hund så hamnar man i den lägsta prio-gruppen. Jag var ganska säker på att inte komma med, men blev erbjuden en plats i sista stund. Avböjde deltagandet då träning av Blaise inte var möjligt pga en hälta som gjorde att hon fick vila i 2 dagar. Hade i slutändan kanske inte spelat någon roll, men jag tycker att om man skall åka iväg så ska man inte komma dragandes med en hund som inte fungerar riktigt. De två semesterdagarna ägnades istället åt ensamjakt i skog och på fjäll. Första dagen tillbringade vi i skogen och det var förvånansvärt fågelfattigt, men till slut så hittade Zindra en tjäderhöna som inte tog samma väg som jag hade tänkt och skottillfället uteblev. Blaise jobbade på riktigt bra, men någon fågel hittade hon inte.

Följande dag drog vi till fjälls i tidig gryning. En anmarsch på en och en halv timme innan vi kunde börja jaga gjorde att man blev lite småsvettig. Den här dagen såg också ut att bli fågelfattig och jag hade så smått börjat ge upp planerna på att hitta fågel, efter att ha letat högt och lågt, och åka hem då jag ser Zindra i stånd 400 meter ut och långt ner. Väl framkommen så är hon inte där och efter gediget letande utan att hitta henne så visslar jag i pipan, givetvis så hade hon stått 75 meter längre bort än där jag hade letat och spikat en ripkull. Klantigt av mig och jag tycker ännu mer synd om henne och att hon ska behöva släpa runt på mig på fjället. Vi hittar sedan en par ripkullar till i samma område, som jag hade dömt ut på morgonen när jag gick upp, utan att det blir något utav det hela. Jag får i alla fall glädja mig åt att Zindra är en så pass bra sökare och hittar sina fåglar, hur man skall bete sig när fåglarna är i luften har vi för tillfället vitt skilda åsikter om.

Söndagen blev bara en kort tur i skogen, slitna som vi var efter en hel dag på fjället. Enligt GPS:n så gick vi 18 km och då har nog hundarna sprungit ännu längre. Vi fick i varje fall 3 härliga jaktdagar och trevlig samvaro vi 2- och 4-benta. Tyvärr så är det just nu uppehåll i jakten pga älgjägare i skogen och det respekterar jag helt, tur att det inte är så långt till Västerbotten där de har helt andra regler. Få se om det blir en tur dit!

//Per

Surt och blött!

Zindra i stånd för ripor, Zico sekunderar

Har av naturliga skäl inte hunnit med att uppdatera på några veckor, då mkt skall klaras av på kort tid. Får därför dela upp inläggen i flera omgångar.

Premiären i år förlades till fjällen och området runt stora Stensjön. Regnet började falla på tisdag kväll och fortsatte även på premiärdagen. Det var två sura och blöta jägare som släpade runt på 4 glada hundar. Första dagen hittade vi en kull, om jag minns rätt, samt några singelripor. Tycker lite synd om hundarna som skall släpa på så dåliga skyttar, nåja så många skott avlossades inte så bom-procenten blev inte alltför hög. Glädjande nog så jobbade hundarna bra alla fyra så det mesta av terrängen vi gick i blev avsökt. Zindra höll sig inom kontaktbart avstånd så det får man vara glad åt, tyvärr så går hon några metrar för långt efter när fåglarna lättar. Viltfinnarförmågan är det i varje fall inget fel på.

Vi gav upp planerna på att tillbringa en natt i tält sura och blöta både på kläder och i humör så natten tillbringades hemma i en skön säng. Upp i svinottan nästa dag för att vara på plats före norrmännen, vilket vi också var. Ngt bättre väder och bättre fågeltillgång nästa dag. Hundarna jobbade oförtrutet vidare och fick den dagen göra skäl för mat, husrum och god omvårdnad som de får under resten av året. Kamraten Kari lyckades den dagen fälla en ripa för sin Zimon som skötte sig bra hela vägen fram till skott. Det blev en lång dag och fredagen fick bli en vilodag för min del.

Något bättre till sinnes så jagade vi skog lördag och söndag, med två personer över en hund. Zindra skapade en par skottillfällen på orre, men det berömda skyttet slog till igen. Självklart har jag tränat, men ibland vill det sig inte. Tyvärr så rök en par säkringar för Zindra den här dagen, tack och lov inte ett helt proppskåp, och hennes sök blev lite väl stort och yvigt. Liten kortslutning blev det också när hon kom in i en orrkull i fel vind och det sprutade fåglar både här och där. Kamraten Karis hundar sköter sig alldeles utmärkt och lämnar inte många delar av skogen ogenomsökt, i bra kontakt med sin förare dessutom. Nåväl, vi får en vecka på oss träna lite mer lydnad under uppehållet för den stora militärmanövern som inleds i morgon. För de ej invigda i jakten så är det älgjakten jag pratar om.

Skall i de framtida inläggen sammanfatta senaste jakterna och "lill-valpens" framfart på fjäll och i skog.

//Per

En intensiv vecka till ända

En intensiv vecka börjar lida mot sitt slut. Förra helgen tillbringades utanför Trollhättan och träning på rapphöns. Lördagen erbjöd svåra förhållanden med värme och ingen vind. Endast ngn enstaka hund lyckades med konststycket att inte stöta fåglarna, Blaise hade en del minus på kontot efter den dagen. Söndagen var fortfarande varm, men en efterlängtad vind hade börjat blåsa och det hela förlöpte på ett mkt bättre sätt, inte för oss till att börja med... Det hela avslutades på ett mkt bra sätt med stånd, resning och lugn i flog. En mkt nöjd husse packade bilen och åkte de 75 milen hem. Det vi fick ut av det hela var att vi fick träna stoppet ett antal gånger som till slut gav resultat i en klockren situation.

Styrkt av framgångarna så skulle här hem och tränas i skog och på fjäll. Zindra hittade på måndagen sina fåglar i skogen, det är bara synd att hon är begåvad med en sån korkad ägare som inte förstår allting här i världen. Blaise hittade inte den dagen några fåglar.

På onsdagen bar det iväg till fjälls med gode vännen och hans två Gordon. Det sista som hände innan förmiddagsfikat var att Blaise lyckades med att peta upp en ripkull i, i mitt tycke, bra vind. Stoppet var för tillfället helt bortblåst!!! Efter fikat släpptes ny hund på och samma visa upprepade sig med en stöt i tillsynes bra vind, vid närmare eftertanke så tror jag att det inte blåste särskilt mkt där riporna låg lite grann i lä, eller att de inte gav ifrån sig speciellt mkt doft. Ngn annan förklaring har jag inte.

Nåväl, de erbjöd oss några träningstillfällen som vi tog tillvara på. På eftermiddagen blev det lite väl varmt och någon mer fågel hittade vi inte, tyvärr.

Torsdagens träning i skog var en veritabel katastrof och renderade i ett antal nya gråa hår. Den dagen har vi redan lagt till handlingarna och tänker inte skrivas om ngt mer här!

Helgen har gått i fotbollens tecken från fredag till lördag. Ligger pga det efter med packningen av grejor till fjälljakten, men det ska nog redas ut det oxå!! Har den här veckan lärt mig lite ödmjukhet och att inte vara så förbannat kaxig, men å andra sidan måste man ju tro på sina hundar!!

//Per

Vad kan gå fel?

Givetvis kan ju en massa saker gå fel, men...

Just nu så är toppkonditionen hos hundarna på väg att infinna sig, lydnaden är så god som den någonsin kan bli, jag sätter personligt rekord på trap-banan samt att min kondition är så nära på topp som den aldrig varit! Ja det sista åkte väl bara med i farten och är ej riktigt med sanningen överensstämmande, men så usel är den i varje fall inte.

Jämfört med förra året så känns årets upplägg på sommarträning helt rätt, problemet då var att det saknades ett upplägg överhuvudtaget. Hoppas slippa samma elände som förra höstens jakt med en hund som jagade för sig själv. Ser fram emot en helgs träning på rapphöns med Blaise samt efterföljande träningsvecka till skogs och förhoppningsvis någon dag till fjälls med bägge hundarna. Det gäller att påverka det man kan påverka och det man inte kan påverka får man lämna där hän. Återkommer med en rapport från nästa helg om inget man inte kan påverka händer=)

//Per

Fantastiska 2 veckor

Trots 31 dagars semester så verkar dagarna ändå inte räcka till för det man vill göra. Påsklov, utlandsvecka, sommarsemester, hundträningsdagar, jakt och jaktprov. När man summerar allt man vill göra så skulle den totala arbetstiden bli ca 20 v mot stipulerade 40, som är normalt för en heltidsarbetare. Nåväl, jag vet att det finns de som har mycket mindre semester än mig på ett år, all respekt för dessa, men ändå.... Årets sommarsemester bestod av 2 v, varav den ena skulle fyllas med Gothia cup. Den andra tillbringades på familjens "smultronställe" Almö Lindö.

Trots att alla odds verkade vara emot mig och jag såg framför mig att komma tillbaka till jobbet ej utvilad så blev detta den bästa semestern på många år. Första veckan på Almö Lindö bjöd på ett fantastiskt sommarväder med sol varje dag och 24 grader i Mälarens vatten. Hundarna simtränade varje dag och vi njöt i fulla drag av det underbara vädret. Hade gärna varit några dagar till där, men en mellanlandning hos svärfar och klädtvätt väntade obarmhärtigt. Söndagen styrde vi kosan vidare mot Göteborg, hundarna lämnades in på vila och sommarkollo hos gamla mamma som klarade det galant med mycket god hjälp av systerdottern.

När vi åkte till Göteborg kände jag att detta hade jag klarat mig utan, bo i ett klassrum med 16 fotbollstjejer i åldrarna 15-18 år. Så här i efterhand ångrar jag mig inte en minut, som bilden ovan förtäljer så gick veckan helt i Frösö IF:s tecken. Fotbollen de presterade under veckan var helt makalös, inte en gång var vi orolig för att förlora 7 av de 8 matcherna vi spelade. Med sin starka fysik och fina passningsspel så bar det hela vägen till semifinal där vi ställdes mot AIK FF:s duktiga spelare. Med 4-5 landslagstjejer i 93 och 94-landslaget samt 3 startspelare ur deras allsvenska trupp så tog resan slut där med en hedersam förlust med 3-0. Det hela blev lite väl övermäktigt när vi knappt fick låna bollen. AIK vann sedan finalen mot ett kinesiskt lag på straffar. Att sedan få gå in på Gamla Ullevi och ta emot tredjepriset var en häftig upplevelse och det fälldes nog en del tårar bland medföljande föräldrar på läktaren. Tyvärr är nog detta något man bara får uppleva en gång under sin livstid, men minnet är bevarat!!

Tilläggas ska att jag aldrig har sett så målinriktade och fokuserade tjejer i fotbollsammanhang som under den här veckan. De skötte mat, vila, vätska och sömn på ett alldeles förträffligt sätt. Det största bekymret vi hade var att få tyst på islänningarna som bodde i samma korridor som oss, när våra tjejer låg och sov 22.40 på kvällarna=)

Summa summarum så är jag nu inne på min andra arbetsvecka och arbetet går alldeles utmärkt efter en sådan här semester. Ser nu fram emot hösten och jakten. Återkommer snart med mer info.

//Per