En trivsam liten varelse!

Liten och liten vore väl att ta i alltför mycket, men hon kommer alltid att vara "den lille" ända tills det kommer in något nytt i huset. 

Ända sedan det gick upp för min bättre hälft när valparna var 4 veckor att Blaise skulle bli kvar så har hon haft en ständig försvarsadvokat i sin husse som med en dåres envishet tillbakavisat allt elaksinnat prat om henne. Visst har det brunnit en och annan säkring även hos mig de gånger hon gladeligen glufsat i sig min matdosa som stått längst upp på bänken, men på det hela taget är hon en mycket trevlig bekantskap. Visst har man ibland kunnat ana att folk tänkt: "Att den där hunden kommer det inte bli någon ordning på!" Förvisso har hon ett något yvigt kroppsspråk och en ständigt viftande svans, men man skall ju som bekant inte döma hunden efter håren. Under det gångna året och lydnadsträningen så har det aldrig varit några större problem med att lära henne nya saker och få henne att utföra dem med ganska stora provokationer. Har aldrig behövt bråka speciellt mycket med henne för att få saker och ting att fungera som det är tänkt, undantaget mina matdosor. Hon har dessutom visat sig vara spontanapportör, men där får vi nu ta fram lydnaden.

Det var med spänd förväntning att efter all träning som lagts ned att få bege sig ut med bössa i skog och fjäll. Hennes stora passion här i livet är att springa, och springa har hon också gjort under de 7 dagars jakt vi skrapat ihop hittills. Söket var från början ganska ostrukturerat och präglades starkt av ungdomlighet. Det har sedermera gått upp sig och blivit mera jaktlikt. Observera att jag skriver "jaktlikt" då jag tycker det är för tidigt att kalla det ett jaktsök. 

Vad jag har observerat har hon nyttjat vinden på ett klokt sätt och lagt upp söket efter den. På fjället har hon tagit ut svängarna ordentligt, medan hon i skog har dragit ihop det och hållt bra kontakt med mig. Hon har aldrig, än så länge skall tilläggas, gått ur hand. Vi har haft en del fågelkontakter de gånger vi varit ute och från början så var det hejdlösa eftergångar, men vid sista fjälljakten och de 3 kontakter vi hade så var hennes eftergång 5 m, 0 m samt vid tredje tillfället så sätter hon sig spontant. Gissa om lyckan var fullständig!?

Om hennes mammas uppförande efter flog lämnar en del i övrigt att önska just nu, så är det precis tvärtom här. Det som är på tapeten just nu är att få henne att anpassa farten efter näsan, eller tvärtom. Har utarbetat en plan för hur detta skall gå till, samt även en plan B om plan A misslyckas.

Om jag refererar till min egen hund så har parningen medfört sig en högre dresserbarhet, hade innan inget att jämföra med. En jaktlust som inte går av för hackor och utförs i samma fart som en kompressormatad turbo med lustaggregat åstadkommer hos en bil. Det finns ju även en del oönskade beteenden, men dessa är mer föraravhängiga än att de skulle komma från föräldradjuren. 

Kort sagt så är Blaise som det står i rubriken: "En trivsam liten varelse!", som dessutom charmar de flesta. Även frun!

Ytterligare rapporter kommer!

//Per