Disträ ännu en gång!

Emellanåt läser man i tidningarna om folk som bundit fast sina hundar i dragkroken, glömt bort det och åkt iväg med det stackars djuret släpandes efter bilen. Utgången i dessa fall brukar vara mindre lycklig och personligen tycker jag det är tragiskt varje gång det händer. Jag förstår emellertid att det kan hända, även om det inte får hända. Själv är jag lyckligt lottad då jag saknar dragkrok på bilen. Det kan i och för sig ta sig andra uttryck att man glömmer bort en hund fick jag erfara härom morgonen. Efter sedvanlig morgontoalett så var det rastning av hundarna  på schemat.

Blaise kommer när man ropar, Zindra brukar ligga och dra sig lagomt till att jag rasslar med kopplet och komma släntrandes i sakta gemak. Det brukar aldrig slå fel, men just denna morgon kommer inte Zindra. Ropar på henne och förväntar mig höra tassarna mot golvet när hon hoppar ner ur soffan på övervåningen. Ingen reaktion! Ropar lite argare att nu får du ta och masa dig hit, vilket brukar funka. Händer fortfarande ingenting! Börjar gå runt i huset och leta efter henne på ställen som hon vet att hon inte får ligga på, fullt och fast övertygad om att hon tjurligger någonstans. Ingen hund någonstans!! Nu börjar paniken smyga sig så smått på mig och jag börjar fundera på vad som hänt. Kan hon ha smitit ut när frun var ut och hämtade tidningen? Knappast troligt eftersom det spöregnade ute, vilket inte är hennes favoritväder direkt. Om hon nu gjort det ändå, var är hon då?? Finner inte på någon annan råd än att ta visselpipan och gå ut och blåsa inkallningssignal runt hörnet på huset. Kort efter att jag blåst ser jag något fladdra till i vänster övonvrå, vänder på huvudet och ser en jättelycklig hund som står och viftar på svansen inne i uterummet, men som inte kan komma på inkallningssignal pga att en stor glasdörr är i vägen. Nåväl tänker jag i mitt stilla sinne att det var ju för väl att hon kom tillrätta.

På kvällen så undrar jag om frun varit i uterummet innan hon gick till jobbet, efter att jag dragit hela historien. Hon nekar till det och jag undrar om hon har öppnat balkongdörren. Fortfarande ett nekande svar. Då börjar det gå upp för mig att kvällen innan jag gick och la mig så stängde jag dörren utan att titta om det fanns en hund där ute. Blaise brukar ligga där på kvällarna, men aldrig Zindra, och när Blaise inte var där så stängde jag dörren. Zindra hade nog trots allt sovit ganska gott där ute för hon hade inte gett ett ljud ifrån sig. Till saken hör att det inte är jättekallt där ute så risken för att hon skulle frysa var ganska liten, men jag kände mig ganska dum och tyckte lite synd om henne som fått tillbringa natten där. Ska man lära sig något av den här historien så ska jag aldrig skaffa dragkrok på bilen!!

//Per