Tiden går!

Ibland undrar man verkligen var tiden tar vägen. Två veckor sedan föregående uppdatering är verkligen inte acceptabelt. Förmildrande omständigheter finns dock i detta fallet. Hade en vecka som ensamstående pappa med allt vad det innebär. I och för sig endast 2 av husets 3 barn hemma, men det kräver sin tribut ändå. Efter den veckan har jag all respekt och förståelse för alla ensamstående mammor och pappor, det förstnämnda torde vara i majoritet. Några jaktturer har det inte blivit sedan sist pga att Zindra varit i löp. Glad att det kom nu, för följer hon vana kommer nästa löp i juli vilket betyder att hela nästa höst är räddad ur jaktlig synvinkel. Återstår ju sedan att inte göra om samma misstag som hände under sommaren med bristande träning.

Träning är vad jag har ägnat mig åt under den här perioden, ffa med Blaise. Dressyrkursen är igång och vi tränar sök i skogen. Sökturerna ligger på 1-2 min innan hon kommer in till mig, vilket just nu är perfekt. Har dock inga större förhoppningar om att det kommer att ligga kvar på det tidsintervallet. Systematiken lämnar väl en del i övrigt att önska, men det kommer väl med tiden det också.

Dagen idag har ägnats åt den traditionella julgranshämtningen tillsammans med barnen. Efter mkt om och men med åsikter hit och dit kom vi hem med en gran som jag tror föll alla på läppen. Passade på att hälsa på släktingar i samma veva, samt överlämna lite julklappar som tack för granen. I morgon bär det av till skogs för lite fågeljakt på gamla välkända marker och förhoppningsvis har vi en jultjäder med hem.

Bilden högst upp visar våran "skadeskjutna järv" under en av våra träningsturer.

//Per

Vad händer?

Svaret på den frågan är ju att det händer massor, men här har det ju inte hänt speciellt mkt de senaste veckorna. Ska man nu hålla en blogg levande så ska den ju uppdateras lite oftare än denna, men samtidigt ska man ju ha ngt att berätta.

När det gäller jakt så har det inte så mkt de sista två veckorna, mest beroende på att Zindra började löpa efter sista jakten. Den sista jakten var faktiskt en alldeles underbar tur, hundar som jobbade bra, förare på gott humör och tyst att gå i skogen då snön hade försvunnit. Sen att två vuxna karlar ramlar på i skogen med fyra hundar gör att ju chanserna till skott på fågel krymps högst avsevärt. Tror nog att de minskar med kvadraten på antalet hundar man har med sig. Hur som haver så har vi förbaskat trevligt ändå!!

Blaise fick begå "jaktpremiär" med markeringsband och gps-pejl, frågan är om de görs med mindre halsband. Det var bra fart och intensitet i söket de hundra meter hon sprang ifrån oss, men stilen liknar mest en skadskjuten järv... Har därefter varit ute på två små träningsturer bara för att träna söket och lite enklare dirigering. Har låtit Zindra söka av området först för att garantera nästan fågeltomhet innan jag släppt Blaise, släppen har varit 5-10 min och dirigeringen har varit att gå i den riktningen jag vill att hon skall söka. Har försökt hålla mig till motvind för att underlätta så gott det går. Hur det gått? Jodå, med lite träning ska det väl bli bra det där oxå med tiden...

I tidigare inlägg så lät det som det här med valpar mest var pest, men riktigt så var det ju inte. Desto roligare är det nu när det börjar trilla in lite resultat från utställningsringen. Det är Chip som blev snyggastpåsnyggtävlingenvalp (BIS-valp) i Umeå. Stort grattis till Chip och Anna-Lena!! Dristar mig till att lägga in snygg huvudbild på honom här bredvid. Nu är det bara att invänta jaktprovsresultaten....

//Per

Ytterligare några gråa hår

Fredag och en lugn dag på jobbet, kortdag dessutom. Just inkommen på rummet, efter att för en gångs skull kunnat utnyttja den stipulerade friskvårdstimmen, så ringer mobilen. En smått upprörd sambo i andra änden deklarerar att Blaise är borta, hon kommer vare sig när man ropar eller blåser i pipan. Brukar hon det eller...? Efter att ha fått klarhet i att hon varit borta i en halvtimme så fattar jag ett snabbt beslut att styra kosan hemåt för att leta efter henne. Tusen tankar far genom huvudet om vad hon tagit sig till med den här gången. Jag väljer att ta Åsvägen hem och inte E14, kör sakta för att hinna  se om det ligger en överkörd hund i diket. Mina värsta farhågor var att hon tagit efter rådjur och far omkring på E14, den lindrigare tanken var att hon tagit sig över åkern och driver runt fåren hos bonden.

Väl hemkommen så står en nöjd sambo på bron, det var väl kanske ändå att ta i, och meddelar att hon kommit tillrätta. Givetvis så infinner sig funderingar över var hon varit!? Det visar sig då att det lilla svarta odjuret sprungit till granngården och funnit en sopsäck på bron som hon genast började kalasa på. Grannarna funderar ju givetvis vad som står på och när de öppnar dörrren ser de en blöt och mager hund som de genast tar in och ger mat och vatten. Upplysningsvis kan jag ju säga att hundar blir blöta i snöblandat regn och settrar är inte tjocka, dessutom får hon mat hemma!! Jag har hört att pointrar och vorsthrar kan drabbas av Prader Willies syndrom(googla på det ni), men inte Gordonsettrar. Slutet gott, allting gott! Efter detta har jag full förståelse för de som inte hittar sin hund efter att den har försvunnit under jakt, sprungit bort eller på ngt annat sätt kommit bort. Inga roliga 45 minuter i mitt liv!!

//Per

Vad månde bliva?

Vid ett svagt tillfälle lovade jag att återkomma med rapport från valpkursen! Kan härmed meddela att vi nu har tagit våran första lydnadsetta, nää långt därifrån... Kursen har varit mkt bra, men det känns som om att det först var vid sjätte tillfället som jag och Blaise var i fas med varandra. Eller vi kanske blev det för det var då vi gick igenom avslappning och praktiserade detsamma, man kan ju fundera vem det hade störst effekt på?? Det är nyttigt att få en påminnelse om dressyrbiten nu när man har en liten en, kan ju inte direkt påstå att man är proffs efter en hund... Tror aldrig att man blir fullärd på detta med dressyr, bara mer

eller mindre kunnig. Snart börjar lydnadskursen och då dras snaran åt lite grann för både mig och Blaise. Skrev förut att jag koncentrerade mig på att gå fot utan koppel, nej, hit och stanna. Fokus har inte ändrats bara att jag ställer lite högre krav på henne med störningar på ffa Stanna-kommandot. Gjorde ett helt ovetenskapligt test idag, som den kliniska forskare jag är mellan varven, och jämförde kontakten med Blaise då hon gick fot med och utan koppel. I mitt tycke så var kontakten mkt bättre utan koppel. Kan nog mest sannolikt bero på att man anstränger sig själv på ett annat sätt då man inte har koppel, sedan tror jag att timingen mellan beröm och Nej blir mer precis av detta. Fortsätter nog att träna utan koppel ett tag till.

Dagens glädjeämne och helt oväntade händelse inträffade under dagens skogspromenad. Zindra går bakom mig och Blaise är lös, plötsligt försvinner hon in i skogen och stramar upp sig i ett klockrent stånd fem meter ifrån mig, vänster framtass upp och svansen rakt bakåt. Står intresserat och tittar vad som skall hända härnäst då fågeln tar till vingarna, mest sannolikt en järpe. Blaise står kvar och tittar efter den och springer sedan fram och luktar intresserat i legan, gör en liten tur för att se vad den tog vägen och tillbaka på plats. Hade sinnesnärvaro att vara tyst i den situationen för att slippa backa i träningen. Kanske lite tidigt, men inte planerat på ngt vis. Kul att se var det i varje fall!! Känns som att det är ett ämne för att framkalla gråa hår på huvudet. Nu får det vara nog med den typen av övningar ett tag framöver, åtminstone på det här sättet....


//Per

NNFK-kvällar

Oftast när jaktsäsongen börjar har man en rätt hyfsad lydnad på sin hund, som i de allra flesta fall grundlagts under sommaren med diverse träning. Så brukar även fallet vara för mig, men inte i år av olika anledningar. För oss som inte har möjlighet att leva med våra hundar i den omfattningen som vi skulle vilja pga av olika konkurrerande stimuli så som barn, fotboll etc kan ibland träningen bli lidande. Vill dock inte påstå att dessa andra stimuli är dåliga på ngt vis bara det att dom på ett mycket effektivt sätt stjäl tid från träningen av hundarna. Själv har jag märkt att lydnaden verkar avta i takt med att jaktsäsongen sakta, men obarmhärtigt närmar sig sitt slut. Ofta sitter man, åtminstone jag, där i mars med en komplett olydig hund och undrar hur i hela friden det här gick till. Förbannar sig själv för att man inte lagt lika stor vikt vid lydnadsträningen under jaktsäsongen som innan. 

Äntligen har det uppenbarat sig några tillfällen för oss som kan behöva en välriktad spark i akterpartiet för att göra ngt åt saken. NNFK har under tre tisdagskvällar träning på Rödöns skola dit man kan komma med hunden/hundarna. Jag hade bägge med mig sist och bytte i halvtid. Träningen är helt prestigelös och man tränar det man känner att man behöver träna på, gick alldeles utmärkt att enas om det tillsammans. Det var fler som bytte i halvtid och det gick alldeles utmärkt, bara att ändra kravnivån lite grann. Följdaktligen en trevlig kväll med andra människor som har samma intresse. Sista gången kommer det förhoppningsvis att bli filmvisning efter genomfört träningspass. Ett mkt bra initiativ av NNFK:s styrelse tycker jag!

//Per

Paltbröd, fläsk och eftermiddagsjakt

Paltbröd, fläsk och vitsås. Sug på den ni! En gammal och hederlig maträtt som tyvärr håller på att tappas bort bland alla nya och konstiga maträtter nu för tiden. Tack och lov finns landstingets personalmatsal som serverar detta ibland, tror ni kön är lång eller..... 

En perfekt uppladdning inför eftermiddagens jakt som planerats veckor i förväg innan ngn "illvillig" person bokar tidboken full. Vädret kunde inte vara bättre med hög klar luft, klarblå himmel och en mkt svag vind. Det enda som kunde vara bättre var tillgången på fågel. Erfarenheter från förra turen gjorde att jag jagade runt ett stort hygge, men turen stod mig inte riktigt bi. Södersluttningar i hyggeskanten verkar dom föredra, där fanns det i varje fall mkt spår. Förrän... Kom ut 200 m från bilen och tänkte att jag kan väl lika gärna jaga av skogen på andra sidan vägen en gång till och kanske släppa Blaise en stund. Precis när jag tänkte bryta för dagen står Zindra i hyggeskanten. Står 10 meter på sidan och jag avancerar fram samtidigt som hon följer löpan. Plötsligt lättar en orrtupp under en gran och erbjuder ett skotttillfälle i 1/10 sekund. Hinner givetvis inte riktigt med, men ett rappt Stanna kommer i varje fall ur min mun som Zindra givetvis skiter fullständigt i. Har jag nu hittat fågel efter 2 1/2 timmes oförtrutet letande så ska här jagas fågel! Ett intensivt kacklande avslöjar att hönorna satt lite längre bort. Det där kan jag ha överseende med, det går ju att rätta till, men det roligaste av allt är när jag tittar till vänster om mig sitter Blaise alldeles lugn och avslappnad. Givetvis intensivt spanande i tuppens flygriktning. Massor med beröm får hon av en överlycklig husse. Tittar man i backspegeln så var det väl ändå tur att jag inte släppte henne när jag tänkte, då hade vi gått miste om en bra situation som det nu blev till slut. Tur är ju också att jaktlusten inte har kopplats på för fullt. En till synes misslyckad jaktdag slutade riktigt bra!

Ensamjakt under svåra förhållanden

Zindra under en kortare paus

Efter att inte ha jagat på två veckor så for vi ut en kort sväng på lördagen. Vi kom ut ganska sent efter att ha styrt och ställt en del med andra saker på morgonen. Spänd av förväntan att se om den goda trenden höll i sig, vad gäller Zindras sök, sedan sista gången. Bestämde mig för att jaga i ett höglänt terrängavsnitt där vi tidigare hittat ganska bra med fågel. Insåg ganska snart att det var ett smärre misstag att välja det här området, på sina håll var det 2-3 dm snö. Där det inte var så mkt snö så var den istället frusen. Således hörde fåglarna mig säkert på flera kilometers håll. Jag kunde i varje fall glädja mig åt att Zindra var tillbaka i gammalt gott slag och vi jagade tillsammans hela tiden. Vi hade några skarpa markeringar i en hyggeskant, men inga fåglar hemma.

Blaise innan dagens felspringning

Efter en stunds övervägande med mig själv under fikat så beslutar jag mig för att stanna kvar i samma område, mest för att slippa vara i närheten av älgjägarna och inte pga den goda fågeltillgången. Jaktlaget förtjänar ett hedersomnämnande eftersom det aldrig är några problem med att samsas om jakten. Ett synnerligen gott samarbete får jag lov att säga!

Det fanns inte mer fågel i det andra markavsnittet som jag jagade i då förhållandena var likadana. Fullt förvissad om att det inte fanns ngn fågel så tänkte jag att Blaise skulle få springa av sig lite. Jodå, hon sprang vill jag lova! Det är mkt fart i den lilla hunden!! Hon sprang till och med så duktigt att hon tappade bort mig. Ingen lång stund, men tillräckligt för att hon skulle tycka att skogen var stor och otäck. Har man tappat bort husse så måste man yla, nåväl hon kom tillbaka och verkade snabbt ha ruskat av sig den händelsen.

Således fortsatt positiv utveckling för Zindra! Vad gäller Blaise kan man ju inte säga annat än att den hunden kommer nog att ge mig lite flera gråa hår än vad som redan finns;o)

//Per

Foton i skymningen

Mor och dotter

Under samma promenad som jag tog farväl av gräsytorna på Hovängen så passade jag på att knäppa kort på Zindra och Modesty Blaise, eller Blaise som hon kallas i dagligt tal. Bildkvaliteten är väl sådär då skymningen gör sig snabbt påmind den här tiden på året, men jag lyckades i varje fall med konststycket att fånga dem på bild när de är stilla!

//Per

PS Just nu ligger mitt mail-konto hos Telia nere pga byte från ADSL till fiber om ni undrar varför ni inte får svar! DS 

Nu är det slut, eller....?

Hovängens gröna gräsmattor 1/10-09

En dryg vecka efter sista seriematchen med Åzö:s U-lag börjar jag fundera på hur det kommer att vara att stå på andra sidan nästa säsong. Hur kommer det att kännas när det börjar bli vår och gräsmattorna gröna? Hur kommer det att kännas att svänga in på vägen mot Sportfältet under Storsjöcupsveckan och inte vara tränare för ett eget lag, känna den välbekanta känslan i magtrakten som brukar infinna sig inför match och tävling? Förmodligen ganska konstigt! Fattade beslutet ganska tidigt under säsongen att det fick vara den sista, en välbekant fras som jag sagt de senaste fyra åren;o) Säsongen som gått har samtidigt varit den roligaste på många år och det kanske är då man ska kliva av. Tillsammans med galne Kenth så har vi haft otroligt kul, både under träningar och på matcher. Samtidigt har jag varit sjukgymnast i Frösö damlag, vilket har varit en ganska lugn resa den gångna säsongen, hade förväntat mig lite mer skador. Å andra sidan har ju ingen varit gladare än jag att de varit skadefria!!

Som tur är kan ju beslut alltid omprövas!!

//Per

Propparna bytta!

Efter en helgs jaktuppehåll så begav vi oss förra helgen till skogen igen. Givetvis så var min förhoppning att se om planen fungerade. Det vi jobbat med under tiden har varit linförighet och inkallning. Tanken var att försöka hålla Zindra inom jaktbart avstånd med hjälp av pipan, samt bättre kontakt i och med linförighetsövningarna. Om det var rätt medicin, vet jag inte! Släpper henne i kanten av en myr, efter en minut hör jag hur fågel lättar och Zindra är i närheten. Stannar på kommando och skickas på i nytt sök igen. Efter ca 30 sekunder hör jag hur hon gnäller till, hon kommer in till mig och haltar. Undersöker henne, men visar inga tecken på ömhet. Vilar en stund och undersöker sedan hur hon springer och ingen hälta syns. Jagar ett tag till, men det går inget vidare så vi avbryter jakten. Provar lite senare, men hon kommer sig inte ut i sök riktigt så vi avbryter. 

Ny helg och nya förutsättningar, veckan som varit har hon fått vila från mig och träning. Lördagens jakt bedrevs med en Garmin Astro runt halsen och till min glädje så visade hon upp ett fullt jaktbart sök. Ngn enstaka gång tar hon ut svängarna lite grann, men hur man vill ha det är ju individuellt. Själv föredrar jag att ha henne i min närhet, men hade jag gått jaktprov så hade det kanske varit ett bra sök och att hon tar för sig rejält i markerna. Majoriteten av släpptiden så höll hon sig inom ca 150 m, och som längst var hon 400 m bort vid ngt enstaka tillfälle. Använde vinden på ett klokt sätt gjorde hon också. Hittade hon ngn fågel då? Visst gjorde hon det, men vem var det som klantade sig? Skott i den situationen var ej möjlig pga en tät slyridå. 

Man kan tycka vad man vill om elektronik under jakt, men i det här fallet så har det varit otroligt värdefullt. Hoppas att trenden håller i sig så att jag kan börja använda bjällran igen. Planen är att försöka klara mig utan även den i tron om att jag själv blir bättre på att läsa hunden. Får även tacka Kari för att han låtit mig låna hans nya pejl, den har varit jättebra att använda just nu!

Återkommer om Blaises äventyr, just nu är jag glad att jag har fått tillbaka min jaktkompis!

//Per

Proppskåpet som brann!

Efter närmare ett halvårs väntan så var det då äntligen för årets fågelpremiär, som för tredje året i rad begås i skogen. Efter ca en timmes väntan så dök gode jaktkamraten Kari upp, väckarklockan hade inte ringt, mobilen låg i bilen och gud vet vilka bortförklaringar man fick höra. Efter morgonens lilla debacle så bar det äntligen iväg till skogs. 

Rent allmännt kan man säga att årets fågeltillgång är bättre än fjolårets och vi har haft en del fågelsituationer, men vi är ju för tuffliga på att skjuta och ibland slappnar man av alldeles för tidigt. Under andra dagens jakt börjar jag misstänka att ngt inte står rätt till med Zindra, det känns inte som vi jagar tillsammans och söket är inte vad det en gång var. Till saken hör att hon brukar sällan vara längre bort än att jag hör hennes bjällra, men nu var hon borta alldeles för länge och kom inte tillbaka där jag förväntade mig att hon skulle komma. Karis nya Garmin Astro kom väl till pass vid detta tillfälle, även om den avslöjar obehagliga sanningar. Det visar sig då att hela proppskåpet har brunnit hos Zindra. Visst har väl en och annan säkring gått hos henne, men det här. Vid ett tillfälle så var hon nästan 700 meter bort och jagade på egen hand, eller vad det nu var hon gjorde. Man kanske skulle kunna kalla det ngn form av "Joy-run", för det var vad hon gjorde. Man kan knappast kalla det för jakt! 

Bara att sätta sig ner och fundera på vad det var för fel. Det dök upp en hel del möjliga och omöjliga förklaringar, men tyvärr är det nog bara så att felet är helt och hållet mitt eget. Jämfört med tidigare år så har somrarna till stor del ägnats åt träning, och då ffa apportträning i alla dess former på land och vatten. Jag misstänker att detta har ökat på kontakten ganska bra så därför har det sällan varit några problem under jakten med just den biten. I år så har det varit si och så med den biten och då blir resultatet därefter. Känns lite trist att börja med den biten under brinnande jaktsäsong, men lika bra att få det gjort. Jag hoppas att min plan fungerar!! Med anledning av detta så har jag ställt in höstens jaktprov, till förmån för att försöka få till det jaktmässigt. 

Skall man lyfta fram ngt positivt så fungerar stanna-kommandot alldeles utmärkt i fågelsituationer, sen så var det ju det där med skyttet då. Lyckades i varje fall att skjuta en tjäderhöna, som var påskjuten, i en tät tallplantering. Bara att glömma första veckans jakt och blicka framåt. Glädjer mig dock åt Karis hundar som går alldeles utmärkt i skogen och är en fröjd att se "in action". Återkommer med ett nytt inlägg för att se om planen fungerade, samt om förarutbildning med Blaise.

//Per

Fågelträning hos Anders Landin den 14-16/8

Med skräckblandad förtjusning tog jag mig 70 mil enkel väg till Hagen strax utanför Trollhättan och Anders Landins hem för en helg med fågelträning. Vissa närstående jaktkamrater mer eller mindre idiotförklarade mig och undrade surt vad det var för fel på jämtländska tjädertuppar. Ett sådant här beslut kanske tarvar en lite närmare förklaring än att det var en impulshandling. Som tämligen ny i fågelhundsbranschen, som jag fortfarande betraktar mig som, så söker man ju ständigt efter ny information och nya impulser till att kunna träna sin hund mer. Som av en händelse för några år sen så hamnade jag på hans hemsida och har därefter följt vad som skrivits där, samt sett hans träningstips på Dvd och läst boken han skrivit. Hans sätt att träna hund skiljer sig inte på ngt vis det jag upplevt och läst om tidigare, men ändå så tilltalar det en på ngt konstigt vis som är svårt att förklara. Kanske hans enkla sätt att förklara saker och ting på är det som tilltalar mig, som av naturen är lite trögfattad.

Efter att ha försökt kommit med tidigare och misslyckats så tänkte jag att nu ska jag vara ute i god tid. Sagt och gjort så anmälde jag mig på nyårsdagen till den här kursen, bra att få mkt fågelsituationer inför jakten. 2 dagar senare var alla kurser fulltecknade. Den tänkta träningen av Zindra under sommaren kom på skam, dock ej helt utebliven, så det var ju ett litet osäkert kort man åker iväg med. Fredagskvällen startade med en presentation av upplägget för helgen, samt en presentation av markerna och kaninhägnet. Kaninhägnet fick man prova för att se om Stannakommandot fungerade, behöver jag tillägga att vi avstod. Risken att få äta kaninragu hela helgen kändes alltför överhängande, Stannakommandot fungerade dock alldeles utmärkt under en apportövning. Efter det kändes det genast lite lugnare inför lördagens övningar.

Träningen på fåglar var inte speciellt komplicerad utan mer som att vara på vanlig jakt. Zindra var under hela lördagen misstänksam och ganska "smygig" av sig, det beteendet känner jag igen från träning på duvor. Fåglarna var ngt svårbemästrade och kutade utav bara den på backen, tilläggas kan göras att det var ganska varmt och ingen speciell vind att tala om. Det blev ganska många stötar, glädjande nog så stannade hon på kommando. Det var det många andra som inte gjorde! Till en början så stannade de flesta när fågel gick, men ju mer fågelkontakter det blev så brann säkringarna en efter en och eftergångarna kom. Nåväl, Z höll sig hyfsat kall under hela lördagen. Söndagen blev bättre, söket fungerade bra och hon lärde sig så småningom att behärska fåglarna någorlunda. Fick avsluta helgen med ett fint arbete på en fasan innan vi var tvungna att bryta för att starta hemfärden med förhoppningen att allt kommer att fungera under jakten.

Varför gjorde jag nu det här istället för att åka till fjälls eller skogen. Fjällen kändes inte som ngt bra alternativ med tanke på den skrala tillgången på ripa, det hade jag i och för sig ingen aning om på nyårsdagen. Snarare så var det nog så att jag ville prova ngt helt nytt jmf med tidigare år, och så här i efterhand så ångrar jag inte att jag åkte iväg. Även om bilresan med en åldrande rygg inte är ngn höjdare, många pauser blev det... Fick vi ut ngt av det? Ja, det tycker jag att vi fick. Vad som kanske är den största skillnaden jmf med fjäll och skog är mängden fågelsituationer man får, sedan så var det ju skönt att se att Z:s säkringar höll. Att hela proppskåpet brann under jaktveckan är en annan historia som det finns all anledning att återkomma till.

Sammanfattningsvis kan man säga att det var en trevlig helg med glada och positiva människor, mkt fåglar samt god mat, väl värt att prova faktiskt. Kan nämna att Anders var en trevlig person att möta och inte alls så farlig som jag hade föreställt mig, undrar hur det hade varit om Z inte skött sig...

Vi fångades även på bild jag och Z där vi visar upp vår mer fördelaktiga sida! Ni får leta efter oss på den här länken: http://landins-hund-katt.se/

Återkommer snart med första jaktveckan och dess fåglar, samt proppskåpet som brann!

Per

Första tiden med Blaise

Rast och vila på första fjällturen!

Efter att alla valpar lämnat huset så sänkte sig lugnet över hemmet, förutom att det bara var att påbörja sanering modell mindre efter valparna. Vissa har sagt att det är så mkt mer jobb med två hundar jmf med en, men om man går från sju till två så märks det ju knappt! Eller.... Den första tiden var det ju valpbestyr med att ut och kissa tidigt på morgonen, säga Nej etthundratusen gånger om dagen osv. De goda föresatser jag hade med att träna mkt kom ganska snart på skam, självklart har vi tränat en del, men inte lika mkt som önskvärt. Så är det ju iofs alltid med vad man än gör, skjutning, egenträning samt jakt etc. Det finns bara en sak man gör för mkt av! Jobbar!! Den träning som vi har bedrivit har tonvikten legat på Nej-kommandot, Hit och Stanna, samt gå Fot utan koppel. Några försök med spontanapportering har gjorts, men det är nog lite tidigt ännu. Skam den som ger sig!! Kommandona har fungerat med lagoma störningar och jag tycker att kravnivån har varit rimlig.

Blaise är en rolig valp att jobba med samt är otroligt lättlärd, i varje fall i mitt tycke, det finns ju en del som tycker annat. Lägg därtill att hon har bra kontakt när man jobbar med henne så blir det ännu bättre. Några allvarligare incidenter har det inte varit utan det har fungerat fram till häromkvällen då hon struntade fullständigt i vad jag sa. Ingen lydnad på vare sig Nej eller Hit. Det var så dags för att ha ett första utvecklingssamtal hon och jag och vad det verkar hittills så har hon förhoppningsvis lärt sig vem som bestämmer. Alternativet hade varit att hon lärt sig att den där Husse kan man ju strunta i när man vill, bara man är tillräckligt snabb och långt borta. Som parentes kan nämnas att här "bankar" vi inga hundar utan det går att lösa ändå.

Den sociala träningen har gått bra och hon finner sig till rätta i de flesta miljöer (läs fotbollsplaner och matcher). Koppelträningen har gått bra och hon går fint utan att dra i koppel. Hon skiljer sig i mångt och mkt från sin mamma i vissa saker, men otroligt lik i vissa. Matsituationen ska vi inte prata om, man funderar nästan på om man fått in en pointer eller labrador i huset. Ett ständigt sökande efter mat är det, finns det inget i sophinken så går det ju lika bra med pappersinsamlingen. Så var inte hennes mamma!!

Nåväl det hela fortskrider och en skön ledighet stundar till veckan med fågeljakt på schemat, lite hundträning hinns nog oxå med!

//Per

Resumé.....

Zindra och hennes valpar

…eller mitt liv som hunduppfödare. Synnerligen dags att uppdatera bloggen, mest sannolikt är det väl så att ev läsare flytt sin kos för länge sedan. Anledningen till dröjsmålet är väl som så att en ynka valpkull på 6 st valpar har sugit en hel del energi från alla inblandade i familjen. Spär man sedan på detta med 1½ fotbollslag så får man som resultat en urvriden disktrasa. Professorn i psykologi som jag hade när jag läste Beteendemedicin sa att det finns inget som heter ”positiv” stress, all stress är skadlig. Jag trodde honom inte då, men börjar nu överväga om det inte ligger ngt i vad han sa. Tanken var ju att detta skulle bli ngn form av samlade erfarenheter och reflektioner över hunduppfödning, men jag hamnade direkt på ett sidospår. Åter till ämnet!

Parningstankar

Då jaktprovspremien var bärgad för Zindra så dök ju detta med parning upp i huvudet. Tanken med parningen var att få till den där sista lilla ”knorren”, eller hur man nu ska säga, på valparna. Zindras jaktlust är det definitivt inget fel på, men lite extra skadar ju inte. Sagt och gjort efter en del detektivarbete så föll valet slutligen på Mortenfjellets Keano, numer SUCH och uppflyttad i segrarklass. Hög jaktlust, en liten turbomotor samt ej överanvänd i tidigare avel var några kriterier, förutom de som rekommenderas från SGSK. Således blev detta Keanos första kull.

Valptiden

Födseln gick utan större problem, som back-up har vi ju en barnmorska i huset. Förundras fortfarande hur vist naturen är ordnad. Tyvärr så var en valp dödfödd, trots upplivningsförsök så fick vi till slut dödförklara henne. 1 tik och 5 hanar blev födda. Kan fortfarande känna lite ångest över den tiken, men livet måste ju gå vidare. Problemet med denna könsfördelning var att de intresserade potentiella valpköparna ville ha tikar. Redan här börjar en olustig maggropskänsla infinna sig hos mig. Nåväl, bara att ta tjuren vid hornen och ringa runt. Nu visar det sig att några har ställt sig på kö hos flera uppfödare och redan köpt valp, förutom en som ändrar sig och tar en hanvalp istället. Då var det 4 otingade valpar kvar. Annonserar, pratar med mkt människor men valpförsäljningen går trögt. Vid 4 veckor så är det fortfarande 4 valpar kvar och nu börjar paniken så smått infinna sig hos mig, men som genom ett trollslag runt Kristi himmelfärdshelgen så lossnar det helt plötsligt. Plötsligt så är det bara 2 valpar kvar och 2 potentiella valpköpare finnes. För att göra en lång historia kort så har alla valparna tingats och det slutar med att vi står där med en återbudslista på just hanvalpar. När det gäller försäljningen får jag nog även tacka Peter, Keanos ägare, som var till stor hjälp med sitt breda kontaktnät inom Gordonsettervärlden. Speciellt roligt känns det att en valp gick till Norge och en till Finland, så det blev en viss geografisk spridning på dem. Som en parentes kan jag nämna att annonseringen i lokaltidningen resulterade i en ”fyllskalle” som ringde en lördag kväll bara för att prata, samt två som jag nekade att köpa valp.

Leverans

Hade mkt funderingar hur det skulle gå att lämna bort valparna, då jag anser mig själv som en ganska blödig människa, men det var faktiskt inga större problem då samtliga valpar har hamnat i goda hem och jägarfamiljer. De kommer att få göra det dom är avlade till att göra. Ett litet plus i kanten är ju att flera, precis som jag, prioriterar jakten på skogsfågel. Den som skulle till Finland hade vi kvar 1½ vecka längre än de andra och det kändes lite extra att lämna honom, men då man såg hur kärleken var ömsesidig mellan valpen och hans nya familj så kändes det bra.

Karaktärsklubben

Många av oss har väl vaknat på morgonen efter en blöt kväll i glada vänners lag och tänkt: ”Aaalldriiiig meeeer!”
Som vanligt tenderar ju sådana morgnar ha en tendens att blekna i minnet ända till nästa gång, det gör oss till medlemmar i karaktärsklubben. Lite grann så känns det just nu med det här med hunduppfödning, framtiden får utvisa om jag kvalar in i karaktärsklubben när det gäller det och inte bara gällande rushaltiga drycker.

Summa summarum

Många funderingar blev det, men har det då bara varit nattsvart med valpar?? Svar Nej! Mitt i allt så har det varit otroligt positivt med alla kontakter med valpköparna samt alla som på ngt sätt varit inblandade i detta, ingen nämnd ingen glömd. Ett speciellt tack måste jag rikta till min älskade sambo för att hon står ut med mig, samt hjälpt till på alla sätt och vis med valpar som hon inte ville ha egentligen. Jag har även gjort en massa nyttiga erfarenheter som jag kan använda nästa gång…..

Återkommer inom snart med första tiden med Blaise!

Per

Det går framåt!

Mycket hinner hända på lite över en vecka i en valps liv. Tycker man märker nya saker varenda dag! De börjar så sakteliga utvecklas till individer, det börjas med dominans valparna emellan etc. De utvecklas som de ska allihopa enligt mitt sätt att se det med motorik osv. Intag av riktig mat är oxå i full gång, ser riktigt smaskigt ut när man kört uppblött hundfoder i matmixern:o)
Det har även hunnits med besök av valpköpare, spekulanter samt framtida besök av ev valpköpare har oxå planerats in. Det som kommer att kännas mest konstigt den dagen då valparna flyttat till sina nya hem är att man slipper kryssa mellan blöta fläckar på hallgolvet.
Medan allt detta rullar på så rullar även fotbollssäsongen på. Åzö U-lag, med mellersta dottern, spelade ikväll oavgjort i sin första seriematch, yngsta dottern förlorade sin första seriematch på hemmaplan och Frösön, med äldsta vann planenligt i helgen. Ibland när det känns som mest med denna fotboll så får man tänka på vad alternativet hade varit i form av barn som dräller ute på stan, spelar dataspel osv. Då är det en ganska liten uppoffring man gör under en begränsad tid i deras liv, som dom kanske kommer ihåg den dagen man blir gammal..... En liten uppdatering av nuläget är bättre än ingen alls!

Allt för denna gång

Per

Undrens tid!

Äntligen en fungerande dator med tillhörande internet. Tack vare en vänlig granne med en bildskärm för mkt samt en ny router från Telia så verkar det fungera så då passar jag på att uppdatera denna sida.

Sen sist har det hänt hur mkt som helst i valplådan och två pallkragar räcker inte för de små förslagna gynnarna. Två av den klättrar efter lite möda ur lådan och tycker liver är toppen där ute. De har även varit ut och bekantat sig med omgivningarna i huset. De ser för fullt och verkar höra alldeles utmärkt. Idag har det varit två trauman i deras 3½ veckor långa liv, kloklippning samt sista dosen avmaskningsmedel. De uppskattar inte det allt för mkt kan jag ju säga... De har även börjat på att smaka köttfärs, kan lova att det uppskattades! Det har även börjat komma små tänder, så nu börjar det nog bli lite vasst åt Zindra när hon ska dia dom. Kan inte bli annat än fascinerad över hur vis naturen är ibland och hur mkt som bara finns där hos en tik. Ibland verkar det som om dom inte gjort annat än fött upp valpar... Tog några bilder idag med dotterns nya mobil, var ju tvungen att leka lite. Hoppas ev läsare har överseende med att de hamnar lite hipp som happ här på sidan.

Annars rullar livet på som vanligt i en familj med tre barn som spelar fotboll. I damfotbollsvärlden så verkar länets stolthet ÖDFF ånga på med siktet inställt på div 1 med ytterligare en seger i helgen. Laget från skönön, Frösö IF, "vårat" lag tog 3 välförtjänta poäng i lördags. Kändes bra efter 6-1 förlusten mot tidigare nämnda ÖDFF i premiären.

Allt för denna gång!

Per

Nog verkar det som om dom har det ganska skönt när dom sover!

Wilmer X har fel!

Man kan inte alls lita på "Teknikens under". Efter mkt om och men och ett antal samtal till Telia så fick jag till slut ett ngt fungerande bredband. Då kommer nästa elände som ett e-mail i datorn, då gav bildskärmen upp en sista suck. Tur att gamla mamma kom på besök med sin bärbara.....

Det som hänt sedan sist är att valparna har börjat öppna ögonen, alla utom en ... Dock på god väg att göra det. De växer som de ska och utvecklas mer och mer. De verkar ha det ganska härligt där i sin valplåda. Zindra klarar mammarollen alldeles utmärkt, men ibland

verkar hon ganska less på dem.

Vi (jag och barnen...)har bestämt oss för att behålla tiken hos oss. Skall bli spännande att börja om på nytt igen!! Ett annat problem som vi haft är vad dom ska heta, men bestämt oss för att börja på A, de blir utan kennelnamn. Det är i varje fall inte det dom jagar med.

Som gammal serietidningsfantast så kommer temat att bli detta. Helt givet kommer detta att bli Agent X9-kullen. Två har sina namn klara, tiken och den minsta hanen, det är såklart radarparet Modesty Blaise och Willie Garvin som de fått sina namn efter. Vad de andra kommer att heta får deras personligheter visa. Den störste i kullen som klättrar över de andra för att få mat ligger farligt nära att få heta Garth. Lägger ut några bilder på valparna, eller de gnyende storråttorna....

Äntligen!

Rubriken kan tolkas på två sätt, det ena är att vi har ett någorlunda fungerande Internet samt att Zindras valpar äntligen har kommit. De kom på onsdagen under dagen, tack och lov ingen vaknatt. Hon födde 1 tik och 5 hanar utan några komplikationer, och alla är pigga och krya. Tyvärr var den sista valpen som kom fram 1 dödfödd tik som vi försökte liva upp efter konstens alla regler, även Zindra, men vi fick tyvärr ge upp. De kvarvarande mår i allafall bra och Zindra har tagit sig an mammarollen till 110%. Kontrollvägning av valparna visar oxå att de har gått upp sedan födseln så det finns mjölk åt dom alla.

Jag tror mkt på parningen som vi har gjort mellan Keano och Zindra och min starka förhoppning(tro) är att få hundar med hög jaktlust och bra mentalitet. Detta är väl förvisso varje uppfödares förhoppning, men förutsättningarna för att detta skall bli bra finns där. Keano har gått från klarhet till klarhet denna vår och är nu uppe i segrarklass, vi hoppas att det går bra till helgen för honom. Zindra kommer under hösten att startas igen och då får vi hoppas att det går bra för oss på proven. Vet ju att hon kan prestera bra situationer. Ett mkt trevligt prov är VBFK:s prov i Varpsjö som jag varmt kan rekommendera.

Innan valpningen hade jag några lediga dagar, vilket kändes som en nödvändighet då det har varit ganska hektiskt på jobb och fritid ett längre tag. Har också fått sådant gjort som borde gjorts för länge sedan, men som skjutits på framtiden. Har framöver även lediga dagar hemma med valparna så det ska bli mkt spännande att se hur dessa utvecklas.

Återkommer med bilder förhoppningsvis snart bara Internet förtsätter att fungera!

//Per

Valp sparkar i magen.

Min gode vän Per har tyvärr problem i datorernas mystiska värld och kommer dessvärre inte ut i cybervärlden.......defekt nätverkskort eller något sådant på hans PC. Jag tror bestämt att Pers tankar börjar snurra kring Apples Mac datorer vilket kommer att minska hans problem.

I Zindras mage känns det nu sparkar av valpar....hm spännande. Jag är säker på att dessa små juveler kommer att bli mycket goda jakthundar. Zindra känner jag sedan förut och hon har visat att hon är en mycket bra jakthund i skogen under våra jakter och träningar. Pappan till valparna har jag ej träffat men meritlistan ser bra ut. 

Det kommer att bli mycket spännande att följa valparnas öden och äventyr i framtiden.

Hade inte jag haft 2 Gordonsettrar så skulle jag bokat ett par valpar på en gång.

Med friska vårhälsningar/ Gäst Bloggare Kari Lautamäki

Datorhaveri!

Kan tyvärr ej uppdatera bloggen pga att datorn har havererat, eller internet snarare....
Återkommer förhoppningsvis snart!

Per

Prioriteringar

Känner ibland att tiden inte riktigt räcker till för att hinna uppdatera bloggen så ofta som jag vill. Det handlar för det mesta om prioriteringar man gör, och ibland att datorn helt enkelt är upptagen. Förra veckan rann iväg fortare än jag kunde ana, hann dock med ngn skidtur på isen med Zindra. Lördagen tillbringades till fjälls med en ngt decimerad familj, men då får man fylla ut den med delar av ngn annans familj. De Åsbor man inte ser på byn brukar man träffa i Trillevallen. Vi åkte två turer på fjället, tempot var ganska makligt då frun var med. Zindra var också med i koppel och hade ingen större förståelse för det när hon är till fjälls. Är man väl där kan man ju jaga tycker hon.
Hon verkar otroligt pigg trots att hon växer och blir större. Fodermängden är nästan den samma som den alltid har varit så antingen är det valpar eller jättemkt luft i magen. Vi får se om 3 veckor! Hennes tidigare klena matintag har nu tagit en tvär vändning till att vara i det närmaste matfixering. Skulle äta det mesta om hon bara fick, hästskit inkluderat. Detta otyg som ligger lite överallt här hemma ser hon som en jättelik gourmétmiddag. Varför tar inte hästägare upp efter sig när de flesta hundägare gör det????
Ska nu försöka skärpa mig med uppdateringen!

Allt för ikväll

Per

En sån dag!

Ibland har man såna där riktigt härliga dagar som kommer att minnas länge. Idag var en sådan dag! Var till skogen för att träna hund med gode kamraten Kari och hans två Gordon settrar, Zimon och Zico, i dagligt tal ZZ-topbröderna. Hade inga större förväntningar på dagen med en klart misstänkt dräktig tik, men den blev bättre än jag kunde ana. Zindra gjorde ett mycket gott arbete på tre tjäderhönor som hon fattade stånd för på långt håll i nästan ingen vind alls. Avance i etapper fram till den första som lättar utan att hon noterar det, stillas på pipa. Ny avance fram till nästa som lättar under en gran, stillas igen på kommando, men smiter fram till legan där hon blir kvar. Nöjd med situationen vänder vi tillbaka då Kari blåser och kommenderar ligg, tydligen fanns det en till som vi inte noterade. Senare på dagen fattar hon stånd i kanten på en talltätning, avancerar igen i etapper. Efter några avancer lättar en tjädertupp. Jag tror den lättar ur ett träd, men skall låta deta vara osvuret! Zimon får strax efter ett mkt fint arbete på ytterligare en tupp som han sköter mkt bra. Gråsjövalens Zimon, denne kämpe, tycker jag förtjänar ett hedersomnämnande! Han jobbar oförtrutet hela jaktdagar, vilket före det än är, med att finna fågel. Finner fågel gör han oxå för det mesta om det finns några. Vädret var bästa tänkbara med en värmande vårsol och kall snö, dock så är det mkt av den varan!
Dagen fortsätter lika positivt. Väl hemma så kollar jag mejlen och har fått ett mejl av Keanos matte, Anna Lena, där hon skriver att Keano gått till första pris i öppen klass på prov i Norge där han och Peter har varit. Därmed kan Keano titulera sig SUCH! Stort grattis från oss!!
Helgen för övrigt har även den varit mkt bra! Olivia har gjort comeback i pingishagen och Frösö IF dam vann DM-kvartsfinalen med 10-0 mot Myssjö-Oviken. Kan inte bli bättre!!

Allt för denna gång från en trött och nöjd hundägare!

Per

Nuläget

I morgon är det 4 v sen första parning och jag börjar fundera mer och mer om det inte är valpar i magen. En nylig koll ger vid handen att svullnaden efter löpet ännu inte riktigt gått ned, samt att bröstvårtorna ser ngt större ut än tidigare. Föreslog i ett tidigt skede att vi kunde ta med henne på min sambos jobb och göra ett ultraljud, men möttes av en fullständigt oförstående blick. Man kan ju undra vad sjukhusets hygiensjuksköterska skulle säga.... Jag tycker att det är nästan lika spännande som när man själv väntade barn, ja inte jag då, att se om det hade "tagit sig". Sedan spänd förväntan på vad det färdiga resultatet blev. Vi kan väl säga så här! Det kvinnliga könet dominerar fullständigt här i huset!!

Läser i de bloggar jag följer att det rustas för fjällfärd med hundträning i NNFK:s regi. Det är Thomas och Tina på Hundens Gård (våran uppfödare) tillsammans med Leif B som håller i kursen. Tre mkt duktiga kursledare som jag hoppas får tre härliga dagar på fjället. Hoppas att kursen kommer igen nästa vår, då ska vi också vara med!!

Har ju tidigare utlovat bilder på Keano, har nu förhoppningsvis hittat knappen så att man kan lägga in en bild. Håll till godo med den så länge, mer beskrivning om hundarna kommer förhoppningsvis snart.

Allt för denna gång

Per

Graviditetsillamående?

Som jag nämnt tidigare så letar man ju efter små tecken på dräktighet. 3 dagar på raken har Zindra inte ätit upp maten förrän långt senare. Om det beror på illamående, allmän matvägran eller att hon lessnat på maten skall låtas vara osagt. Ändå ngt som avviker från det normala. Det märks att hon har varit satt på undantag ett tag, men det försöker jag nu ta igen. Lång promenad på isen i fredags och en skidtur i lördags i snålblåsten. Det var härligt att se henne springa fritt på isen. Respekt hade hon också för kråkorna som lättade där isnätsfiskarna hade lämnat ngt ätbart. Vi körde också ett kort apportpass med inriktning dirigering, utkommandot fungerar fortfarande så där, höger och vänster betydligt bättre. Nästa pass får bli fritt sök. Får försöka träna så fokuserat som det går på de stunder som erbjuds. Passade på att befria henne från lite päls som fått växa ohämmat ett tag, allt för att slippa påpekanden om hundhår inomhus. Gissa vem som kör dammsugaren hemma!?
Återkommer snart!
Per

Äntligen!

Det var på tiden att uppdatera bloggen, när man t o m får propåer om det.... Hade dock tänkt göra det innan den kom! Lite grann har hänt sedan sist får jag nog säga! Vi klarar av det som var mest på tapeten förut på bloggen, nämligen Vasaloppet. Jag blev kvitt mitt halsonda och kunde genomföra mitt lilla 40-årsprojekt.

8.28.44 tog det att kasa de 9 milen från Sälen till Mora, jag är jättenöjd med det för målsättningen var att åka under 9 timmar. Det fanns inte så mkt kraft kvar när jag väl tog i mål, men efter en dusch och lite mat var man som en ny människa igen. Bloggplanerna på söndagskvällen gick om intet pga John Blunds snabba ankomst efter lite mer mat och 2 rushaltiga drycker modell mindre. Är lite imponerad över systersönerna som åkte 1½ resp 1 timme snabbare än gamla morbror! Vallachefen hade gjort ett gott jobb med deras skidor, mina oxå till en början, men fick sämre och sämre glid vartefter loppet gick. Tanken på ett par nya skidor har infunnit sig, och jag vet redan vad jag måste träna på till nästa gång. Kommer nog att behålla vallachefen, hon får en chans till...

Väl hemma så möttes jag en tokglad hund, som det inte verkar märkas ngt på, och 3 lika glada barn som var glad över att deras pappa överlevt.

Veckan i stort har förflutit som alla veckor, ngt mindre fotbollsträningar dock pga sportlovet. Kan vara skönt att få vila lite även som vuxen och "bara" sköta arbetet. Två potentiella valpköpare har jag oxå varit i kontakt med så vi får hoppas att ngt finns där inne.

Kommer snart att lägga ut bilder på Keano som förhoppningsvis är blivande pappa, samt försöka uppdatera bloggen lite oftare. Fokus framöver kommer att ligga på familj och hund som under några månaders tid fått stå tillbaka pga min egen träning.

Får passa på att framföra ett tack till dom som stått ut med att jag flera kvällar i veckan vaktat spåren på skidstadion! Passar på att tacka min syster med familj för hjälp med allt praktiskt runt Vasan!

//Per

Länge sen!

När jag började blogga, mer eller mindra mot min vilja, nu är det ganska kul, så tänkte jag att försöka tänka på detta med språket jag använder. Det skrivna ordet kan så lätt missuppfattas jmf med om möts ansikte mot ansikte. Efter föregående inlägg så ringde min gode kamrat och sa att han tog åt sig av vad jag hade skrivit om gnällspikar. Typiskt! Där ser man vad lätt det är att missuppfattas! Får tänka ännu mer på språket!!

Att hålla en blogg uppdaterad är ngt som kräver mer tid än man tror. Skall den vara levande så skall man uppdatera den 4 ggr/dag, vem hinner det....

Imorgon är det 2 veckor sedan första parning och man letar febrilt efter tecken på att Zindra är dräktig. Det enda man kan misstänka det på är att hon mkt lugnare än i vanliga fall, och eftersom hon är rätt cool innan så kan ni ju tänka er hur det är! Det andra man märker det på är att hon är alldeles otroligt tillgiven och kärvänlig. Kanske, kanske inte det finns ngt där, eller så är man bara lite nojig. Vi får se!

Vasaloppet närmar sig med stormsteg och det halsonda har letat sig ner i bröstet och upp i näsan! Typiskt!! Måhända att jag kommer att bli kallad fegis, men jag kommer inte att riskera livhanken för att åka 9 mil på skidor. Då får det bli en ny start nästa år istället! Det var ju ändå ganska skönt att få åka så här mkt skidor som jag gjort. Håller tummarna för mig själv!!

Allt för denna gång!

Per

Gnällspikar och ont i halsen

Denna blogg som var tänkt att handla om Zindra och hennes valpar har kommit att handla om mkt annat än just detta. Man kan väl få vädra sina åsikter om annat också, eller...

Zindra mår bra och så här nästan en vecka efter sista parning går det inte att märka ngt speciellt, annat var väl inte att vänta. En sak som var lite annorlunda var att hon ville inte gärna hoppa in i hundburen när vi skulle åka bil. Ska ni lämna mig igen, verkade hon tänka när hon tittade på mig lite skeptiskt. Vidare rapporter kommer framöver.

En sak som aldrig upphör att fascinera mig är alla dessa "gnällspikar", eller "buloxar" som min syster kallar dom(hon har säkert hört det på ngn fin föreläsning:)). De finns överallt runt om oss i samhället, på arbetet, i föreningar och till och med på hundkurser. Snabba och ständigt yttrande sitt missnöje över allt och alla. Jag funderar över var dom får sin energi ifrån? Vad är det för mekanism som ligger bakom? Kan man inte lägga sin energi på annat?
Det jag vet med säkerhet är att dom stjäl energi från andra människor som lyssnar, frivilligt eller ofrivilligt. Det kanske är så enkelt som att de mår bättre en liten stund, innan dom hittar på nästa grej att uttrycka sitt missnöje över. Vad gör man åt det? Jag har inte ngn särskilt bra lösning på det hela, men brukar själv hantera det genom att gå därifrån. Har bestämt för mig själv att inte låta mig påverkas av dem och försöker fylla mitt eget liv med saker som jag mår bra av. Familj, goda kamrater, hundar, jakt och fotboll.

Ett litet orosmoln har dykt upp inför Vasaloppet, kli i halsen. Inte halsont, men det kliar lite grann. Hoppas det inte blir mera! Det positiva med det är att jag kan ägna tid åt att valla mina nyligen stenslipade skidor. Tack Tomas HS för att du klämde in ett x-tra par trots massor med jobb.

Dagens avundsjuka riktas till grannen som imorse gav sig iväg med salongsgeväret för några dagar till fjälls med fjällripejakt.

Så, nu har jag också fått vara "buloxe" ett tag.

//Per

Sprucken målsättning

Målsättningen att uppdatera bloggen en gång om dan har spruckit för länge sedan, annat var ju inte att vänta. En målsättning som jag hoppas inte kommer att spricka är att inte vara alltför långt efter systersönerna i mål i Mora. De gjorde imponerande insatser i Skinnarloppet som är ett seedningslopp till Vasaloppet och sträcker sig över 45 km. Stort Grattis till Er! Jonatan med en tid på 2.44 och Jakob på 2.58, vilket är imponerande med tanke på att de bor i en snöfattig del av landet. Tankar på sabotage av skidor smyger sig på....

Zindra mår fortsatt bra och har nu kommit in i sin vanliga lunk, möjligen att hon är ngt mer kärvänlig än tidigare. Det är fortsatta promenader med koppelrastning som gäller ngn dag till. Har ändå inga planer på att åka till fjälls eller skogen då kung Bore fortfarande håller oss i ett fast grepp. Glädjande nog kunde man läsa i tidningen imorse att det verkar bli aktuellt med länskort för fjälljakten, men kan inte säkert säga att jag kommer att åka dit ngt mer för det. Bra för övriga länsbor är det hur som haver! Har man en gång blivit biten av skogsfågeljakt med stående hund är det svårt att ta sig ur det ffa om man har en god jaktkamrat med duktiga hundar. Nåväl, Zindra brukar sköta sig med den äran hon oxå!!

Imorgon stundar ännu en träningsrunda om inte kylan sätter stopp. Den 2 mars och framåt tänker jag inte ta ett stavtag.....

Återkommer om en inte alltför avlägsen framtid!

Per

Fram och tillbaka!

Dagen idag har för det mesta tillbringats i bil med att skjutsa, hämta och lämna barn. Vädret har varit toppen hela dagen, som gjort för att vara till fjälls. Zindra får vila några dagar nu och hon ligger åter på plats i soffan i hallen. Det enda som företagits för hennes del är långpromenad med matte under tiden jag beskådade halva Jämtland genom bilrutan.

Fokus just nu ligger på Vasaloppsstarten om två veckor, min fyrtioårspresent från syster med familj, därför kändes det lite kymigt att mitt långpass inte blev av idag. Hann med femton kilometer i det sista dagsljuset, så lite nöjd får man vara. Känns onekligen lite spännande och se om man orkar med nio mil på skidor, som tur är har jag sällskap av en av mina bättre vänner så det kommer säkert att gå bra. Han har oxå fyllt fyrtio, sen kan ni nog räkna ut resten...(frun) Systersönerna kommer oxå att åka i år, så vi får se vem som är först i Mora. Ung och stark eller gammal och smart?

Lite längre fram kommer det att komma en närmare förklaring till varför det blev Gordon setter, men behöver mer tid då det kan bli en ganska lång historia.

Allt för idag!

Per

PS Är det ng som vet ngn som är en hejare på att fixa kanonskidor DS

Zindra hemma!

Var till Sundsvall och hämtade hem Zindra idag. Hon verkar ha klarat vistelsen där mkt bra. Tack Peter och Anna-Lena för god omsorg!
De hann med ytterligare en parning på morgonen idag så nu har de parat sig tre gånger. Nu håller vi tummarna!!

//Per

Första inlägget

Detta får bli det första inlägget i denna nyskapade blogg. Tack Kari för hjälpen! Min tanke är inte att ta upp kampen med Alex Schulman och Blondinbella, utan ffa följa det stundande äventyret med Zindra fram till valpning och tiden därefter. Förhoppningsvis blir det snart höst igen och då följer rapporter från jakten.

Zindra ja, hon åkte till Sundsvall i tisdags för att sammanstråla med Mortenfjellets Keano för parning. Rapporterna från Anna-Lena och Peter säger att det har gått mkt bra. De har parat sig 2 ggr, en imorse samt en igår morse. Förhoppningsvis hinner de med ännu en gång innan det blir dags för hemfärd imorgon eftermiddag. Sedan är det bara att vänta och se!

Apropå detta med bloggande så är det en helt ny företeelse för mig och jag har som målsättning att försöka uppdatera den 1 gång/dag, jag hoppas verkligen att jag lyckas med detta.

Allt för denna gång!

Per

Planerade Valpar

Nu till veckan åker vi till Sundsvall med Zindra.

Förhoppningsvis ska besöket resultera i en snar framtid att Zindra får valpar.