Resumé.....

Zindra och hennes valpar

…eller mitt liv som hunduppfödare. Synnerligen dags att uppdatera bloggen, mest sannolikt är det väl så att ev läsare flytt sin kos för länge sedan. Anledningen till dröjsmålet är väl som så att en ynka valpkull på 6 st valpar har sugit en hel del energi från alla inblandade i familjen. Spär man sedan på detta med 1½ fotbollslag så får man som resultat en urvriden disktrasa. Professorn i psykologi som jag hade när jag läste Beteendemedicin sa att det finns inget som heter ”positiv” stress, all stress är skadlig. Jag trodde honom inte då, men börjar nu överväga om det inte ligger ngt i vad han sa. Tanken var ju att detta skulle bli ngn form av samlade erfarenheter och reflektioner över hunduppfödning, men jag hamnade direkt på ett sidospår. Åter till ämnet!

Parningstankar

Då jaktprovspremien var bärgad för Zindra så dök ju detta med parning upp i huvudet. Tanken med parningen var att få till den där sista lilla ”knorren”, eller hur man nu ska säga, på valparna. Zindras jaktlust är det definitivt inget fel på, men lite extra skadar ju inte. Sagt och gjort efter en del detektivarbete så föll valet slutligen på Mortenfjellets Keano, numer SUCH och uppflyttad i segrarklass. Hög jaktlust, en liten turbomotor samt ej överanvänd i tidigare avel var några kriterier, förutom de som rekommenderas från SGSK. Således blev detta Keanos första kull.

Valptiden

Födseln gick utan större problem, som back-up har vi ju en barnmorska i huset. Förundras fortfarande hur vist naturen är ordnad. Tyvärr så var en valp dödfödd, trots upplivningsförsök så fick vi till slut dödförklara henne. 1 tik och 5 hanar blev födda. Kan fortfarande känna lite ångest över den tiken, men livet måste ju gå vidare. Problemet med denna könsfördelning var att de intresserade potentiella valpköparna ville ha tikar. Redan här börjar en olustig maggropskänsla infinna sig hos mig. Nåväl, bara att ta tjuren vid hornen och ringa runt. Nu visar det sig att några har ställt sig på kö hos flera uppfödare och redan köpt valp, förutom en som ändrar sig och tar en hanvalp istället. Då var det 4 otingade valpar kvar. Annonserar, pratar med mkt människor men valpförsäljningen går trögt. Vid 4 veckor så är det fortfarande 4 valpar kvar och nu börjar paniken så smått infinna sig hos mig, men som genom ett trollslag runt Kristi himmelfärdshelgen så lossnar det helt plötsligt. Plötsligt så är det bara 2 valpar kvar och 2 potentiella valpköpare finnes. För att göra en lång historia kort så har alla valparna tingats och det slutar med att vi står där med en återbudslista på just hanvalpar. När det gäller försäljningen får jag nog även tacka Peter, Keanos ägare, som var till stor hjälp med sitt breda kontaktnät inom Gordonsettervärlden. Speciellt roligt känns det att en valp gick till Norge och en till Finland, så det blev en viss geografisk spridning på dem. Som en parentes kan jag nämna att annonseringen i lokaltidningen resulterade i en ”fyllskalle” som ringde en lördag kväll bara för att prata, samt två som jag nekade att köpa valp.

Leverans

Hade mkt funderingar hur det skulle gå att lämna bort valparna, då jag anser mig själv som en ganska blödig människa, men det var faktiskt inga större problem då samtliga valpar har hamnat i goda hem och jägarfamiljer. De kommer att få göra det dom är avlade till att göra. Ett litet plus i kanten är ju att flera, precis som jag, prioriterar jakten på skogsfågel. Den som skulle till Finland hade vi kvar 1½ vecka längre än de andra och det kändes lite extra att lämna honom, men då man såg hur kärleken var ömsesidig mellan valpen och hans nya familj så kändes det bra.

Karaktärsklubben

Många av oss har väl vaknat på morgonen efter en blöt kväll i glada vänners lag och tänkt: ”Aaalldriiiig meeeer!”
Som vanligt tenderar ju sådana morgnar ha en tendens att blekna i minnet ända till nästa gång, det gör oss till medlemmar i karaktärsklubben. Lite grann så känns det just nu med det här med hunduppfödning, framtiden får utvisa om jag kvalar in i karaktärsklubben när det gäller det och inte bara gällande rushaltiga drycker.

Summa summarum

Många funderingar blev det, men har det då bara varit nattsvart med valpar?? Svar Nej! Mitt i allt så har det varit otroligt positivt med alla kontakter med valpköparna samt alla som på ngt sätt varit inblandade i detta, ingen nämnd ingen glömd. Ett speciellt tack måste jag rikta till min älskade sambo för att hon står ut med mig, samt hjälpt till på alla sätt och vis med valpar som hon inte ville ha egentligen. Jag har även gjort en massa nyttiga erfarenheter som jag kan använda nästa gång…..

Återkommer inom snart med första tiden med Blaise!

Per