Zindra mår bra och så här nästan en vecka efter sista parning går det inte att märka ngt speciellt, annat var väl inte att vänta. En sak som var lite annorlunda var att hon ville inte gärna hoppa in i hundburen när vi skulle åka bil. Ska ni lämna mig igen, verkade hon tänka när hon tittade på mig lite skeptiskt. Vidare rapporter kommer framöver.
En sak som aldrig upphör att fascinera mig är alla dessa "gnällspikar", eller "buloxar" som min syster kallar dom(hon har säkert hört det på ngn fin föreläsning:)). De finns överallt runt om oss i samhället, på arbetet, i föreningar och till och med på hundkurser. Snabba och ständigt yttrande sitt missnöje över allt och alla. Jag funderar över var dom får sin energi ifrån? Vad är det för mekanism som ligger bakom? Kan man inte lägga sin energi på annat?
Det jag vet med säkerhet är att dom stjäl energi från andra människor som lyssnar, frivilligt eller ofrivilligt. Det kanske är så enkelt som att de mår bättre en liten stund, innan dom hittar på nästa grej att uttrycka sitt missnöje över. Vad gör man åt det? Jag har inte ngn särskilt bra lösning på det hela, men brukar själv hantera det genom att gå därifrån. Har bestämt för mig själv att inte låta mig påverkas av dem och försöker fylla mitt eget liv med saker som jag mår bra av. Familj, goda kamrater, hundar, jakt och fotboll.
Ett litet orosmoln har dykt upp inför Vasaloppet, kli i halsen. Inte halsont, men det kliar lite grann. Hoppas det inte blir mera! Det positiva med det är att jag kan ägna tid åt att valla mina nyligen stenslipade skidor. Tack Tomas HS för att du klämde in ett x-tra par trots massor med jobb.
Dagens avundsjuka riktas till grannen som imorse gav sig iväg med salongsgeväret för några dagar till fjälls med fjällripejakt.
Så, nu har jag också fått vara "buloxe" ett tag.//Per
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar