Veckan som var

-Veterinär Lasse, en utomordentlig föreläsare!

Efter att ha jobbat i en vecka och fått lite perspektiv på tillvaron så kan jag inte säga annat än att det känns rätt att börja studera igen. Sammanfattningsvis så kan jag väl säga att början på veckan var betydligt mer intressant än de två mittersta dagarna. Forskningsmetodik och bibliotekskunskap ligger inte mig speciellt varmt om hjärtat, men är det universitetsutbildning så är det... 

Veckan avslutades med dissektion. Hade mina funderingar över hur det skulle gå dagarna innan, trots allt så var det någons kära familjemedlem som vi använde. Dessutom hade det flutit mycket vatten under broarna sen jag stod där på antomiska institutionen i Umeå med humanpreparat framför mig.

Nu visade det sig att jag inte alls behövt oroa mig för detta! Lasse, på bilden ovan, skötte detta mkt bra och på ett värdigt sätt samtidigt som han guidade oss mellan hundens muskler och leder. En mkt intressant eftermiddag som avslutning på en bra vecka. 

Under veckan delades vi in i grupper och skall till nästa gång förbereda "peer-learninglektioner", fel att säga att vi skall ha lektioner för varandra!!? Nåväl, hamnade i en jätterolig grupp som tillsammans skall hålla lektion om ländrygg och bäcken. Vanliga sjukdomar, undersökning, behandling och lite till. Med andra ord så kommer det att bli mer handgripligheter nästa gång vi ses, under tiden blir det till att jobba en hel del själv här hemma. Bara att ta sig i kragen!! Ser redan fram emot nästa gång!

//Per

Två dagar avklarade!

En av dagens snälla hundar!

Två dagar på skolbänken avklarade här i Luleå. En salig blandning av människor med mer eller mindre erfarenhet av hundar, och tillika behandling av dessa. Förutom den sedvanliga kursintroduktionen så har vi haft föreläsning av en jättebra veterinär i en hel dag. Många intressanta aspekter på skador och sjukdomar hos hundar har avhandlats. Idag hade vi även en anatomi-dugga, eller ska man kalla det ett kunskapstest... Nåväl, genast var man förpassad tjugo år tillbaka i tiden och ångesten man hade inför tentorna då. Med andra ord så är allt sig likt. Hur som haver så gick det i varje fall bra och man undrar som vanligt vad man har stressat upp sig för!! Hade tre jättetrevliga hundar som vi fick visa på, tyvärr så vill inte alltid hundarna vara med på bild på det sättet jag vill....

I morgon väntar heldag på djursjukhuset med föreläsning och lite riktiga patienter. Förhoppningsvis så kanske jag får möjlighet att gå bredvid sjukgymnasten som jobbar där, tillika kursansvarig, på torsdag eftermiddag. Håll tummarna!!!

//Per

Nervöst!!

Om drygt en timme bär det av till Luleå för studier! Aningens nervöst, men samtidigt lite spännande. Få se om tid och internet finns för uppdateringar här på bloggen, annars får det bli en sammanfattning till helgen!

//Per

Det gamla och det nya!

Mor och dotter

Så här i början på det nya året så är det dags att göra bokslut på det gamla. Man kan ju fundera över var man skall börja någonstans! Det är lätt att glömma vad som varit och att den sista månaden får sätta prägel på hela året. Hade det varit så vore det ju lätt att sammanfatta då det hade räckt med ett ord:
SK-T!
Trött och hängig, för mkt jobb, parasiter i vattnet, förkyld över jul, inte svarat på mejl... Listan kan göras lång över eländet, men nu går det mot ljusare tider.

Allt går ju som sagt inte som planerat här i livet, och det gör det inte för mig heller. Hade en klar plan för hur hösten skulle bli, men den fick revideras pga en hälta hos Blaise, numer återhämtad sedan lång tid tillbaka. Jakten kom ändå i kläm då man också måste vårda nära och kära och givetvis så måste man ju hänga med på döttrarnas idrottande. Det jag ändå hann se av hennes framfart i skogen ffa så kan jag inte annat än känna mig nöjd med henne. Bra reviering och kontakt, näsan har börjat komma ikapp farten osv. Sen att det inte blev startat på några jaktprov eller blev jagat så mkt som jag hade tänkt får man ta med ro. Zindra har fått tagit ett större ansvar då jag bara haft en jaktbar hund och hon har skött sig bra tycker jag, för det mesta... Hon har en bra viltfinnarförmåga och hittar för det mesta fågel när vi är ute, sen att skyttet kunde vara bättre är ju en annan femma! Kort sagt så ser jag fram emot nya turer det nya året och förhoppningsvis så blir de flera än det gångna året!

En annan sak som jag har att se fram emot nu under våren är att mina planer på självförverkligande verkar gå i lås, men det såg lite mörkt ut ett tag. Skall vid mogen ålder sätta mig på skolbänken igen! Hmm... Tre veckor under våren kommer jag att åka iväg till Luleå och utbilda mig i Ortopedisk manuell terapi för hund. Luleå tekniska universitet är kursanordnare och just nu den enda utbildningen i sitt slag i Sverige där man får högskolepoäng för dessa studier. Sen om det finns kundunderlag för detta är ju en annan sak, det kommer säkert att visa sig vad det lider. Anledningen till dessa studier är flera, men ffa så kände jag mig frustrerad i höstas, sjukgymnast som man är och kan inte ens rehabilitera sin egen hund då den är halt. Tyckte att medicin och koppelvila lät som ett alltför enkelt omhändertagande, men till nästa gång finns det en plan för detta också! Hur som haver så ska det bli spännande och det är precis vad jag väntat på! Rapport kommer under våren!!

Kommer även detta år att fortsätta som sjukgymnast i Frösö damer, efter det fantastiska året som var så är det svårt att låta bli ett år till! Ett annorlunda och roligt sätt att umgås med sina döttrar=)

Får på detta sätt önska alla En god fortsättning på det nya året!!

//Per

Bra jakthund?

Zindra 1 år och ännu oprövad i jaktliga sammanhang

Säg den lycka som varar för evigt! Hade illusionen om att det skulle bli lite ordning på bloggandet, men se det blev det inte. Har nu äntligen tagit mig tid till att sitta ner ett tag vid tangentbordet.

Min syster som är fullständigt novis på det här med jakt, förutom det hon får sig till livs när hon frågar mig hur det går med hundarna. Kan tänka mig att hon ångrar sig bittert och tänker: "Jaha, nu går det en halvtimme igen!" I varje fall så levererade hon en fråga som sysselsatt mitt huvud av och till under 1½ år: "Är Zindra en bra jakthund?" Klart som f-n att hon är torde ju det givna svaret vara! Kommer inte ihåg exakt vad jag svarade, och det är väl i sammanhanget oviktigt.

Började däremot på att fundera hur man definierar en bra jakthund. Har för mig att jag hört/läst någon gång om att det är den hund som bringar mest vilt framför bössan åt jägaren. Sanningen att säga så är det väl så det ska vara vid jakt med hundar, annars vore det ju ganska meningslöst att hålla sig med hund. Eller hur? Sett ur det perspektivet så är hon faktiskt en bra jakthund, tror inte det är många gånger som vi åkt ifrån skogen utan att hon har hittat fågel. Ibland så har det varit lång väg att komma till med bössan och kunna skjuta, men inte alls i närheten av hur det har varit. Det man inte kan ta ifrån henne är att hon för det mesta hittar fågel och det är väl den viktigaste egenskapen. Nu är ju jakten med hund så mkt mer än att hitta och skjuta fågel, åtminstone för mig. Glädjen över en jaktdag där hundarna skött sig, glada miner från jägarna, samspelet hund och jägare och ibland några nya gråa hår på huvudet efter avslutad jaktdag. Listan kan göras lång på glädjeämnen som jakten med hund ger och ser man ur det perspektivet så är Zindra en alldeles fantastisk jakthund.

Hur andra definierar en bra jakthund vet jag inte! En del värderar jaktprovspremier väldigt högt, det gör jag också men det är inte allt. Jaktprov är som det är i nuvarande form, åtminstone på fjäll och fält, men det är det enda utvärderingsinstrumentet vi just nu har på aveln. Zindra är först och främst en jakthund, vilket kan vara ett annat sätt att säga: "Jag är för kass på att dressera min hund så därför går jag inga prov!" Man kan ju fråga vad man mäter hos de mer vuxna hundarna, är det hundens jaktförmåga eller ägarens dressyrkunskaper? Sannolikt bägge, men man undrar vad som får mest utrymme i protokollet!
Som ivrig läsare av Avances årsbok, där jag plöjer jaktprovsberättelser från pärm till pärm, tycker jag mig finna att det som bedöms är i huvudsak stil, fart och reviering. I ytterst få fall hittar jag domare som poängterar viltfinnarförmågan, men de finns. Hittar en hund med klockren reviering mer fågel än den som söker i biotopen? Jag vet inte, men skulle vara intressant att veta!!
Brukar roa mig mellan varven att läsa på olika hemsidor runt om i fågelhundssverige och har då lagt märke till en rätt rolig sak, nämligen att när sista jaktprovet på hösten är gjort så avtar uppdateringarna dramatiskt. Ibland har det faktiskt dröjt ända till att provsäsongen för vårproven inletts! Nåja, vi värdesätter ju saker och ting olika här i världen och tur är väl det!!

Summa summarum får väl bli att jaga och ha kul med din hund! Gå prov om du tycker att den är tillräckligt bra, men låt inte proven bli ett självändamål!
Kort sagt så är jag väldigt nöjd med min hund, trots att hon inte är perfekt, och väldigt glad över att jag fick köpa henne från Gråsjövalens kennel. Hon är och förblir familjens lilla Prinsessa, även om viss konkurrens har dykt upp på slutet.

//Per

Äntligen tillbaka!

Det hinner flyta mycket vatten under broarna mellan inläggen här på bloggen. Inte direkt så man kvalar in på Sveriges 10 populäraste bloggar. Man är nog alltför tråkig för att kvala in på den listan och skriver alldeles för lite skit om andra. Nåja, bara för att det inte händer någonting här så betyder det ju inte att livet går alldeles obemärkt förbi. Snarare så har det hänt massor!

Äldsta dottern har blivit myndig så där har ju föräldrakontrollen rykt all världens väg, hon fixade körkortet på första försöket en vecka efter. Vi har även hunnit med att fira henne genom att gå på den engelska versionen av Mamma Mia i Stockholm, även om jag aldrig var ngn stor fan av Abba så var det en fantastisk upplevelse att gå på den. Har även hunnit med en tur till Gävle och SM-slutspel i fotboll för F16 med mellersta dottern och Frösö IF, som renderade i en hedrande 3:e plats. Passade även att gå på hockey med syster, och tänk, just precis som vi var där så passade vårt kära Brynäs på att spela ut Luleå. Dom fick en lång väg hem. Det verkar som BIF saknar vår support för sen har de bara förlorat=(

Vän av ordning förstår ju att det inte har blivit mycket jakt här inte, men igår fick vi oss en liten eftermiddagstur tillsammans med gode vännen Kari och hans två juveler. Fåglarna lyste med sin frånvaro, eller lättade säkert på flera hundra meters håll då det frasade rätt ordentligt i snön när man gick. Tar med det positiva att B:s hälta verkar vara helt utläkt. Bägge sprang i rena glädjeyran efter att ha varit inaktiva med jakt ett längre tag, lite mer jakt på bägge så att vi kommer i fas igen så ska det nog gå till sig med både sök och kontakt=)

Lärde mig för övrigt ett nytt uttryck idag på den interna bloggen på landstingets hemsida, "Cliff-hanger". Märkligt förresten att folk har tid att sitta och blogga på arbetstid, men å andra sidan när man tittar vilka det är som gör det så är det inte direkt vårdpersonalen. Bland titlarna så märks personalchef, jämställdhetsstrateg, mångfaldsstrateg, processägare för ditten och datten etc etc Eller det kanske bara är jag som tycker det är konstigt?! "Cliff-hanger" ja, här kommer den. Det sägs att när barnen blir stora så ska man förverkliga sig själv. Om allt går i lås så tänker jag göra det under våren, får återkomma om det senare. Det var en sk "Cliff-hanger", konstigare än så var det inte än att locka läsare/tittare att fortsätta följa en serie/blogg etc. Återkommer förhoppningsvis inom en snar framtid!

//Per

Det blir inte alltid som man tänkt sig!!

Ibland så träder lagen om alltings jävlighet in och raserar planeringen som man med stor möda och noggrannhet gjort. Hade tänkt att starta i fjällpokalen, men kom inte till start. Dels pga att fåglarna var inte riktigt där Blaise var och vi fick inte till några bra situationer, men ffa så satte en hälta i höger handled(om hon varit människa) stopp. Uppträdde då vi varit ute och jagat ibland och ibland inte. Beslutade mig till sist för att uppsöka veterinär, samma dag som föregående inlägg, och det gick ungefär som förväntat. Antiinflammatorisk medicin och 2 veckors koppelvila. Därefter aktivitet i successiv upptrappning. Där rök nästa jaktprov!! 

Vilan är över och hältan verkar vara borta. Vi har provat några korta släpp i skogen och det har än så länge gått bra. Tänker inte skynda fram då hon ska jaga med mig många år till framöver, det finns ju trots allt en anledning till att man har 2 hundar.

Det finns ju trots allt några glädjeämnen att glädja sig åt. Zindra har tackat för förtroendet och på slutet jagat  riktigt bra och hittat fågel varje gång vi varit ute. Efter att ha haft turen att skjuta en orrhöna, eller hönan hade oturen att flyga in i hagelsvärmen, så har hon hållit ihop söket jättebra och det känns som om vi jagat tillsammans. Vi har gjort det förut också, men nu blev det ännu bättre. Sanningen att säga så har vi nog varit i skogen tillsammans, men jagat på skilda håll ibland.

Tyvärr så sätter en del omständigheter i livet stopp för jakt några helger framöver, men säsongen är trots allt ändå lång!!

//Per