söndag 25 oktober 2009

Vad månde bliva?

Vid ett svagt tillfälle lovade jag att återkomma med rapport från valpkursen! Kan härmed meddela att vi nu har tagit våran första lydnadsetta, nää långt därifrån... Kursen har varit mkt bra, men det känns som om att det först var vid sjätte tillfället som jag och Blaise var i fas med varandra. Eller vi kanske blev det för det var då vi gick igenom avslappning och praktiserade detsamma, man kan ju fundera vem det hade störst effekt på?? Det är nyttigt att få en påminnelse om dressyrbiten nu när man har en liten en, kan ju inte direkt påstå att man är proffs efter en hund... Tror aldrig att man blir fullärd på detta med dressyr, bara mer
eller mindre kunnig. Snart börjar lydnadskursen och då dras snaran åt lite grann för både mig och Blaise. Skrev förut att jag koncentrerade mig på att gå fot utan koppel, nej, hit och stanna. Fokus har inte ändrats bara att jag ställer lite högre krav på henne med störningar på ffa Stanna-kommandot. Gjorde ett helt ovetenskapligt test idag, som den kliniska forskare jag är mellan varven, och jämförde kontakten med Blaise då hon gick fot med och utan koppel. I mitt tycke så var kontakten mkt bättre utan koppel. Kan nog mest sannolikt bero på att man anstränger sig själv på ett annat sätt då man inte har koppel, sedan tror jag att timingen mellan beröm och Nej blir mer precis av detta. Fortsätter nog att träna utan koppel ett tag till.

Dagens glädjeämne och helt oväntade händelse inträffade under dagens skogspromenad. Zindra går bakom mig och Blaise är lös, plötsligt försvinner hon in i skogen och stramar upp sig i ett klockrent stånd fem meter ifrån mig, vänster framtass upp och svansen rakt bakåt. Står intresserat och tittar vad som skall hända härnäst då fågeln tar till vingarna, mest sannolikt en järpe. Blaise står kvar och tittar efter den och springer sedan fram och luktar intresserat i legan, gör en liten tur för att se vad den tog vägen och tillbaka på plats. Hade sinnesnärvaro att vara tyst i den situationen för att slippa backa i träningen. Kanske lite tidigt, men inte planerat på ngt vis. Kul att se var det i varje fall!! Känns som att det är ett ämne för att framkalla gråa hår på huvudet. Nu får det vara nog med den typen av övningar ett tag framöver, åtminstone på det här sättet....


//Per

4 kommentarer:

  1. Vad häftigt att de är så lika MB och WG:) Skulle vara kul att se de andra kullsyskonen!

    SvaraRadera
  2. Hej, hej!

    Usch, vad vi blir stressade här i Sundsvall. Tycker inte att jag hinner med någonting alls i dressyrväg. Jag sa just till Peter igår att det måste vara första gången vi har en valp som är så gamal som inte kan ligg. Allt Chip kan är sitt, stanna kvar, kom och hit, vilket är det vi fokuserat på. Vi går förstås på valpkurs men där gör man inte så mycket men det blir i alla fall en sporre att träna mer hemma. På kursen är det mycket teori som man kan sedan tidigare men hundarna är med så de får träna att slappna av i andra hundars sällskap. Sedan är det lite kontaktövningar, vilket iof sig också behövs. När Chip ser en annan hund skriker han av lycka (det är ju inte alla som fattar att han är lycklig, en del tror att han är arg) så alla möjligheter till lite avslappning och social samvaro är viktiga för oss.

    Chips stora problem är åksjukan, är det fler i kullen som är åksjuka? Nu har han slutat kräkas men sicklar hela tiden istället.
    Vi har prövat allt men varje gång vi åker bil så sicklar han ungefär en liter dregel och man måste alltid bära honom ut till bilen. Vi har aldrig tidigare haft en hund som är åksjuk. Det som är konstigt är att när vi åker till fjälls får han Postafen på vägen dit och sedan klarar han att åka till och från jaktmarken under hela veckan utan att bli åksjuk.

    På våra skogspromenader har jag tidigare tyckt att Chip håller sig lite väl nära men de senaste veckorna har han börjat vidga sina vyer. Han använder vinden fint men jag känner en liten oro då han kommit i fågel flera gånger då jag inte varit nära. Ja, ja den som lever får se vad det blir, jag tror det blir bra.
    Ha dé gott, hälsar vi i Sundsvall.

    SvaraRadera
  3. Jag tror inte att ni behöver bli så stressade, det verkar ju som han kan en hel del redan. Blaise kan inte ligg heller, mest beroende på att vi inte tränat det. Har skalat bort en del kommandon och koncentrerat mig på några få som jag anser mig behöva, men tränat på dessa med större och större störningar. Rätt eller fel, det får vi väl se när vi vunnit Fjällpokalen;o)
    När det gäller åksjukan så har vi haft samma problem av och till, inte varje gång vi åkt bil, men det har börjat blivit bättre nu. Ett tag hade vi Blaise på golvet hos passageraren och då gick det bättre. Har inte hört ngt från de andra syskonen om ev åksjuka, nyligen följt upp valparna utom eran, men det kommer, och ingen har påpekat det.

    //Per

    SvaraRadera
  4. Nix ingen åksjuka, han har kräkts en gång och det var när vi for till Sveg på fastande mage inför operationen. Garvin kan inte heller ligg men vi ska lägga krut på det lite längre fram med absolut krav på det. Jag hoppade över valpkursen men jag ångrar faktiskt det för det här med kontakten är ju a och o när man ska börja och ställa krav och man behöver påminnas, och avslappning, yes please, lär mig några avslappningsövningar som jag och Garvin kan träna på för slappna av bland andra kan vi INTE.

    SvaraRadera