En intensiv vecka till ända

En intensiv vecka börjar lida mot sitt slut. Förra helgen tillbringades utanför Trollhättan och träning på rapphöns. Lördagen erbjöd svåra förhållanden med värme och ingen vind. Endast ngn enstaka hund lyckades med konststycket att inte stöta fåglarna, Blaise hade en del minus på kontot efter den dagen. Söndagen var fortfarande varm, men en efterlängtad vind hade börjat blåsa och det hela förlöpte på ett mkt bättre sätt, inte för oss till att börja med... Det hela avslutades på ett mkt bra sätt med stånd, resning och lugn i flog. En mkt nöjd husse packade bilen och åkte de 75 milen hem. Det vi fick ut av det hela var att vi fick träna stoppet ett antal gånger som till slut gav resultat i en klockren situation.

Styrkt av framgångarna så skulle här hem och tränas i skog och på fjäll. Zindra hittade på måndagen sina fåglar i skogen, det är bara synd att hon är begåvad med en sån korkad ägare som inte förstår allting här i världen. Blaise hittade inte den dagen några fåglar.

På onsdagen bar det iväg till fjälls med gode vännen och hans två Gordon. Det sista som hände innan förmiddagsfikat var att Blaise lyckades med att peta upp en ripkull i, i mitt tycke, bra vind. Stoppet var för tillfället helt bortblåst!!! Efter fikat släpptes ny hund på och samma visa upprepade sig med en stöt i tillsynes bra vind, vid närmare eftertanke så tror jag att det inte blåste särskilt mkt där riporna låg lite grann i lä, eller att de inte gav ifrån sig speciellt mkt doft. Ngn annan förklaring har jag inte.

Nåväl, de erbjöd oss några träningstillfällen som vi tog tillvara på. På eftermiddagen blev det lite väl varmt och någon mer fågel hittade vi inte, tyvärr.

Torsdagens träning i skog var en veritabel katastrof och renderade i ett antal nya gråa hår. Den dagen har vi redan lagt till handlingarna och tänker inte skrivas om ngt mer här!

Helgen har gått i fotbollens tecken från fredag till lördag. Ligger pga det efter med packningen av grejor till fjälljakten, men det ska nog redas ut det oxå!! Har den här veckan lärt mig lite ödmjukhet och att inte vara så förbannat kaxig, men å andra sidan måste man ju tro på sina hundar!!

//Per

Vad kan gå fel?

Givetvis kan ju en massa saker gå fel, men...

Just nu så är toppkonditionen hos hundarna på väg att infinna sig, lydnaden är så god som den någonsin kan bli, jag sätter personligt rekord på trap-banan samt att min kondition är så nära på topp som den aldrig varit! Ja det sista åkte väl bara med i farten och är ej riktigt med sanningen överensstämmande, men så usel är den i varje fall inte.

Jämfört med förra året så känns årets upplägg på sommarträning helt rätt, problemet då var att det saknades ett upplägg överhuvudtaget. Hoppas slippa samma elände som förra höstens jakt med en hund som jagade för sig själv. Ser fram emot en helgs träning på rapphöns med Blaise samt efterföljande träningsvecka till skogs och förhoppningsvis någon dag till fjälls med bägge hundarna. Det gäller att påverka det man kan påverka och det man inte kan påverka får man lämna där hän. Återkommer med en rapport från nästa helg om inget man inte kan påverka händer=)

//Per

Fantastiska 2 veckor

Trots 31 dagars semester så verkar dagarna ändå inte räcka till för det man vill göra. Påsklov, utlandsvecka, sommarsemester, hundträningsdagar, jakt och jaktprov. När man summerar allt man vill göra så skulle den totala arbetstiden bli ca 20 v mot stipulerade 40, som är normalt för en heltidsarbetare. Nåväl, jag vet att det finns de som har mycket mindre semester än mig på ett år, all respekt för dessa, men ändå.... Årets sommarsemester bestod av 2 v, varav den ena skulle fyllas med Gothia cup. Den andra tillbringades på familjens "smultronställe" Almö Lindö.

Trots att alla odds verkade vara emot mig och jag såg framför mig att komma tillbaka till jobbet ej utvilad så blev detta den bästa semestern på många år. Första veckan på Almö Lindö bjöd på ett fantastiskt sommarväder med sol varje dag och 24 grader i Mälarens vatten. Hundarna simtränade varje dag och vi njöt i fulla drag av det underbara vädret. Hade gärna varit några dagar till där, men en mellanlandning hos svärfar och klädtvätt väntade obarmhärtigt. Söndagen styrde vi kosan vidare mot Göteborg, hundarna lämnades in på vila och sommarkollo hos gamla mamma som klarade det galant med mycket god hjälp av systerdottern.

När vi åkte till Göteborg kände jag att detta hade jag klarat mig utan, bo i ett klassrum med 16 fotbollstjejer i åldrarna 15-18 år. Så här i efterhand ångrar jag mig inte en minut, som bilden ovan förtäljer så gick veckan helt i Frösö IF:s tecken. Fotbollen de presterade under veckan var helt makalös, inte en gång var vi orolig för att förlora 7 av de 8 matcherna vi spelade. Med sin starka fysik och fina passningsspel så bar det hela vägen till semifinal där vi ställdes mot AIK FF:s duktiga spelare. Med 4-5 landslagstjejer i 93 och 94-landslaget samt 3 startspelare ur deras allsvenska trupp så tog resan slut där med en hedersam förlust med 3-0. Det hela blev lite väl övermäktigt när vi knappt fick låna bollen. AIK vann sedan finalen mot ett kinesiskt lag på straffar. Att sedan få gå in på Gamla Ullevi och ta emot tredjepriset var en häftig upplevelse och det fälldes nog en del tårar bland medföljande föräldrar på läktaren. Tyvärr är nog detta något man bara får uppleva en gång under sin livstid, men minnet är bevarat!!

Tilläggas ska att jag aldrig har sett så målinriktade och fokuserade tjejer i fotbollsammanhang som under den här veckan. De skötte mat, vila, vätska och sömn på ett alldeles förträffligt sätt. Det största bekymret vi hade var att få tyst på islänningarna som bodde i samma korridor som oss, när våra tjejer låg och sov 22.40 på kvällarna=)

Summa summarum så är jag nu inne på min andra arbetsvecka och arbetet går alldeles utmärkt efter en sådan här semester. Ser nu fram emot hösten och jakten. Återkommer snart med mer info.

//Per