Blaise´s vidare öden

Två veckor verkar gå med en otrolig fart utan att man hinner med någonting vettigt tycker man. Sen kan man ju fundera hur vettigt det är att sitta här och skriva för sig själv och undra om ngn läser det man skriver. Nåja, gamla mamma brukar säga att hon läser. Kanske mest för att vara snäll mot sin son...

Även om jag inte tycker att jag hinner med ngt vettigt så tränar jag i varje fall hund varje kväll. Förra helgen så var det fortsättning på stökk/apportkursen hos Hundens gård. Omväxlande apportträning, apportträning med störning av duva, samt störning av duva under fri lek etc. Fokuset innan denna helg låg på håll fast och bära apporten. Varierande föremål och terräng, inkallning och snygga avlämningar. Tidigare har jag bestämt mig för att försöka med spontanapportering och se hur långt jag kan komma med det. Tidigare försök som har gjorts så har Blaise gjort sitt bästa för att ta livet av dummyn och lattja lite med den i luften. Till min glädje så med ett fungerande håll fast-kommando så lyckades det. Ut och hämta samt in med en snygg avlämning. Gissa om lyckan är total? Har försiktigt börjat att lägga på apport-kommandot när hon plockar upp den från backen, givetvis under massor med beröm. Kommer givetvis att köra lydnads-apportering parallellt för att få en så säker apportör som möjligt. Tror säkert en del tycker jag är tidigt ute, men det gäller ju att kravnivån läggs på samma nivå som hundens mognad, läsa sin hund helt enkelt. En fundering som jag haft sista veckan är att de kontinentala raserna måste ha godkänt apporttest innan start i unghundsklass. Rimligtvis kan ju inte alla dessa vara spontanapportörer, utan man måste lägga in lydnadsapportering även där. Är de hundarna annorlunda funtade än våra engelska??? Kanske ngn kan svara på det!!

Så långt om apportering som så sakteliga går framåt. Vad som fungerade så där förra helgen var det där med stoppet, efter några meter fungerade det. Den här veckan har fokus legat på stopp i full lek på signal, och här har kravnivån åkt upp rätt ordentligt kan jag säga. Tro det eller ej, men det börjar sitta riktigt bra. Har gjort några hemmagjorda duvor som jag provocerar med, fungerar riktigt bra. Fördelen är att man kan korrigera utan att blanda in fågeldoften. En hemmagjord duva är en sönderklippt plastpåse som fladdrar likt fågelvingar och låter, har sedan lagt en hård lite större studsboll i den för att kunna kasta iväg den. Kalla det en sorts fattigmansduva.

Sammantaget kan man ju säga att Blaise är en fruktansvärt rolig hund att träna, alltid pigg och glad. En fantastisk mentalitet, även om vissa i familjen har andra åsikter, som gör att hon aldrig "fiser ihop" om man blir arg. 5 sekunder senare är hon lika glad igen, men har ändå förstått vad man menar. Vad gäller mig själv så har jag den här gången vinnlagt mig om att hela tiden behålla den härliga frimodigheten som det finns hos en unghund samtidigt som kravnivån så smått har ökat. Kort sagt rannsakat mig själv vad som krävs av mig som förare och backa tillbaka och lära sig av tidigare begångna fel, det finns ju en del att ta av så att säga... Tyvärr så omöjliggör vädret och snömängden träning till fjälls, men det hinns med det också i sinom tid.

Just idag så finns det all anledning att glädja sig åt de fantastiska framgångarna för våra svenska skidskyttar och skidåkare!! Vem f-n är Petter Northug?????

//Per

Sista jakten??

Begav mig till skogen idag med föresatsen att jaga ripa, som det finns en liten stam av där vi jagar. Gode vännen Kari hade två veckor innan rekognocerat var de skulle vara. Vi var bägge två lite osäkra på snödjupet, och man kan väl lugnt säga att våra värsta farhågor besannades. Det var inte riktigt jaktbart idag! Det hade kommit bra med snö de sista två veckorna som i princip gjorde det omöjligt för både hundar och jägare att ta sig fram i markerna. Ja, nu gäller ju inte det riktigt alla i den fyrhövdade hundskaran som nu mer är med på jakterna. De äldre hundarna gjorde så gott de kunde med att ta sig fram, och gjorde det med den äran. Dessvärre är det ingen, eller tur snarare, som talat om för Blaise att det är jobbigt att springa i lössnö. Hon helt enkelt älskar djupsnö och ska hela tiden framåt. Det är ingen som talat om att snön är kall heller, för rätt vad det är så ser man bara hennes svans sticka upp. Vi gav ganska snart upp planerna på att försöka jaga och såg det som en härlig motionsrunda för hundarna i ett alldeles underbart väder.

Nåja, helt utan naturupplevelser blev vi ändå inte idag. Efter att ha avfärdat det första stället vi tänkte jaga på åkte vi tillbaka där det hade flugit upp en orrtupp och en orrhöna alldeles bredvid vägen. Det vi fick se då var riktigt häftigt faktiskt och något som jag nog inte kommer att få se igen. En duvhök hade alldeles nyss slagit en orrhöna och satt och kalasade på den. Ingen av oss hade kamerorna framme så att vi kunde föreviga det hela. Man kan i varje fall se det färdiga resultatet på bilden här bredvid, som det såg ut när vi kom tillbaka. Vi kan konstatera att vi blev slagen på fågel idag;o)

Om det inte händer något drastiskt med väderleken så får vi nog anse att det är färdigjagat för den här säsongen, och rikta in oss på några härliga träningsturer framåt våren.

Kommer i varje fall minnas den här dagen som den första dagen då solens strålar värmde under fikapausen.

//Per

Den lokala sporten i Östersund

Har just nu hamnat helt och hållet utanför ämnet med jakt och hundar, men det är min blogg så jag skriver vad jag vill i den.

Hade i lördags det tveksamma nöjet att besöka en hockeymatch med stadens stolthet ÖHC. Hemmamatch mot norrbottningarna från Piteå. Hade jag varit själv på matchen så hade jag gått efter första perioden! Maken till bedrövligt spel har jag inte sett sedan jag sist var på en hockeymatch för ca 20 år sedan, under studietiden i Umeå, och såg Björklöven.

Viljelöst, massor med felpassningar och ingen som helst vilja från hemmalagets sida, dessutom underläge med 3-1. Uppenbarligen så fick dom sig en utskällning i periodvilan, det hade dom fått av mig, för andra perioden inleds med tre snabba mål och jag tänkte att nu blir det kul. Icke!!

Inför sista perioden står det 4-4. Den tredje perioden kännetecknas mest av juniorhockey dvs allt framåt och inget bakåt. Matchen slutar 4-4, och till sist efter förlängning och straffar förlust med 5-6.

Stadens andra stolthet inom herrbasketen gör inte speciellt mkt bättre ifrån sig och kommer med all sannolikhet att missa slutspelet. Bedrövligt är bara förnamnet!!

Vadan allt detta dravel om idrott? Jo, innan matchen välkomnar morgondagens stjärnor, modell yngst i föreningen, spelarna välkomna in på isen under pompa och ståt. Mellan periodpausen så är det prisutdelning för en cup som spelats under dagen, modell lite äldre på dessa spelare. Trevligt kan tyckas, men vid närmare eftertanke så är det i mångt och mycket deras arbetsinsatser som kommer de sk "stjärnorna" till godo. Dessa spelare som de flesta beundrar på ett eller annat sätt, men som inte ens kan leverera en godtagbar nivå på spelet. Beklämmande tycker jag!!!

Stadens basketlag la inför denna säsong ner sitt damlag med den förklaringen att det inte fanns pengar i föreningen. Damlaget höll sin budget och levererade dvs tog sig till slutspel förra året. Det gjorde inte herrarna! Inte ens nu med alla dessa pengar som man sparat in på damlaget förmår man att ta sig till slutspel. Nåja, grundserien är inte slut än och bollen är som bekant rund. F-n trot´.

Reagerar som jag gör, eftersom jag själv är pappa till tre flickor som fått varit med och sponsrat "stjärnorna" i A-laget samt för det mesta fått stå tillbaka pga att de inte haft "rätt" kön. Kan rada upp en hel räcka med exempel på detta. I mina ögon är de i varje fall världens bästa och skulle säkert ta en plats i Brynäs A-lag;o)

//En arg Per