Vad händer?

Svaret på den frågan är ju att det händer massor, men här har det ju inte hänt speciellt mkt de senaste veckorna. Ska man nu hålla en blogg levande så ska den ju uppdateras lite oftare än denna, men samtidigt ska man ju ha ngt att berätta.

När det gäller jakt så har det inte så mkt de sista två veckorna, mest beroende på att Zindra började löpa efter sista jakten. Den sista jakten var faktiskt en alldeles underbar tur, hundar som jobbade bra, förare på gott humör och tyst att gå i skogen då snön hade försvunnit. Sen att två vuxna karlar ramlar på i skogen med fyra hundar gör att ju chanserna till skott på fågel krymps högst avsevärt. Tror nog att de minskar med kvadraten på antalet hundar man har med sig. Hur som haver så har vi förbaskat trevligt ändå!!

Blaise fick begå "jaktpremiär" med markeringsband och gps-pejl, frågan är om de görs med mindre halsband. Det var bra fart och intensitet i söket de hundra meter hon sprang ifrån oss, men stilen liknar mest en skadskjuten järv... Har därefter varit ute på två små träningsturer bara för att träna söket och lite enklare dirigering. Har låtit Zindra söka av området först för att garantera nästan fågeltomhet innan jag släppt Blaise, släppen har varit 5-10 min och dirigeringen har varit att gå i den riktningen jag vill att hon skall söka. Har försökt hålla mig till motvind för att underlätta så gott det går. Hur det gått? Jodå, med lite träning ska det väl bli bra det där oxå med tiden...

I tidigare inlägg så lät det som det här med valpar mest var pest, men riktigt så var det ju inte. Desto roligare är det nu när det börjar trilla in lite resultat från utställningsringen. Det är Chip som blev snyggastpåsnyggtävlingenvalp (BIS-valp) i Umeå. Stort grattis till Chip och Anna-Lena!! Dristar mig till att lägga in snygg huvudbild på honom här bredvid. Nu är det bara att invänta jaktprovsresultaten....

//Per

Ytterligare några gråa hår

Fredag och en lugn dag på jobbet, kortdag dessutom. Just inkommen på rummet, efter att för en gångs skull kunnat utnyttja den stipulerade friskvårdstimmen, så ringer mobilen. En smått upprörd sambo i andra änden deklarerar att Blaise är borta, hon kommer vare sig när man ropar eller blåser i pipan. Brukar hon det eller...? Efter att ha fått klarhet i att hon varit borta i en halvtimme så fattar jag ett snabbt beslut att styra kosan hemåt för att leta efter henne. Tusen tankar far genom huvudet om vad hon tagit sig till med den här gången. Jag väljer att ta Åsvägen hem och inte E14, kör sakta för att hinna  se om det ligger en överkörd hund i diket. Mina värsta farhågor var att hon tagit efter rådjur och far omkring på E14, den lindrigare tanken var att hon tagit sig över åkern och driver runt fåren hos bonden.

Väl hemkommen så står en nöjd sambo på bron, det var väl kanske ändå att ta i, och meddelar att hon kommit tillrätta. Givetvis så infinner sig funderingar över var hon varit!? Det visar sig då att det lilla svarta odjuret sprungit till granngården och funnit en sopsäck på bron som hon genast började kalasa på. Grannarna funderar ju givetvis vad som står på och när de öppnar dörrren ser de en blöt och mager hund som de genast tar in och ger mat och vatten. Upplysningsvis kan jag ju säga att hundar blir blöta i snöblandat regn och settrar är inte tjocka, dessutom får hon mat hemma!! Jag har hört att pointrar och vorsthrar kan drabbas av Prader Willies syndrom(googla på det ni), men inte Gordonsettrar. Slutet gott, allting gott! Efter detta har jag full förståelse för de som inte hittar sin hund efter att den har försvunnit under jakt, sprungit bort eller på ngt annat sätt kommit bort. Inga roliga 45 minuter i mitt liv!!

//Per