Vad månde bliva?

Vid ett svagt tillfälle lovade jag att återkomma med rapport från valpkursen! Kan härmed meddela att vi nu har tagit våran första lydnadsetta, nää långt därifrån... Kursen har varit mkt bra, men det känns som om att det först var vid sjätte tillfället som jag och Blaise var i fas med varandra. Eller vi kanske blev det för det var då vi gick igenom avslappning och praktiserade detsamma, man kan ju fundera vem det hade störst effekt på?? Det är nyttigt att få en påminnelse om dressyrbiten nu när man har en liten en, kan ju inte direkt påstå att man är proffs efter en hund... Tror aldrig att man blir fullärd på detta med dressyr, bara mer

eller mindre kunnig. Snart börjar lydnadskursen och då dras snaran åt lite grann för både mig och Blaise. Skrev förut att jag koncentrerade mig på att gå fot utan koppel, nej, hit och stanna. Fokus har inte ändrats bara att jag ställer lite högre krav på henne med störningar på ffa Stanna-kommandot. Gjorde ett helt ovetenskapligt test idag, som den kliniska forskare jag är mellan varven, och jämförde kontakten med Blaise då hon gick fot med och utan koppel. I mitt tycke så var kontakten mkt bättre utan koppel. Kan nog mest sannolikt bero på att man anstränger sig själv på ett annat sätt då man inte har koppel, sedan tror jag att timingen mellan beröm och Nej blir mer precis av detta. Fortsätter nog att träna utan koppel ett tag till.

Dagens glädjeämne och helt oväntade händelse inträffade under dagens skogspromenad. Zindra går bakom mig och Blaise är lös, plötsligt försvinner hon in i skogen och stramar upp sig i ett klockrent stånd fem meter ifrån mig, vänster framtass upp och svansen rakt bakåt. Står intresserat och tittar vad som skall hända härnäst då fågeln tar till vingarna, mest sannolikt en järpe. Blaise står kvar och tittar efter den och springer sedan fram och luktar intresserat i legan, gör en liten tur för att se vad den tog vägen och tillbaka på plats. Hade sinnesnärvaro att vara tyst i den situationen för att slippa backa i träningen. Kanske lite tidigt, men inte planerat på ngt vis. Kul att se var det i varje fall!! Känns som att det är ett ämne för att framkalla gråa hår på huvudet. Nu får det vara nog med den typen av övningar ett tag framöver, åtminstone på det här sättet....


//Per

NNFK-kvällar

Oftast när jaktsäsongen börjar har man en rätt hyfsad lydnad på sin hund, som i de allra flesta fall grundlagts under sommaren med diverse träning. Så brukar även fallet vara för mig, men inte i år av olika anledningar. För oss som inte har möjlighet att leva med våra hundar i den omfattningen som vi skulle vilja pga av olika konkurrerande stimuli så som barn, fotboll etc kan ibland träningen bli lidande. Vill dock inte påstå att dessa andra stimuli är dåliga på ngt vis bara det att dom på ett mycket effektivt sätt stjäl tid från träningen av hundarna. Själv har jag märkt att lydnaden verkar avta i takt med att jaktsäsongen sakta, men obarmhärtigt närmar sig sitt slut. Ofta sitter man, åtminstone jag, där i mars med en komplett olydig hund och undrar hur i hela friden det här gick till. Förbannar sig själv för att man inte lagt lika stor vikt vid lydnadsträningen under jaktsäsongen som innan. 

Äntligen har det uppenbarat sig några tillfällen för oss som kan behöva en välriktad spark i akterpartiet för att göra ngt åt saken. NNFK har under tre tisdagskvällar träning på Rödöns skola dit man kan komma med hunden/hundarna. Jag hade bägge med mig sist och bytte i halvtid. Träningen är helt prestigelös och man tränar det man känner att man behöver träna på, gick alldeles utmärkt att enas om det tillsammans. Det var fler som bytte i halvtid och det gick alldeles utmärkt, bara att ändra kravnivån lite grann. Följdaktligen en trevlig kväll med andra människor som har samma intresse. Sista gången kommer det förhoppningsvis att bli filmvisning efter genomfört träningspass. Ett mkt bra initiativ av NNFK:s styrelse tycker jag!

//Per

Paltbröd, fläsk och eftermiddagsjakt

Paltbröd, fläsk och vitsås. Sug på den ni! En gammal och hederlig maträtt som tyvärr håller på att tappas bort bland alla nya och konstiga maträtter nu för tiden. Tack och lov finns landstingets personalmatsal som serverar detta ibland, tror ni kön är lång eller..... 

En perfekt uppladdning inför eftermiddagens jakt som planerats veckor i förväg innan ngn "illvillig" person bokar tidboken full. Vädret kunde inte vara bättre med hög klar luft, klarblå himmel och en mkt svag vind. Det enda som kunde vara bättre var tillgången på fågel. Erfarenheter från förra turen gjorde att jag jagade runt ett stort hygge, men turen stod mig inte riktigt bi. Södersluttningar i hyggeskanten verkar dom föredra, där fanns det i varje fall mkt spår. Förrän... Kom ut 200 m från bilen och tänkte att jag kan väl lika gärna jaga av skogen på andra sidan vägen en gång till och kanske släppa Blaise en stund. Precis när jag tänkte bryta för dagen står Zindra i hyggeskanten. Står 10 meter på sidan och jag avancerar fram samtidigt som hon följer löpan. Plötsligt lättar en orrtupp under en gran och erbjuder ett skotttillfälle i 1/10 sekund. Hinner givetvis inte riktigt med, men ett rappt Stanna kommer i varje fall ur min mun som Zindra givetvis skiter fullständigt i. Har jag nu hittat fågel efter 2 1/2 timmes oförtrutet letande så ska här jagas fågel! Ett intensivt kacklande avslöjar att hönorna satt lite längre bort. Det där kan jag ha överseende med, det går ju att rätta till, men det roligaste av allt är när jag tittar till vänster om mig sitter Blaise alldeles lugn och avslappnad. Givetvis intensivt spanande i tuppens flygriktning. Massor med beröm får hon av en överlycklig husse. Tittar man i backspegeln så var det väl ändå tur att jag inte släppte henne när jag tänkte, då hade vi gått miste om en bra situation som det nu blev till slut. Tur är ju också att jaktlusten inte har kopplats på för fullt. En till synes misslyckad jaktdag slutade riktigt bra!

Ensamjakt under svåra förhållanden

Zindra under en kortare paus

Efter att inte ha jagat på två veckor så for vi ut en kort sväng på lördagen. Vi kom ut ganska sent efter att ha styrt och ställt en del med andra saker på morgonen. Spänd av förväntan att se om den goda trenden höll i sig, vad gäller Zindras sök, sedan sista gången. Bestämde mig för att jaga i ett höglänt terrängavsnitt där vi tidigare hittat ganska bra med fågel. Insåg ganska snart att det var ett smärre misstag att välja det här området, på sina håll var det 2-3 dm snö. Där det inte var så mkt snö så var den istället frusen. Således hörde fåglarna mig säkert på flera kilometers håll. Jag kunde i varje fall glädja mig åt att Zindra var tillbaka i gammalt gott slag och vi jagade tillsammans hela tiden. Vi hade några skarpa markeringar i en hyggeskant, men inga fåglar hemma.

Blaise innan dagens felspringning

Efter en stunds övervägande med mig själv under fikat så beslutar jag mig för att stanna kvar i samma område, mest för att slippa vara i närheten av älgjägarna och inte pga den goda fågeltillgången. Jaktlaget förtjänar ett hedersomnämnande eftersom det aldrig är några problem med att samsas om jakten. Ett synnerligen gott samarbete får jag lov att säga!

Det fanns inte mer fågel i det andra markavsnittet som jag jagade i då förhållandena var likadana. Fullt förvissad om att det inte fanns ngn fågel så tänkte jag att Blaise skulle få springa av sig lite. Jodå, hon sprang vill jag lova! Det är mkt fart i den lilla hunden!! Hon sprang till och med så duktigt att hon tappade bort mig. Ingen lång stund, men tillräckligt för att hon skulle tycka att skogen var stor och otäck. Har man tappat bort husse så måste man yla, nåväl hon kom tillbaka och verkade snabbt ha ruskat av sig den händelsen.

Således fortsatt positiv utveckling för Zindra! Vad gäller Blaise kan man ju inte säga annat än att den hunden kommer nog att ge mig lite flera gråa hår än vad som redan finns;o)

//Per

Foton i skymningen

Mor och dotter

Under samma promenad som jag tog farväl av gräsytorna på Hovängen så passade jag på att knäppa kort på Zindra och Modesty Blaise, eller Blaise som hon kallas i dagligt tal. Bildkvaliteten är väl sådär då skymningen gör sig snabbt påmind den här tiden på året, men jag lyckades i varje fall med konststycket att fånga dem på bild när de är stilla!

//Per

PS Just nu ligger mitt mail-konto hos Telia nere pga byte från ADSL till fiber om ni undrar varför ni inte får svar! DS 

Nu är det slut, eller....?

Hovängens gröna gräsmattor 1/10-09

En dryg vecka efter sista seriematchen med Åzö:s U-lag börjar jag fundera på hur det kommer att vara att stå på andra sidan nästa säsong. Hur kommer det att kännas när det börjar bli vår och gräsmattorna gröna? Hur kommer det att kännas att svänga in på vägen mot Sportfältet under Storsjöcupsveckan och inte vara tränare för ett eget lag, känna den välbekanta känslan i magtrakten som brukar infinna sig inför match och tävling? Förmodligen ganska konstigt! Fattade beslutet ganska tidigt under säsongen att det fick vara den sista, en välbekant fras som jag sagt de senaste fyra åren;o) Säsongen som gått har samtidigt varit den roligaste på många år och det kanske är då man ska kliva av. Tillsammans med galne Kenth så har vi haft otroligt kul, både under träningar och på matcher. Samtidigt har jag varit sjukgymnast i Frösö damlag, vilket har varit en ganska lugn resa den gångna säsongen, hade förväntat mig lite mer skador. Å andra sidan har ju ingen varit gladare än jag att de varit skadefria!!

Som tur är kan ju beslut alltid omprövas!!

//Per